Specialisten svarar på frågor om D-vitamin

2016-09-29

Nu är sommaren över och solen lyser alltmer med sin frånvaro. Samtidigt aktualiseras frågan om D-vitamin. Redan i oktober står solen för lågt på himlen för att ge våra kroppar D-vitamin. Men vi har lyckats lagra en del av solskenet. Specialisten Anna Nilsson svarar på frågor om D-vitamin.

Hur vet jag att jag har D-vitaminbrist?

D-vitamin får vi dels i oss via kosten, dels bildas det i huden när vi vistas utomhus i solen. I Sverige bildar vi D-vitamin i huden mellan maj till september, resten av året står solen för lågt på himlen. D-vitamin lagras i kroppen och de lägsta nivåerna har vi därför under vårvintern. Mat som innehåller mycket D-vitamin är fet fisk som lax, sill och ägg, samt mejeriprodukter som berikats med D-vitamin. Rekommendationerna från Livsmedelsverket är att barn och vuxna har ett dagligt intag av D-vitamin på 10 mikrogram (400 internationella enheter) och att äldre (över 75 år) och vuxna med lite eller ingen solexponering höjer intaget till 20 mikrogram (800 internationella enheter). Muskelsmärtor och bensmärtor är de vanligaste symptomen på D-vitaminbrist. 

När är jag särskilt utsatt?

Alla som inte exponeras för solen har en ökad risk för D-vitaminbrist. Om man bär slöja eller inte vistas utomhus regelbundet finns en stor risk för att utveckla D-vitaminbrist. Det är UV-strålningen i solljuset som gör att D-vitamin bildas i huden vilket innebär att personer med mycket pigment i huden och de som alltid använder solskyddsmedel behöver vistas längre tid i solen för att göra D-vitamin. Om man har en sjukdom i tarmen som gör att näring inte tas upp på vanligt sätt, som till exempel obehandlad glutenintolerans, kan man också få brist på D-vitamin. Även vissa fetmaoperationer (gastric by-pass) kan orsaka brist på D-vitamin. 

Vad kan jag göra själv?

 Det finns inga belägg för att friska personer som äter allsidigt och regelbundet vistas utomhus behöver ta kosttillskott eller att kosttillskott med D-vitamin har någon positiv effekt. Solen kan också ha en skadlig effekt och det är därför bra att veta att man inte behöver sola så man blir brun för att bilda D-vitamin. Till exempel har man sett att bland äldre som tar dagliga promenader utomhus är det en extremt låg risk för D-vitaminbrist. På senare år har det skrivits mycket om en koppling mellan D-vitamin och en lång rad olika sjukdomstillstånd. Det är ännu inte vetenskapligt klarlagt i vilken utsträckning som detta är en effekt av att sjuka människor inte är ute i lika hög utsträckning som friska och därför har lägre D-vitaminhalter i blodet, inte heller om det går att förebygga sjukdomar genom att äta extra D-vitamin.

När ska jag söka hjälp?

 D-vitaminbrist kan leda till muskelsvaghet och frakturer, särskilt hos de allra äldsta. Vårdcentralen kan ta blodprov för att mäta D-vitamin i blodet, och rekommendationerna idag är att detta sker innan en eventuell behandling med D-vitamin inleds.

 

Anna Nilsson, överläkare Endokrinsektionen, medicin Sahlgrenska Universitetssjukhuset Anna Nilsson, överläkare Endokrinsektionen, medicin Sahlgrenska Universitetssjukhuset