24h - dygnsstörningar

Jetlag

Denna störning drabbar oss när vi snabbt förflyttar oss mellan tidszoner. Vår biologiska dygnsrytm hinner inte med, och det tar ett par dagar att anpassa sig efter den "nya klockan".

Lättast anpassar vi oss genom att så snabbt som möjligt följa landets klocka. Det kan också vara en idé att börja ställa om sin biologiska klocka innan resan. När du kommer fram så försök låta bli att ta en tupplur under dagen utan lägg dig hellre lite tidigt de första dagarna. Strategin för anpassning kan variera beroende på om men reser i västlig eller östlig riktning.  

Skiftarbete

Folk som arbetar skift har oregelbundna tider och sover därför också oregelbundet. Oregel- bunden sömn gör att de inte får ett ordentligt sömnmönster och därför sover något sämre än normalt. Deras biologiska "sovklocka" störs hela tiden.

Det i sin tur kan leda till en skiftarbetares sömnproblem, såsom trötthet när de är vakna och sämre prestationsförmåga.

Enda sättet att undvika det här problemet, är att i möjligaste mån följa ett schema med ett regelbundet arbets- och sömnmönster.

Störd 24-timmars rytm

En vanlig störning är ett så kallat Delayed Sleep Phase Syndrom (DSPS). Denna störning i dygnsrytmen karaktäriseras av 5 olika symtom.

1. Insomning och uppvaknande är mycket senare än önskad insomning efter 02.00 och uppvaknande cirka 8 timmar senare.
2. Insomning sker vid ungefär samma tidpunkt varje natt.
3. Inga problem med uppvaknanden under natten.
4. Extremt svårt att vakna på morgonen när klockan ringer.
5. Svårighet att lägga om sovtider genom att tvinga sig att somna tidigare på kvällen.

Om personer med DSPS sover den tid som känns naturligt för dem så har de inga problem med trötthet under den tid de är vakna. Man har "normal" sömn men under "fel" tid på dygnet.

Av tonåringar upplever cirka 7% detta problem, medan endast knappt 1% av den vuxna befolkningen har besvär.

Bästa sättet att komma in i en normal dygnsrytm är att ändra sina sovtider genom att lägga sig lite tidigare och gå upp lite tidigare varje dag tills man kommer "rätt". det kan upplevas som svårt och tidsödande att lägga om sina sovvanor, men om man ger det tid så blir resultatet oftast lyckat. Melatonin (läkemedel) kan i vissa fall vara en behandling som ökar möjligheten att komma in i rätt dygnsrytm. Dessutom har det visat sig att speciell ljusbehandling tidigt på morgonen hjälper för att komma in i rätt dygnsrytm.

Senast uppdaterad: 2008-09-11 09:03
Publicerad av: Infomaster SU,
Informationsansvarig: Mona Palmqvist,
Denna sida är en del av www.sahlgrenska.se

Hypersomni

Översömnighet betyder att man trots tillräckligt lång sömn är sömnig under dagen. Sömnig betyder att man inte bara är trött utan också har lätt för att somna. Tillräcklig medellängd av sovtid anses vara mellan 6-9 timmar per natt (individuellt varierande mellan människor) och efter en sådan sömnperiod skall man känna sig utvilad och pigg på morgonen. Om man sovit kortare än vanligt eller inte alls så är det normalt att man är trött och sömnig under dagen.

Alla människor blir trötta efter lunch. Men man skall inte vara sömnig under förmiddagen eller på eftermiddag/tidig kväll. I så fall kan det röra sig om översömnighet.

Möjliga orsaker till översömnighet utgörs av yttre faktorer såsom småbarn som vaknar under natten, sjuka familjemedlemmar som behöver hjälp under natten, läkemedelintag med biverkningar i form av sömnighet, alkohol- och drogpåverkan.

