GöteborgsPosten frågar den 12 februari varför Sahlgrenska Universitetssjukhusets ambulanser är så dyra. Artikeln refererar till en nyligen avslutad utredning om ambulansverksamheten i hela Västra Götalandsregionen. Ledningen för ambulansverksamheten vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset förklarar här sambandet mellan kostnaderna i glesbygd respektive storstad.
Det mått som redovisas i utredningen är kostnaden per dygn och ambulans (dygnsambulans). Kostnaden per dygnsambulans blir högre ju mer ambulansen används i aktivt arbete och lägre ju större andel av dygnet som ambulansen inte används utan ligger i beredskap. Det hänger ihop med att lönekostnaderna är högre vid aktivt arbete. Dessutom är förstås kostnaderna för drivmedel, slitage, reparationer, service och underhåll och rengöring av ambulanserna högre för en ambulans som deltar i aktivt arbete jämfört med en ambulans som mest ligger i beredskap.
Ambulanser i glesbygd står stilla mer
Skillnaderna i dygnskostnad speglar framför allt skillnaderna mellan glesbygd och stad, mellan hur tätt respektive glest befolkningen bor och hur långt det är till närmaste akutsjukhus. Även i glesbygd och med stort avstånd till sjukhuset måste det med nödvändighet finnas ambulanser som med kort inställelsetid kan nå fram till svårt sjuka eller skadade patienter. Då behövs det fler ambulanser per invånare och dessa ambulanser kommer i mindre utsträckning användas i aktivt arbete. De kommer med andra ord i väsentligt större utsträckning stå stilla och vänta på eventuella larm än ambulanserna inne i staden. I staden kan flera ambulanser nå samma områden inom kort tid och därför backa upp för varandra. Om en ambulans är upptagen kan en annan rycka ut.
Skillnaderna i dygnskostnad per ambulans är därför stora inom Västra Götalandsregionen. Om man jämför kostnaden per invånare är kostnaden för ambulansverksamheten ojämförbart lägst i Göteborgsområdet, detta alltså beroende på att befolkningen bor tätt.