Vård i hemmets lugna vrå. Det är vad Enheten för avancerad sjukvård i hemmet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset erbjuder svårt sjuka patienter.
- Hej Bo, hur är det?
- Det är bra, hur mår du själv?
Det är en välkomnande och energisk 80-årig herre som tar Bo Franzén i handen och välkomnar honom in i sitt hem. Det är först när samtalet glider över på mannens
I Salvadors kök träffas Bo och Salvador och går igenom hans hälsotillstånd för dagen.
hälsa som det framgår att det handlar om ett läkarbesök. Mannen heter Salvador Gil Parrado, en pensionerad musiker som bytte Gran Canarias värme mot Sverige när han träffade sin fru Ulla.
Efter att ha plågats av jobbiga smärtor under en tid så upptäckte läkarna i mars 2010 att han drabbats av en allvarlig prostatacancer. Eftersom tumören gjorde att avföringen inte kunde passera som vanligt fick Salvador genomgå en operation för att få stomipåse i december 2010. Läkarna på Östra sjukhuset skickade då en remiss till Enheten för avancerad sjukvård i hemmet så att han skulle få hjälp att sköta sin stomi och de katetrar han har.
Tid att prata annat än sjukdom
Enheten för Avancerad Sjukvård i Hemmet erbjuder vuxna patienter som är svårt sjuka, och ofta i livet slutskede, att få vårdas i hemmet. Sedan den förste januari 2011 har Sahlgrenska Universitetssjukhuset ansvaret för läkarinsatser inom avancerad sjukvård i hemmet. Tio heltidsanställda läkare tar tillsammans hand om cirka 300 patienter i Göteborg. På kommunnivå arbetar även sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och kuratorer.
Det är fritt arbete som ger mycket tillbaka, tycker Bo om arbetet på Enheten för avancerad sjukvård i hemmet.
Bo har arbetat med den här typen av vård sedan 2004 då det hette Palliativa teamet och läkarna var anställda av Primärvården. Det är när tillståndet på patienterna försämras som han och hans kollegor gör hembesök. Även om så inte är fallet idag när de sitter i Salvadors kök och diskuterar att han faktiskt verkar må bättre.
- Du kan vara glad så länge jag inte kommer för då är det inga större problem, säger Bo skämtsamt till Salvador där de sitter vid det lilla köksbordet.
- Nej, men det är roligt att se dig. Du har ett sådant tålamod och förklarar så noga så man förstår, säger Salvador.
Detta beror på att Bo och hans kollegor oftast inte behöver stressa iväg mellan olika patienter utan får tid att sitta ner en stund, något som Bo uppskattar med jobbet.
- Det är skönt för min del att vi kan sitta ner en stund och prata i lugn och ro. Då kan man reda ut saker men även prata om annat som inte rör sjukdomen.
- Ja, det finns andra roligare saker att prata om, instämmer Salvador med ett leende.
Ett mer jämlikt möte
Även om många av Bos patienter är allvarligt sjuka så finns det mycket glädje och han säger att man får en annan förståelse för patienten vid hembesök.
- Jag tror att man möts mer jämlikt när man är i deras hem. Man får en bättre förståelse av vilka de är som personer eftersom man får så mycket bakgrundinformation som man annars kanske inte får.
Salvador med två av flera egentillverkade fioler. Han var tidigare musiker och har lagt ner 365 timmars arbete på varje fiol.
Han säger att hembesöken ger patienterna en trygghet då det är ett begränsat antal personer som vårdar varje patient. Det är heller aldrig svårt att få kontakt med en läkare om något skulle vara fel. Något som Salvador kan intyga.
- Det här är fenomenalt. Jag blev imponerad redan från början av att det det funkar så bra. Ni är alltid så vänliga. Från början blev man skrämd av minsta lilla sak och ringde hela tiden.
Salvador säger att han troligen ringde i onödan flera gånger. Bo intygar att det inte gör något och att det går bra att ring när som helst.
- Det säger de hela tiden: det spelar ingen roll när det är, ring så fort du känner något, även på natten, fortsätter Salvador.
Stort förtroende från patienterna
Dagens besök har gått mot sitt slut och de följs åt ut i den röda hallen.
- Min pappa var också läkare, säger Salvador plötsligt.
- Jasså, vilken sorts läkare? Undrar Bo.
- Han jobbade på sjukhus, svarar Salvador och försvinner iväg för att hämta något.
Snart dyker han upp igen med en gammal utklippt tidningsartikel i handen. Bo tar tidningsartikeln och beskådar den. När de står där i hallen tillsammans så vore det lätt att förväxla dem för två gamla vänner.
Det blir en speciell relation till patienterna berättar Bo efteråt.
- Jag tror att det är lättare för patienterna att vara öppna i en hemmiljö. De berättar enormt mycket för en och man blir förvånad över vilket förtroendet man får.
Den tråkigare sidan av arbetet är att de flesta patienterna är döende och cirka hälften av Bos patienter väljer att vårdas i hemmet fram till slutet.
- Det är klart att man tar åt sig när patienter avlider. Men det blir inte betungande, säger han.
- Det är oerhört tacksamma patienter jag jobbar med som ger så mycket tillbaka. Det man gör betyder mycket för dem och båda parter vinner på det här.
Text och foto: Stefan Sarajärvi