Åtta läkare skriver den 18 oktober i GP Debatt att de befarar att ledningen är på väg att köra Sahlgrenska Universitetssjukhuset i diket. Debattartikeln kommenteras även på ledarplats i GP den 19 oktober. Några faktafel behöver rättas till.
Antalet läkare och sjuksköterskor har inte minskat. 2007-2011 ökade antalet läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med 215 (11 procent) och antalet sjuksköterskor med 278 (5 procent). Antal undersköterskor minskade med 489 (- 13 procent), antalet administratörer med 185 (- 10 procent) och det totala antalet anställda minskade med 581 (- 4 procent).
Den samlade sjukhusledningen är väl insatt i vetenskapliga teorier och rapporter om ledning av professionella organisationer. Artikelförfattarnas kommenterar i denna fråga och allmänt om ledningsarbete visar att det är de själva som behöver läsa på. De chefer som inte är läkare har lång erfarenhet av arbete med ledning och styrning av hälso- och sjukvård.
I artikeln antyds att de missade hudcancerfallen vid Sahlgrenska Universitetssjukhusets patologi beror på att man inte lyssnade till den tidigare tillförordnade verksamhetschefens oro för patientsäkerheten. Det stämmer inte. De missade cancerfallen beror på en enskild patologs systematiska misstag.
Artikelförfattarna frågar retoriskt om politikerna i regionen prioriterar en ekonomi i balans högre än att möta befolkningens behov på ett säkert sätt. Självklart har båda frågorna lika hög prioritet. Att använda mer pengar än budgeterat innebär att låna pengar från framtida generationer och att sätta sig över demokratiskt fattade beslut. Demokratiskt fattade beslut gäller även sjukvårdsanställda.
2007 till 2011 har väntetiderna vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset blivit väsentligt kortare liksom väntetiderna vid akutmottagningarna även om mycket återstår. De vårdrelaterade infektionerna har minskat och var vid mätningen våren 2011 lägst bland de svenska universitetssjukhusen. Arbetet med patientsäkerhet och kvalitet är överhuvud taget idag väsentligt mer systematiskt med hög ambition att involvera alla medarbetare. Även forsknings- och utbildningsverksamheten har ökat och samarbetet med bland annat Sahlgrenska akademin och Chalmers är omfattande och gott. Sahlgrenska Universitetssjukhuset har fått de flesta och mest omfattande rikssjukvårdsuppdragen i den svenska vården. Samtidigt har vårdvolymerna ökat 2007 till 2011, bland annat till följd av att befolkningen i Göteborgsområdet ökat, med 36 000 invånare (5 procent) och att remisserna från primärvården ökat med 20 procent sedan vårdvalet infördes.
Under samma period har vi blivit fyra procent färre anställda, i ekonomiska termer effektiviserat verksamheten med nio procent och enligt senaste prognos haft en ekonomi i balans tre år i rad. Allt detta har förstås inte skett utan ansträngning. Våra medarbetare har gjort och gör ett fantastiskt arbete.
Utmaningarna inför framtiden ställer emellertid ännu högre krav på förmågan till förändring. En ökad och äldre befolkning, angelägen, men också resurskrävande, medicinsk utveckling och befolkningens ökade förväntningar, ställer stora krav på sjukvården. Det handlar inte bara om pengar utan lika mycket om vem som ska göra jobbet liksom hur det ska utföras. Om vården de närmaste tio åren fortsätter att arbeta som i dag kommer vare sig pengar eller personal räcka till.
Sahlgrenska Universitetssjukhuset och hela den svenska sjukvården befinner sig mitt i denna utveckling. Det är detta, tillsammans med konjunktursvängningar, som gör att situationen av många upplevs som ansträngd. Och det är detta som gör situationen ännu mer ansträngd redan nästa år. För att lösa dagens och morgondagens utmaningar behövs gemensamma insatser från alla vårdens medarbetare, administratörer, chefer och ett fortsatt gott samarbete med Sahlgrenska akademin.
Jan Eriksson
Sjukhusdirektör
Sahlgrenska Universitetssjukhuset