I följande avsnitt kommer vi att presentera olika sjukdomar som leder till översömnighet trots tillräcklig nattsömn och trots att ingen yttre faktor föreligger. Sömnapné är den vanligaste sjukdomen som leder till översömnighet. En utförlig beskrivning av denna sjukdom finns på snarkning och andningsuppehåll.

Senast uppdaterad: 2008-09-11 09:03
Publicerad av: Infomaster SU,
Informationsansvarig: Mona Palmqvist,
Denna sida är en del av www.sahlgrenska.se

Insomni

Anmärkning: Sömnlaboratoriet på lungkliniken kan för närvarande tyvärr inte ta hand om patienter med insomni. Nedanstående text innehåller några råd till dig som själv vill kunna påverka och förbättra din sömn.

Insomni är upplevelsen av dålig sömnkvalitet som ett resultat av svårigheter att somna in, uppvaknande under natten med svårigheter att somna om, uppvaknande alldeles för tidigt på morgonen eller en icke utvilande sömn.

Kronisk eller akut

Man skiljer mellan kronisk och akut insomni. Akut insomni är insomningssvårigheter som varat i mindre än tre veckor och ofta har sitt ursprung från en yttre händelse såsom psykisk stress av något slag, t.ex. dödsfall inom familjen.

Kronisk insomni är insomningssvårigheter som pågått längre än 3 veckor.

Symtom

1. Förlängd insomningstid, d.v.s. längre än 30 minuter, och
2. Avbruten sömn, d.v.s. mer än 45 minuter vakenhet, eller fler än tre uppvaknande per natt  och/ eller
3. För tidigt morgonuppvaknande, d.v.s. man vaknar upp trots att man sovit mindre än 6 timmar och kan inte somna om

Symtom 1+2 och/eller 3, minst fyra nätter per vecka som sammanfaller med dagsymtom i form av nedsatt förmåga och funktion på grund av trötthet, humörsvängningar och minskad koncentrationsförmåga, utgör kriterierna för insomni.

Orsak

Insomni är i de flesta fall ingen sjukdom i sig utan ett symtom på något annat som till exempel psykiska sjukdoms tillstånd som depression, oro, ångest eller missbruksproblem. Hormonella förändringar i klimakteriet eller under graviditet samt vissa smärttillstånd och läkemedel kan orsaka sömnstörningar i form av insomni. Stress och/eller förändrade sovtider under en längre tid kan också ge insomningsproblem. Man uppskattar att ungefär 10% av befolkningen uppfyller kriterierna för kronisk insomni, och att ungefär var tredje person har sömnproblem av och till.

En förhållandevis vanlig orsak till insomni kan vara ett s.k. "rastlösa ben syndrom". Myrkrypningar och smärtor framförallt i benen uppstår på kvällen och vid sänggående. Besvären förhindrar insomnandet. Se även nästa kapitel "Översömninghet" och "Motoriska störningar" för mer information.

Även kroniska smärtor kan leda till insomni. Behandling av bakomliggande sjukdom och/ eller optimal smärtterapi även under sömnperioden är av avgörande betydelse.

Diagnostik

För att ta reda på om man har insomni eller inte tas en så kallad anamnes. Då får patienten beskriva sina symtom och sin medicinska sjukhistoria. Till hjälp kan man använda vissa frågeformulär och en sömndagbok som fylls i före läkarbesöket (se frågefomulär, gå in på Diagnostik).

Endast i sällsynta fall behövs en nattlig sömnundersökning för att utesluta andra sömn- störningar, såsom t.ex. sömnapné.

