SU-läkare räddar liv i Malawi

2017-04-11

När neurokirurgen Magnus Tisell landar i Malawi är han efterlängtad. Under ett par veckor tillbringar han all sin tid på sjukhuset i Blantyre. Varje dag genomför han komplicerade operationer under enkla förhållanden.

Neurokirurgen Magnus Tisell under arbetet i Malawi. Neurokirurgen Magnus Tisell under arbetet i Malawi.
Den lilla republiken i södra Afrika är ett av världens fattigaste länder. Medellivslängden är 54 år och nästan hälften av befolkningen är barn.  Uppskattningsvis är var tionde malawier smittad med hiv - och aids är den enskilt främsta dödsorsaken i landet.

– Neurokirurgi förändrar inte läget i Malawi, men det betyder mycket för de individer vi opererar, konstaterar Magnus Tisell.

Överläkaren gör sig nu redo för sin tredje resa till Afrika inom loppet av ett år. På en av bokhyllorna i sitt tjänsterum på SU har han samlat ihop kasserade operationsinstrument som ska med i bagaget. Trots att sjukhuset i Blantyre stoltserar med det pompösa namnet Queen Elisabeth Center hospital är förhållandena enkla och utrustningen fungerar inte alltid som den ska.

– Framförallt är det svårt att rekrytera personal till sjukhusen i Malawi, och det finns bara en enda neurokirurg i hela landet, berättar Magnus Tisell.

Magnus Tisell, läkare i neurokirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Magnus Tisell, läkare i neurokirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Hans arbete ingår i ett projekt på Oslo Universitetssjukhus, där målet är att bygga upp en fungerande operationsavdelning i södra Malawi. Han får resa och uppehälle betalt, men ingenting i lön. Istället använder han sina ledighetsdagar från SU för att kunna utöva sitt yrke på andra sidan jorden.

– Arbetet är intressant och utmanande för mig som kirurg. Det handlar oftast om svåra fall och jag opererar upp mot tre patienter dagligen när jag är på plats, säger han.

Redan nu har Magnus Tisell fem patienter som väntar på honom. Via meddelandeappen WhatsApp har han konsulterats av den lokala neurokirurgen Patrick Kamalo och han har fått bilden ganska klar för sig. Fyra personer står i kö för att få sina hjärntumörer avlägsnade och en ung kvinna har drabbats av ett pulsåderbråck.

– Normalt sett opererar man ett pulsåderbråck inom 24 timmar, men nu kan vi bara hoppas att patienten inte drabbas av en blödning innan jag har hunnit dit, säger neurokirurgen.

Själva ingreppen skiljer sig inte så mycket från operationerna på SU, även om patienterna vanligtvis kommer in i ett långt senare skede. Tumörerna har fått tid att växa, men är så gott som alltid godartade. De malawier som drabbas av elakartad cancer hinner oftast dö innan de kommer så långt som till sjukhus.

– Den stora skillnaden är bristen på diagnostik och eftervård. Det finns till exempel ingen möjlighet till strålning efter en genomförd operation. Nu senast behandlade jag en nioårig pojke som dog av komplikationer efter en vanlig narkos.

Bristen på läkare tvingar personalen att improvisera för att kunna ta hand om sina patienter. Magnus Tisell berättar att det bland annat finns en medicinsk assistent på sjukhuset i Blantyre som bara har en tvåårig utbildning bakom sig, men som ändå genomför operationer dagligen.

– Han har lärt sig hantverket och det fungerar. När valet står mellan liv eller död är det inte så svårt att fatta ett beslut, säger han.

Kasserade operationsinstrument från SU kommer till användning i Malawi. Kasserade operationsinstrument från SU kommer till användning i Malawi.

Av: Lotta Engelbrektson

Publicerad av: Redaktionen Sahlgrenska Universitetssjukhuset