Under pionjärtiden för transplantationer på 1900-talet andra hälft spelar Sahlgrenska Universitetssjukhuset en viktig roll. Idag är sjukhusets transplantationsenhet den enda i Sverige som transplanterar samtliga organ.
Men tillgången på organ är en knäckfråga för framtida transplantationsverksamhet, skriver Bengt-Åke Henriksson, överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och donationsansvarig i Västra Götalandsregionen.
Under den nationella donationsveckan 18-24 oktober 2010 sätts ljuset på transplantation och donation av organ. Målet är att fler ska ta ställning i frågan om att donera organ.
Människan har i alla tider drömt om att kunna transplantera både organ och vävnader. Sägner berättar att de kinesiska kirurgerna Hua T’o och Pien Ch’iao på 200-talet före Kristus transplanterade både organ och vävnader mellan människor.
Det är dock först under 1900-talets andra hälft som transplantationsverksamheten kom igång på allvar i och med att effektiva behandlingar mot avstötning blev tillgängliga. I Sverige gjordes den första transplantationen med en njure från en avliden donator i Stockholm 1964 av professor Curt Franksson.
Från pionjärverksamhet till rutinbehandling
Kort därefter, i januari 1965, gjorde professor Lars-Erik Gelin den första motsvarande njurtransplantationen i Göteborg. Sveriges första hjärttransplantation gjordes i Göteborg av professor Göran William-Olsson i juni 1984. De två första levertransplantationerna gjordes i Stockholm (dec 1984) av professor Carl-Gustaf Groth och Göteborg (jan 1985) av professor Tore Schersten.
Sedan dessa pionjärtransplantationer har utvecklingen gått framåt i snabb takt och idag är transplantationer en rutinbehandling i sjukvården. Transplantationsenheten vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är den enda enhet i Sverige där samtliga typer av organtransplantationer - hjärta, lungor, njure, lever, bukspottskörtel och tarm - utförs. I övriga Sverige utförs transplantationer vid transplantationsenheterna i Uppsala, Stockholm, Lund och Malmö.
Tillgång på organ mindre än behovet
För att kunna hjälpa de patienter som väntar på att få ett organ transplanterat behövs ett organ som doneras för transplantation. Vid transplantation av njure och i vissa fall lever kan en njure eller en del av en lever doneras av en levande person men för övriga organ - hjärta, lungor, bukspottskörtel och tarm- kan donation endast ske från avlidna.
Det sätts ständigt upp nya patienter på väntelista för att genomgå transplantationer och för de flesta är enda möjligheten till transplantation att det blir ett organ donerat från en avliden person. Tyvärr är dock tillgången på organ mindre än behovet, vilket innebär att väntetiden från det en patient sätts upp på en väntelista för transplantation till själva transplantationen blir lång och det händer att patienter avlider i väntan på sin transplantation.
I figuren framgår hur många organdonatorer det funnits per år i Sverige sedan 1995. Som framgår var det ett ökande antal donatorer från 2000 till 2008 men sedan har det minskat och tendensen i år är att det blir omkring 120 donatorer.
Väntelistan blir längre
Som en följd av att antalet donatorer minskat ökar väntelistan och den 1 juli 2010 fanns 748 patienter, som väntade på ett organ för en transplantation. Detta är en ökning jämfört med tidigare år då väntelistan innehållit 600-650 personer. Denna ökning beror inte enbart på minskat antal donatorer utan också på att fler patienter idag kan ges möjlighet till ett bättre liv med en transplantation.
Förutom organ transplanteras också vävnader: hornhinnor, hjärtklaffar, benvävnad och hud. Även här är behovet större än tillgången.
Ta ställning och meddela dina närstående!
För att minska skillnaden mellan behovet och tillgången på organ och vävnader för transplantation är det viktigt att alla inom vården är medvetna om behovet och gör sitt bästa för att hjälpa till. Det sätt man kan hjälpa till med är till exempel att arbeta för att alla i sin omgivning själva tar ställning i frågan om att donera organ och vävnader och att de meddelar detta till sina närstående, fyller i ett donationskort eller anmäler sig till donationsregistret. Donationskort finns på Apoteken, vårdcentraler och på våra sjukhus. Anmälan till donationsregistret gör enklast genom att gå in på Donationsrådets hemsida (www.donationsradet.se).
Undersökningar visar tyvärr också att alla möjliga donatorer inte identifieras på våra sjukhus. Därför är det viktigt att all personal hjälper till så att alla möjliga donatorer identifieras. För att få till stånd ett aktivt arbete med organ- och vävnadsdonation på våra sjukhus skall det på varje sjukhus finnas en donationsansvarig läkare (DAL) och sjuksköterska (DAS). Dessa skall ha ett sjukhusövergripande ansvar och vara underställda sjukhusledningen samt ha tid avsatt för sina uppdrag.
Under denna vecka kommer det att finnas en serie med informationsartiklar om donation och transplantation av organ och vävnader, som belyser skeendet från donation till transplantation och resultatet efter olika transplantationer. När du tagit del av denna information är vår förhoppning att du är motiverad att själv ta ställning, om du inte redan gjort det, och hjälpa till att få alla i din omgivning att ta ställning till donation. Ett donerat organ eller donerad vävnad är den finaste gåva du kan ge en medmänniska.
Bengt-Åke Henriksson
Regional donationsansvarig läkare i Västra Götalandsregionen
bengt-ake.henriksson@vgregion.se