Behandling

Icke-farmakologisk behandling

Vid kroniska sömnsvårigheter och insomni fungerar inte sömnmedel optimalt och i många fall har icke-farmakologisk behandling med en strikt sömnhygien ansetts vara mer effektiv för att ge en bättre sömnkvalitet. Några av de viktigaste råden för att uppnå en god sömnhygien är:

• Sträva efter att uppnå en regelbunden dygnsrytm Försök att behålla samma tider för sänggående och uppstigningen varje dag, även vid ledighet.
• Var uppmärksam på hur du reagerar på koffein. Intag av koffein främst i slutet av dagen bör undvikas om du märker att sömnen försämras. Känslighet för intag av koffein kan visa sig i form av insomningssvårigheter, uppvaknande under natten och/eller för tidigt uppvaknande på morgonen, detta främst hos storkonsumenter av kaffe.
• Undvik rökning och alkoholintag, framförallt sent på dagen då detta försämrar sömnkvalitén under natten
• Regelbunden fysisk aktivitet kan hos vissa förbättra sömnen, dock ej för tätt inpå sänggåendet. Håll ett intervall på 2-4 timmar innan sängdags annars har det snarast en motsatt effekt.
• Se till att sovrumsmiljön är optimal! En bekväm säng och ett tyst och mörkt rum med lagom temperatur är mycket viktigt för en god nattsömn. De flesta sover bäst när det är svalt i sovrummet.
• Ha inte väckarklockan synlig från sängen. Det kan vara stressande att "se hur länge man ligger utan att somna". Däremot är det bra att ha en väckarklocka ställd för att slippa oro att inte vakna i tid och försova sig.

Oregelbundna tider för sänggående kan gör det svårt att komma in i ett bra sömnmönster. disciplinerade, schemalagda sömnrutiner under en längre tid kan behöva följas. Ett sätt att justera sin sovtid är att först dra ner sovtiden (tiden i sängen) till ett minimum (ca 5 timmar / natt) för att sedan långsamt öka på tiden under två veckor till dess att normal sömn tid uppnåtts. Under tiden får inga undantag med tupplurar dagtid eller tidigare sänggående göras!

Om du trots alla ansträngningar inte kan sova, ligg inte kvar i sängen. Gå upp och gör någonting lugnt, t.ex. titta på tv eller läs en bok. Det är inte skadligt att sova lite mindre under en kortare period, såvida man inte ska ut och köra längre sträckor. Om man istället för att "sova igen" under dagen nästa dag, är vaken som vanligt, kommer sömnen vanligtvis av sig själv nästa natt.

Kämpa inte för att somna! Ju mer du försöker, desto svårare blir det.

Sömnmedel

Att använda sömnmedel under en kort period kan vara en bra behandling av akut insomni. Användning av sömnmedel under längre perioder rekommenderas endast vid behandling av vissa specifika sömnsjukdomar och syndrom.

Anti-depressiva läkemedel

Anti-depressiva läkemedel har använts framgångsrikt för behandling av insomni i flera forskningsstudier då sömnsvårigheter kan vara det enda eller första symtomet på depression eller nedstämdhet. Full effekt av behandlingen uppnås inte förrän efter några veckor.

Senast uppdaterad: 2008-09-11 09:05
Publicerad av: Infomaster SU,
Informationsansvarig: Mona Palmqvist,
Denna sida är en del av www.sahlgrenska.se

Motoriska störningar

PERIODISKA BENRÖRELSER (PLM)

PERIODISKA BENRÖRELSER MED  PERIODISKA BENRÖRELSER UTAN AROUSAL (UPPVAKNANDE) 

AROUSAL (UPPVAKNANDE)

Senast uppdaterad: 2008-09-11 09:05
Publicerad av: Infomaster SU,
Informationsansvarig: Mona Palmqvist,
Denna sida är en del av www.sahlgrenska.se

Parasomni

Inom begreppet parasomni ryms ett antal sömnrelaterade sjukdomar som är relaterade till övergången mellan olika sömnstadier, till övergången från vakenhet till sömn eller från sömn till vakenhet, eller som uppstår vid korta uppvaknanden ur sömnen, så kallade arousals. Sömnprogrammet i sig är inte stört. Parasomni är vanligare hos patienter med andra sömnrelaterade sjukdomar, t.ex. sömnapné eller narkolepsi.

