Svenska endokrinologföreningen delar varje år ut ett forskningsstipendium på 100 000 kronor till en framstående forskare. I år gick det till Daniel Olsson, en yngre läkare och hängiven forskare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Daniel Olsson är AT-läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. AT är den allmänna tjänstgöring som alla läkare måste fullgöra för att få sin läkarlegitimation.
En AT-tjänst omfattar normalt 21 månader men Daniel Olsson ska vara AT-läkare ett halvår längre eftersom han i sin tjänst valt att kombinera sjukvårdsarbete med forskning.
Just nu tjänstgör han på kirurgen och kallas till akuten vid traumalarm. Men hans forskningsområde är tumörer i hypofysen och ligger inom endokrinologi, den medicinska specialitet som intresserar sig för kroppens tillverkning, utsöndrande och påverkan av hormoner.
– Jag har bestämt mig för att inte göra min AT-tjänst där jag forskar utan vill ta chansen att vara på olika ställen. För mig är det viktigt att använda den här tiden till att bredda mina kunskaper så att jag även kan bli en duktig läkare, förklarar han.
Vill inte forska på heltid
Även om han intresserat sig särskilt för forskning ser han sig inte som heltidsforskare i framtiden. Det ideala är att kunna forska och arbeta inom sjukvården samtidigt, anser han.
– Vi AT-läkare är oftast ambitiösa och vill gå till botten med saker och ting. Själva läkarutövningen är ganska praktisk och jag tror att om man inte samtidigt får möjlighet att fördjupa sig är det risk att man tappar glöden.
Därför vill han även söka en kombinerad tjänst framöver när det är dags för specialistutbildningen, ST-tjänstgöringen, för att senare kunna doktorera.
Chefens inställning spelar roll
Möjligheterna att koppla samman sjukhustjänst med forskning hänger ofta på att chefen för verksamheten är positiv till forskning och ser det som en fjäder i hatten att medarbetarna meriterar sig akademiskt. På ett universitetssjukhus ska det vara naturligt.
– Min verksamhetschef på medicin är själv forskare och väldigt forskningsinriktad. Så det känns väldigt bra, säger Daniel Olsson.
– När du som läkare får mer komplicerade patientfall kan du lättare ta fram informationen, tolka den och förstå vad den är värd om du från forskning är van att läsa och bedöma vetenskapliga artiklar.
I januari hölls ett minikonferens om samspelet mellan forskning och klinik.
Uppmärksammat seminarium om forskning
På grund av sin starka övertygelse om att forskning gör läkaren bättre i sin yrkesutövning har Daniel Olsson engagerat sig för att få fler yngre läkare att tända på forskning. Han sitter med i´AT-rådet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset som är en brygga mellan AT-läkarkansliet på sjukhuset och AT-läkarna på de tre sjukhusområdena. Han har också engagerat sig för att unga medicinstuderande som vill forska ska kunna kompenseras så att ekonomin inte ska bli ett hinder för den som vill forska. Det minikonferens för sjukhusets AT-läkare, om Samspelet mellan forskning och klinik, som han anordnade i januari var det första i sitt slag i Sverige och har väckt intresse på andra platser.
Är det någon skillnad på den forskning som görs av AT-läkare och läkare som är färdigutbildade?
Nej, i stort sett inte, menar Daniel Olsson, som dock lagt ned mycket tid på kvällar och helger vid sidan av sina studier.
– Jag har exempelvis redan fått chans att resa ut och presentera min forskning runtom i världen, något som ger meriter både för forskningen och kliniken.
Text: Katarina S Hallingberg
Foto: Cornelia Kjellgard