Transplantation - en andra chans

Många transplanterade patienter upplever att de fått en andra chans att leva. Denna chans att leva har de fått tack vare att en medmänniska valt att donera sina organ efter sin död, skriver Markus Gäbel, transplantationskirurg och donationsansvarig på Transplantationscentrum,  Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Han beskriver i donationsveckans sista artikel vad som händer efter en transplantation.

En organtransplantation är oftast en mycket stor operation på en svårt sjuk patient. I transplantationskirurgins barndom på 50- och 60-talet var resultaten nedslående, många av patienterna dog. Sedan dess har framsteg inom bland annat operationsteknik, intensivvård och immundämpande behandling lett till dramatiskt förbättrad överlevnad och livskvalitet för våra transplanterade patienter.

Vid njurtransplantation är det idag cirka 90 procent  av patienterna som har kvar en fungerande njure efter ett år.  Efter fem år ar det över 80 procent  som har kvar en fungerande njure.  Resultaten vid transplantation med levande donator är något bättre än med avliden donator. Vi transplantation av bukspottkörtel så är det cirka 85 procent som har ett fungerande transplantat efter ett år och efter fem år cirka 70 procent.

Vid hjärt- och levertransplantation som är direkt livräddande transplantationer är det 85-90 procent av patienterna som är i livet ett år efter transplantationen. Efter fem år är det 75-80 procent av patienterna som är i livet. Efter tarm- och flerorgantransplantation är resultaten ungefär som vid lever- och hjärttransplantation.  Vid lungtransplantation är det något färre som överlever första året, cirka 80 procent. Efter fem år är cirka 60 procent i livet.

Organet uppfattas som främmande

Vid transplantation av ett organ från en annan människa uppfattar kroppen det nya organet som främmande och immunförsvaret försöker angripa och förstöra det. Detta angrepp på det transplanterade organet, som kallas avstötning, liknar kroppens försvar mot till exempel bakterier och virus.

Vid en avstötning försämras funktionen hos det transplanterade organet och om inget görs kan organet helt sluta fungera.  Avstötning kan också förekomma i en form där det transplanterade organet försämras långsamt över en längre tid, så kallad kronisk avstötning. Det kan leda till att man behöver transplanteras på nytt.

Immundämpande läkemedel minskar risk för avstötning

För att motverka avstötning måste alla organtransplanterade patienter ta immundämpande läkemedel. Oftast kombinerar man idag tre-fyra olika immundämpande läkemedel. Risken för avstötning är störst under de första veckorna efter en transplantation vilket innebär att patienterna får mer immundämpande läkemedel under denna tid.  Därefter kan man oftast successivt sänka dosen. 

Nackdelen med att dämpa kroppens immunförsvar är att man blir mer känslig för infektioner. Man försöker eftersträva en nivå på de immundämpande läkemedlen som motverkar avstötning men som inte ger för många infektioner. Skulle patienten få en avstötning, vilket inte är helt ovanligt, så går det oftast att häva genom att man höjer de immundämpande läkemedlen.

Regelbunden kontroll ger trygghet

Alla patienter som genomgår en organtransplantation måste gå på regelbundna kontroller.  Under den första tiden efter transplantationen kontrolleras patienterna två-tre gånger i veckan. Successivt kan kontrollerna glesas ut till tre-fyra gånger per år.  Vid kontrollerna undersöks bland annat det transplanterade organets funktion och nivån på de immundämpande läkemedlen. Det är viktigt att den personal som svarar för dessa kontroller är medveten om att de transplanterade patienterna kan uppvisa ändrade sjukdomsbilder jämfört med icke transplanterade.

Många patienter går på transplantationsmottagningen på Transplantationscentrum för sina kontroller. Varje år har vi över 8000 patientbesök. Hit vänder sig även annan sjukvårdspersonal för att få råd när det gäller transplanterade patienter.

En andra chans

Att få ett nytt organ från en annan människa kan för många patienter betyda skillnaden mellan liv och död men det finns också risker med att vara transplanterad. Man kan drabbas av komplikationer som avstötning och infektioner. Man behöver också gå på regelbundna kontroller och ta mediciner dagligen.

Trots detta kan de flesta transplanterade patienter återgå till ett i stort sett normalt liv. Många patienter kan återgå till arbete eller studier och kvinnor i barnafödande ålder kan efter en transplantation bli gravida och föda barn. Flertalet transplanterade patienter anser att de har en mycket bättre livskvalitet jämfört med före transplantationen.

Många transplanterade patienter upplever att de fått en andra chans att leva. Denna chans att leva har de fått tack vare att en medmänniska valt att donera sina organ efter sin död.

 

Markus Gäbel
Transplantationskirurg
Donationsansvarig, Transplantationscentrum
Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Läs övriga artiklar om donation och transplantation på vår hemsida:

 

7300 transplantationer i Göteborg sen 60-talet, 22 oktober

Ett tidspussel från donation till transplantation, 21 oktober

Vem kan bli donator? 20 oktober

Kritisk till socialministerns uttalande om donationer, 19 oktober  

Bristen på organ gör väntan lång för svårt sjuka patienter, 18 oktober