Viktigt att se patienternas barn i vården

2016-11-09

Har du barn? Hur gamla är de? Är du orolig för dem? Det borde vara lika viktigt att ställa de frågorna vid inskrivning av en patient som att fråga om till exempel rökning. Det anser Emma Vendelek och Annika Abrahamsson, kuratorer inom Neurologi Sahlgrenska.

Sedan 2010 föreskriver hälso- och sjukvårdslagen att sjukvården ska uppmärksamma behoven hos barn som är anhöriga till patienter. Inom neurologi Sahlgrenska har man arbetat länge med frågan under ledning av kuratorerna. På neurokirurgiska avdelningen 10/23, där patienter vårdas efter operationer i hjärnan, införde man tidigt rutinen att fråga om barn vid inskrivningen.

- Vi talade också om att barnen är välkomna, ordnade ett rum där barnen kunde leka och informerade om att det finns en kurator, berättar Annika Abrahamsson.

- Det borde vara självklart att göra så överallt. Forskningen visar att det är bra för barn att vara med i närståendes sjukdom. Det är en kunskap vi har och som måste nå alla.

Hennes och Emma Vendeleks önskan är att frågor om barn blir en del av sjuksköterskornas inskrivningsrutin för att man inte ska missa barn som behöver stöd. Men det har inte varit självklart. Det kan handla om tidsbrist men också om ett motstånd att ställa frågor som är känslomässigt svåra.

- Men vi måste fråga och det gör vi nu på vår avdelning. Det är allas ansvar att se barnen och det behövs inte så stora insatser, att hälsa på dem, finnas där för att svara på frågor och kanske visa dem vad vi gör på avdelningen. Är det svåra frågor har de ju alltid oss kuratorer som stöd.

På avdelningen har man nu tvärprofessionella grupper som har barnperspektiv när de diskuterar verksamheten.

Annika Abrahamsson berättar att hon jobbat inom neurointensivvården där patienterna hamnar i ett akut läge. Om en förälder plötsligt försvinner skapar det en stor otrygghet för ett barn, även för en tvååring.

- Man tänker att barnet på grund av sin låga ålder inte kan veta vad som händer. Men barn känner på sig att något inte är som det brukar. Det är signaler som att den andra föräldern pratar viskande i telefonen, åker iväg på besök och har ett kroppsspråk som barnet kan tolka.

Emma Vendelek har ett annat exempel från hjärntumörteamet när en tvååring som hade en sjuk mamma.

- Mamman fick inte vila för barnet var på henne hela tiden. Men när någon satte sig ned med barnet och förklarade att "Mamma är sjuk – hon ska göra en operation och måste få sova" . Då blev det bättre. Barnet förstod kanske inte innebörden men kände sig delaktig.

Kuratorerna brukar dela ut broschyrer med tips om vad man kan säga till barn i olika åldrar. Informationen är anpassad efter åldrarna.

- Det handlar om att låta barnet fråga och att barnet får leka. Det är inte farligt om föräldrarna gråter bara man berättar varför man är ledsen. Att en förälder blir sjuk behöver inte betyda att barnet far illa. Vi försöker förstärka det positiva kring barnet som skola, kamrater, nätverk och att de är informerade, säger Annika Abrahamsson

Ibland kommer frågan upp om och i så fall när man ska prata med sina barn om man som förälder drabbats av en allvarlig sjukdom. Kuratorernas svar är att man ska prata med barnen.

- Man måste kanske landa själv i sin sjukdom men sedan ta upp ämnet ganska snart med barnet. Det är inte detsamma som att man i detalj berättar allt, säger Emma Vendelek.

- Om en förälder ska opereras kan det vara bra att ta med barnen till avdelningen en kort stund kvällen innan så att barnen vet hur det ser ut där mamma eller pappa ska få vård tycker Annika. Men ett barn som inte får någon information kanske istället skapa fasansfulla bilder och fantasier. I värsta fall kanske barnet tror att "det är mitt fel att mamma har blivit sjuk, jag har varit dum".

Annika Abrahamsson och Emma Vendelek betonar att omtanken om barn som är närstående till patienterna ofta innebär att stärka föräldrarna i sin roll, hjälpa dem att se hur de kan stödja sina barn och svara på frågor.

- Barn kan ha en fungerande vardag även om en förälder är svårt sjuk. Vi pratar om "skyddande faktorer" som vänner, skola och övrigt nätverk som betyder mycket för barnen.

Sverige ligger i framkant när det gäller barn som närstående-perspektivet. Annika Abrahamsson och Emma Vendelek fick ett abstract om sitt arbete med barn som närstående godkänt till en internationell socialarbetarkonferens i Seuol i somras. Där presenterade de sitt arbete med en poster.

- För många av de andra deltagarna i Seoul kändes vår presentation av hur vi arbetar med frågan som en utopi, konstaterar de.

Arbetet med barn som närstående är ett arbete som angår oss alla.

- Nästan alla känner barn. När de bir sjuka och ligger på sjukhus är det viktigt att barnen känner att de är välkomna och får det stöd de behöver för att på bästa sätt hantera den situation de befinner sig i. Det är avgörande för hur de upplever sin situation nu men kan också vara avgörande för hur de sedan går vidare med sina liv, avslutar Emma Vendelek och Annika Abrahamsson.

Emma Vendelek och Annika Abrahamsson, kuratorer inom Neurologi Sahlgrenska Universitetssjukhuset Emma Vendelek och Annika Abrahamsson, kuratorer inom Neurologi Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Text: Katarina Hallingberg

Publicerad av: Redaktionen Sahlgrenska Universitetssjukhuset