Specialisten svarar på frågor om RS-virus

2017-01-11

RS-viruset slår till hårdare vartannat år och i vinter är det extra besvärligt. Men det är egentligen inte RS-viruset i sig som är farligt - utan snarare den infektion som kan orsakas av ett förkylningsvirus. Det viktigaste är alltid hur barnet mår. Specialisten Younis Khalid svarar på frågor om RS-virus och hur du kan undvika smitta.

Younis Khalid, sektionschef och överläkare på Akut- och slutenvårdspediatriken, Drottnimng Silvias barn- och ungdossjukhus. Younis Khalid, sektionschef och överläkare på Akut- och slutenvårdspediatriken, Drottnimng Silvias barn- och ungdossjukhus.

Vad är RS-virus?

– RS-virus, eller respiratory syncytial virus, är ett av de vanligaste förkylningsvirusen som förekommer under vinterhalvåret. Viruset trivs i kallt torrt klimat, vilket betyder att det ökar just under vinterhalvåret.

–  Förekomsten brukar gå i vartannat års-cykler, där det ungefär vartannat år blir en hög förekomst och ungefär vartannat år en (relativt) lägre. De år då det blir en hög topp brukar den också inträffa tidigare, med den högsta förekomsten kring januari-februari, medan de ”låga åren” brukar toppa senare, kring mars-april. Orsaken till mönstret tror man har att göra med resistensutveckling hos befolkningen. Man utvecklar alltså en viss ”immunitet” mot viruset men den är relativt kortvarig och inte särskilt god. Man kan alltså bli smittad av viruset flera gånger, och en del studier har visat att det i vissa fall till och med kan ske under samma säsong.

–  Förekomsten mäts genom frivilligmätningar på landets laboratorier, vilket innebär att man inte fångar upp alla fall i landet. Det betyder också att det är svårt att säga exakt hur hög förekomsten är men vi vet att det under vintern är en av de vanligaste virussorterna.

Vilka är symptomen?

– För de allra flesta liknar symtomen dem vid andra vanliga förkylningsvirus, det vill säga snuva, hosta och halsont. För vuxna, och de allra flesta barnen, blir det sällan värre än så. RS-viruset har dock ett, till vissa delar oförtjänt, dåligt rykte eftersom det ibland har en benägenhet att ge vissa personer större besvär. Det gäller främst de allra minsta barnen samt dem som av någon anledning har svårt att hantera även ”vanliga” luftvägsinfektioner, såsom lungsjuka eller hjärtsjuka barn eller vissa personer som har problem med immunsystemet. Besvären brukar då visa sig i form av att barnet blir trött, får jobbigare att andas och kan få svårt att äta.

– När man på senare år har studerat andra virussorter noggrannare har man upptäckt att de kan ge samma typer av besvär som RS-virus, och i många fall i samma utsträckning. Det finns alltmer stöd för att det troligen inte är RS-viruset i sig som är farligt, utan snarare den infektion som både RS-virus och andra förkylningsvirus kan orsaka.

– Det innebär att det vanligtvis inte är så noga att avgöra huruvida det är ett RS-virus som orsakar en infektion, utan det är viktigare att se på hur barnet (när det blir mer än bara en simpel infektion så handlar det vanligtvis just om barn) mår och hur det går med matning och andning. Det är endast i vissa fall som det är värdefullt att ta ett prov, vilket innebär att vi endast gör det när det bedöms tillföra något för barnet.

Vem drabbas?

Alla kan, och brukar, smittas under vintern, och för de flesta barn och nästan alla vuxna så tolkas det som en vanlig förkylning. Vid två års ålder brukar de allra flesta ha blivit smittade av RS-virus någon gång. Eftersom inte alla barn behöver bli inlagda på sjukhus på grund av andningsproblem stödjer det teorin om att för de allra flesta ger viruset en ”vanlig” förkylningsbild.

Är det farligt för små barn?

– Vissa barn kan som sagt påverkas mer, men då egentligen inte så mycket för att de har just ett RS-virus utan snarare för att de har en luftvägsinfektion som ger vissa typer av symtom. Den infektionen kan lika väl orsakas av andra virussorter och ändå ge samma problem. Samtidigt ska man ha respekt för att vissa särskilda patientgrupper kan få större besvär, men det är viktigt att komma ihåg att det är problemen, snarare är själva förekomsten av ett specifikt virus, som avgör hur allvarligt det är.

När ska man söka vård och vart?

– Man bör söka vård när ett litet spädbarn blir så pass trött att han/hon får svårt att äta eller om barnet blir allt tröttare eller får andningsbesvär med pipig eller knastrande andning. Man bör också söka om barnet har hög feber som inte går ned med hjälp av febernedsättande. I de flesta fall går det bra att söka i primärvården, det vill säga på vårdcentral eller jourcentral, där det finns kvalificerad personal som kan ge råd och behandling om det behövs. Om infektionen ger en ”vanlig förkylning” behöver man inte söka, om barnet mår relativt väl i övrigt.

Vad är behandlingen?

– I de flesta fall handlar det om en symtomatisk behandling med febernedsättande och smärtstillande vid behov, samt, speciellt för de minsta barnen som får svårt att äta med nästäppa, att man spolar näsan med saltvatten och eventuellt ger avsvällande näsdroppar. Vissa barn som får andningsbesvär kan också behöva syrgas. Det finns behandlingar med inhalationer av olika läkemedel och i vissa fall kan det vara värdefullt att prova sådana. Stödet för att de ska ha effekt är dock ganska svagt och studierna är till viss del motsägelsefulla och i många fall hjälper inte inhalationer alls.

Hur kan jag undvika att bli smittad?

– Det bästa sättet är att försöka undvika att utsätta sig för viruset, vilket förstås gäller alla virussorter. Det betyder att man inte bör ta med sina minsta spädbarn till stora folksamlingar, som stora varuhus eller köpcentra. Man bör inte heller utsätta de minsta spädbarnen för nära kontakt med personer som man vet är förkylda.

– För att inte sprida smitta om man själv är förkyld ska man inte hosta eller nysa rätt ut i luften (och givetvis inte heller i handen utan hellre i armvecket!) och man ska hålla god handhygien. Däremot är det svårt att undvika att förskolebarn träffar andra barn som är förkylda på förskolan. Att låsa in hela familjen under vintern brukar därför vara både omöjligt och ineffektivt.

 

Publicerad av: Redaktionen Sahlgrenska Universitetssjukhuset