När jordbävningen drabbade Haiti den 12 januari befann sig Arvin Yarollahi, läkare i ortopedi på Mölndals 
sjukhus, på en semesterresa i Indien. Helt utan vetskap om vad som hade hänt på andra sidan jordklotet. När han plötsligt via mail från Läkare utan gränser fick en förfrågan att åka dit tvekade han inte länge inför att ta sig an uppdraget.
– Jag fick en känsla i magen som sa att jag måste göra det här. När jag hade sagt ja kändes det helt rätt, berättar Arvin Yarollahi.
Innan han kunde ge beskedet till Läkare utan gränser ringde han först hem till sin chef på ortopedin som gav honom ledigt i en månad. Han känner en stor tacksamhet till sin chef och sina kollegor som täckte upp för honom under en svår tid med mycket patienter även här hemma.
Han anlände till Haiti två veckor efter jordbävningen hade ägt rum. Två dygn tidigare hade han befunnit på en strand i paradiset, nu mötte han helvetet i det kaos som skapats efter jordbävningen.
Sjukhuset som Arvin Yarollahi skulle jobba på hade mirakulöst klarat sig från jordbävningen. Men varken personal eller patienter vågade vara inomhus, dels på grund av den verkliga risken för efterskalv, dels för att många var uppskrämda av det som skett. På gården utanför sjukhuset sattes det därför upp fem tält, för den ortopediska mottagningen, för akutmottagningen, för förlossning, för barn samt för psykologiskt stöd. I ortopedtältet där han främst jobbade tog de emot 50-100 patienter om dagen.
– Om man är utbildad i en västerländsk kultur förväntar man sig att man har vissa redskap att jobba med och att hygienen är bra. Saker som man tar för givet här hemma fanns inte där, berättar han.
Uppdraget på Haiti blev hans första uppdrag för Läkare utan gränser, där han varit medlem i ett år. Då han inte är färdig specialist åkte han dit som allmänläkare. Men väl på plats utförde han mest 
ortopediska operationer. Han fick därigenom stor användning av det han lärt sig på Mölndals sjukhus.
– Jag hade mycket kunskap att ta med mig hemifrån, men även en självsäkerhet som jag fått genom operationer jag utfört här hemma, säger han.
Under fyra veckor jobbade Arvin Yarollahi tolv timmar om dagen med en dags vila. Det var först när han var på väg hem som alla intryck hann ikapp honom. För att bearbeta och få utlopp för sina känslor under veckorna på Haiti skrev han en blogg.
– Jag skrev i bloggen för att det var skönt att skriva av sig och för att jag inte kände mig lika ensam då. Jag tror att det är på grund av bloggen som jag inte fått några psykologiska men efter min hemkomst, säger han.
Förutom de upplevelser han fått under sitt uppdrag på Haiti kommer han även hem med ett starkare självförtroende i bagaget.
– Jag är inte längre rädd för större katastrofer och jag känner att jag är mer självständig i mitt arbete, säger han.
Och på frågan om han kan tänka sig att åka på ett nytt uppdrag svarar han att det inte råder någon tvekan.
– Jag kan absolut tänka mig att åka igen. Gärna ett längre och utmanande uppdrag, avslutar han.
Läs mer om Arvin Yarollahis upplevelser på hans blogg
Text: Anna Johansson