Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Brister i kommunikation och samordning mellan verksamheter i samband av utlokalisering av patient medförde fördröjd diagnos och behandling, SU 2020-02115

En patient med känd malign blodsjukdom i palliativt skede som följs via specialistmottagning upplever försämring med feber och illamående och ringer sin mottagning. Någon akut tid går inte att ordna utan patienten hänvisas till akutmottagningen. På akutmottagningen får patienten preliminärdiagnos lunginflammation och man beslutar om inläggning. På grund av vårdplatsbrist blir patienten "utlokaliserad" till en kirurgisk avdelning men inskriven som medicinpatient.

Patienten försämras under de närmaste dagarna med lågt blodtryck samt smärta och ömhet över buken. Patienten rondas av ett flertal olika läkare men ingen kontakt tas med patientens ordinarie mottagning förrän efter flera dagar. Ordinerade provtagningar och planerade konsultbedömningar genomförs ej.

Dag 7 som är en helgdag försämras patienten ytterligare. Sköterska på avdelningen försöker få patienten flyttad till medicinavdelning utan att lyckas och det dröjer innan patienten blir rondad av läkare trots påstötning. Nästa dag försämras patienten kraftigt och flyttas då till intensivvårdsavdelning. Datortomografi visar en stor blödning i mjälten. Patienten avlider efter tre dygn på intensivvårdsavdelningen.

På grund av att patienten vårdades på avdelning utan erfarenhet och kunskap om dennes grundsjukdom blev vården inte optimal. Det fanns brister i kommunikation och samordning mellan de olika enheterna vilket troligen fördröjde korrekt diagnos och behandling. Vård i livets slutskede med god palliativ vårdinsats hade kunnat planeras om kunskap om patientens grundsjukdom funnits på behandlande enhet.

Diarienummer: SU 2020-02115


Senast uppdaterad: 2020-09-11 13:15