Det finns olika grupper av parasomni. Dessa omfattar Arousal Disorder, REM-sömnsrelaterad parasomni, parasomni relaterad till sömnstadieövergång, etc. Vi kommer bara att ta upp de vanligaste formerna av parasomni.

Parasomni är vanligt under uppväxtåren i form av mardrömmar, nattliga skrikattacker, sömngång, pratande i sömnen, eller nattlig urinavgång trots att barnet är kontinent. Störningarna minskar vanligtvis under uppväxten. I de flesta fall behövs ingen sjukvårdskontakt.

Om fenomenen uppträder i vuxen ålder, eller i kraftigt ökad frekvens, kan det vara klokt att söka vårdkontakt i syfte att utreda om specifik hjälp behövs. Parasomni av olika typ kan vara svårbehandlad, men det finns i de flesta fall någon hjälp att ge. I sällsynta fall kan mer komplexa handlingar uppstå under sömn och det är oklart om dessa är sömnrelaterade.  I sällsynta fall kan ovanliga former av epileptisk aktivitet förekomma under natten och i direkt samband med uppvaknande ur sömnen. I så fall behövs en mer utförlig undersökning. Viktigt för oss i detta sammanhang är beskrivningen av symtomen från någon i omgivningen d.v.s. sängpartner, livspartner, föräldrar etc.

Senast uppdaterad: 2008-09-11 09:05
Publicerad av: infomaster SU,
Informationsansvarig: Mona Palmqvist,
Denna sida är en del av www.sahlgrenska.se

Snarkning och andningsuppheåll (OSA)

DEFINITION OCH BESKRIVNING  

Snarkning

Under sömnen förändras hjärnans kontroll av muskulaturen i den övre luftvägen. Muskelaktiviteten minskar, men framförallt så styrs den nu mera "automatiserat". Detta leder till ökad risk för att musklerna i sitt samspel ska komma "ur rytm". Hos vissa människor leder det undertryck som skapas i samband med inandningen till att svalgväggarna sugs ihop så att det bara blir en smal passage för luften. Hastigheten i den inandade luftströmmen ökar och svalgets rörliga delar börja vibrera. Detta är orsaken till snarkning.

OSA (Obstruktiv sömnapné)

Andningsuppehåll under sömnen uppstår när de övre luftvägarna tillfälligt täpps till vid inandningen. Luftflödet genom näsa och mun upphör och det kommer inte in någon ny luft till lungorna. Det gör att blodet inte kan syresättas tillräckligt. Inandningen leder till ett undertryck i luftvägen och luft bokstavligen sugs in genom näsan och munnen. Musklerna i de mjuka svalgväggarna stimuleras reflexmässigt vid inandningen och strävar efter att vidga svalget. Luftvägen blir då normalt tillräckligt styv för att stå emot undertrycket utan att falla ihop. Hos en människa med sömnapné skapas en mer uttalad förträngning av svalget periodvis vid inandning under sömn. Det uppstår ett partiellt eller totalt andningsuppehåll. Ju längre andningsuppehållet kvarstår desto kraftigare blir syrebristen. Vid totala andningsuppehåll försvarar sig kroppen med ett kort uppvaknande som i sin tur gör att sömnen blir splittrad. Splittrad sömn leder till onormal trötthet på dagen.

OSAS (Obstruktiv sömnapné syndrom)

Vanligast av alla sömnproblem. En sjukdom som kännetecknas av andningsuppehåll (apnéer) under sömnen, samt kraftiga och högljudda snarkningar, varje andningsuppehåll avslutas med ett kortvarigt uppvaknande, vilket gör att sömnen blir mycket splittrad. De upprepade uppvaknandena leder till stor trötthet och sömnighet på dagen.

Behandling

Senast uppdaterad: 2008-09-11 09:07
Publicerad av: Infomaster SU,
Informationsansvarig: Mona Palmqvist,
Denna sida är en del av www.sahlgrenska.se