Sverige är ett av de ledande länderna när det gäller njurtransplantationer. 12000 patienter har transplanterats sedan 1965, och idag lever 4500 med en transplanterad njure
För 45 år sedan utfördes den första njurtransplantationen på Sahlgrenska sjukhuset. Den 21 april i år genomfördes den femtusende njurtransplantationen.
Birgitta Månsson blev njursjuk som liten. Hon hade inte fyllt 20 när hon första gången fick en njure av sin pappa 1968. På den tiden var det inte många, ens på landets sjukhus, som riktigt visste vad transplantationer handlade om. Men man hade hört talas om att Christiaan Barnard i Sydafrika hade bytt hjärta på en patient. Dödligheten efter transplantation var ganska stor i början, och många dog av virusinfektioner.
- Jag blev allt sjukare och kom in på Sahlgrenska för att börja med dialys. Det fanns inte så många dialysplatser, och var man över 50 fick man inte dialys. Jag kom in i sista momangen och fick överleva, berättade Birgitta Månsson.
Efter utredning, där Birgitta Månsson och hennes pappa bland annat fick åka till Århus för vävnadsanalys, blev det klart att en njure från pappan skulle passa utmärkt.
- Professor Lars-Erik Gelin opererade mig. Jag upplevde honom som en fantastisk läkare och medmänniska. Jag har fått ytterligare tre njurar efter detta och haft en bra livskvalitet med utbildning, arbete och familj.
I slutet av 60-talet och början av 70-talet betraktade en del politiker njurtransplantationer som lyxsjukvård.
- Somliga tyckte att det var bättre att njursjuka dog, de var ju ändå bara gamla. Någon föreslog att man skulle stänga dialysavdelningarna över sommaren. Vi njursjuka och många andra har verkligen fått kämpa för denna verksamhet, sade Birgitta Månsson.
Carl-Eric Francke blev den femtusende patienten som njurtransplanterades på Sahlgrenska. Han verkade må bra och berättade att han fick åka hem från sjukhuset redan efter 8 dagar.
Njursjuka i alla åldrar transplanteras
Transplantationskirurgen Lars Mjörnstedt är ansvarig för njurprogrammet på Transplantationscentrum. Han berättade att njursjuka i alla åldrar transplanteras. Transplanterade barn vårdas på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.
- Många lever bra med hjälp av dialys, men det är en de dyraste behandlingar som finns. Transplantation är en vinst för samhället och för den enskilde patienten, sade Lars Mjörnstedt, som också blickade tillbaka på njurtransplantationernas historia.
- Kirurgisk teknik att operera in organ hade man redan i början av 1900-talet, men man visste ingenting om immunologiska reaktioner och avstötning. Den första riktigt lyckade njurtransplantationen genomfördes i USA den 23 december 1954. Transplantationen gjordes mellan två bröder som var enäggstvillingar. Detta lyckades tack vare de båda entusiasterna Joseph E. Murray och John P. Merill.
Här i Göteborg fanns också en entusiast, Lars-Erik Gelin, och han genomförde den första njurtransplantationen på Sahlgrenska 1965. Transplantation är en framgångssaga, tycker Lars Mjörnstedt.
- Man brukar använda ettårsöverlevnad som ett mått. På 70-talet överlevde cirka 70 procent i västvärlden, nu överlever 90-95 procent. Det är en följd bättre omhändertagande av patienten, kontroll på infektioner och så vidare.
Sedan ett par år har vi en unik centrumbildning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med samlad verksamhet för alla organtransplantationer. Den immunosuppressiva behandlingen är likartad, oavsett organ, och det är en stor fördel att ha olika specialister samlade.
Transplantationscentrum kan inte styra tillgången på donerade njurar. Det är uppemot tre års väntetid för njurtransplantation.
- Vi och Norge är världsledande på operation från levande givare. Vi har utvecklat en teknik att ta ut njuren med titthålskirurgi. Vid transplantation tillämpas samma blodgruppsregler som för blodtransfusion, vilket begränsar antalet levande donatorer. Men ny teknik är gång så att man kan ge en njure till vem som helst, oavsett blodgrupp, sade Lars Mjörnstedt.
Arbete för att öka antalet donatorer
- Organdonatorerna vårdas på intensivvården där man kan identifiera givare. Det fungerar bra på Sahlgrenska där vi har transplantationverksamheten inom väggarna, sade Bengt-Åke Henriksson, chef för Regionala donationsenheten vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Regionala donationsenheten har som uppdrag att informera och utbilda i frågor rörande organdonation. Enheten ska verka för ökad identifiering av antalet möjliga donatorer samt stötta IVA-avdelningar i deras arbete att identifiera och omhänderta donatorer. Det gå att nå donationsenheten dygnet runt, så att sjukhusen i Västra Götalandsregionen kan ta kontakt.
- På en IVA uppmärksammas man inte alltid på att en avliden person kan bli donator. Vi på donationsenheten har som uppgift att försöka öka den uppmärksamheten, sade Bengt-Åke Henriksson.
Annika Wolfbrandt, transplantationskoordinator på Regionala donationsenheten förklarade hur det går till vid beslut att ta till vara organ. Om man inte vet vilken inställning den avlidne hade till organdonation, ska de närstående bedöma vilken inställning han eller hon kan tänkas ha haft. Har de närstående ingen aning får man ta till vara organ om de närstående inte motsätter sig det. Det kan finnas uppgifter i Donationsregistret som inrättades 1996.
- Man får anmäla ändringar till Donationsregistret så ofta man vill. När vi finner en åsikt i registret är det till god hjälp för oss och de närstående. Det finns datum när personen gjort anmälan. Står det Nej kan det visa sig att en anhörig vid ett senare tillfälle pratat med personen och fått veta att han eller hon uttryckt en positiv inställning till donation, sade Annika Wolfbrandt.
Levande donatorer är våra hjältar
- Transplantationsverksamheten startade med levande donatorer, och de är våra hjältar, sade Annette Lennerling, transplantationskoordinator.
Är det etiskt försvarbart att ta ut organ från levande givare kanske man frågar sig. Då ska man veta att njurarna har stor reservkapacitet, och att man kan leva ett helt normalt liv med en frisk njure. I princip vem som helst kan bli njurdonator.
- Initiativet kommer oftast från donatorn själv. Motivet kan vara att vilja hjälpa den sjuke, att den närstående blir frisk, att man identifierar sig med den sjuke "det kunde varit jag", sade Anette Lennerling.
Efter njurdonation vårdas man fem till sju dagar, och sedan är man sjukskriven sex till åtta veckor. Man behöver en återhämtningsperiod och sedan mår man bra igen. Studier som har gjorts visar att oerhört få ångrar sina beslut att donera.
Professor Ingela Fehrman-Ekholm, själv donator, presenterade resultat från en långtidsuppföljning av levande njurdonatorer som opererats på Sahlgrenska 1965-2005. Det visade sig att njurfunktionen i den kvarvarande njuren successivt förbättrats något varje år.
Bildtext: Carl-Eric Francke från Brämhult fick en ny njure den 21 april i år.
Text och foto: Ann Louise Leikin