2,5 vecka efter operationen

Guldfisken
Av: Guldfisken

Jag fann hemsidan! En halv seger bara det. Nu gäller det att komma på något vettigt att skriva som en annan patient kan ha behållning av. Min tacksamhet är så stor och det finns så mycket att skriva, men för närvarande saknar jag förmåga att samla mina tankar och få ned dem på pränt. Därav antar jag strategin "Keep it simple, stupid". Dagens inlägg ska handla om min nuvarande status.

Det jag helst vill skriva om är min sjukhusvistelse på avd 12/25 men inser samtidigt min nuvarande mentala begränsning. För övrigt kommer det bli svårt att beskriva tiden utan att namnge åtminstone några av alla änglar som jag är försatt i evig tacksamhetsskuld till för sitt sätt att vårda mig utan att kräva något tillbaks, som genom hela händelseutvecklingen förmedlat en känsla av omtanke, lugn och kontroll, som gör att jag just nu sitter och tokbölar med en Ipad i knät i vardagsrumssoffan...

Jag opererade min Mitralisklaff måndagen 24 augusti. Jag hade inte haft några nämnvärda symptom utöver en "hösttrötthet" som aldrig gav med sig och viss vätskeansamling i fötter och ben. Läckagets storlek föranledde dock behov av operation och hellre ett i förväg planerat ingrepp än en akut uppstånden operation till följd av exempelvis en propp. Fredagen 4 september fick jag inopererat en pacemaker också. Mer om det i senare inlägg.

Idag onsdagen 16 september ska jag på Hjärtskola på Mölndals sjukhus. Jag blev inbokad på fyra tillfällen redan då jag låg på 12/25. Upplägget är 45 min gymnastik följt av en timmes information. Förra veckan informerade en kurator i storforum, idag ska en dietist hålla låda.

Gymnastiken kändes förlösande. Det var en hel del rörelser som upplevdes smått förbjudna men som var väldigt sköna att utföra. Det lösgjordes spänningar i kroppen. Jag stönade som Jimmy Connors. Sjukgymnasterna sade välmenande: "Det ska inte göra ont" varvid jag svarade att det inte var smärta som hördes...

Hur mår jag idag?

Rent fysiskt mår jag väldigt bra. Jag kan nästan ta ett djupt andetag. Det ser nog lustigt ut då jag gäspar eftersom gäspningen inte blir riktigt komplett, men nästan. Framstegen är dock tydliga och uppmuntrande. Jag har inte behövt äta morfin sedan jag kom hem från sjukhuset förra söndagen. Dock kvarstår behov av Alvedon då en dov molande värk kan uppstå om jag ansträngt mig mycket. Det är dock värt det för utvecklingen stimulerar. Märkligt att alla dessa framsteg kan uppstå till följd av "sketna promenader" och att man flaxar med armarna emellanåt. Jag kan idag promenera nästan obehindrat.

Mitt PK-värde (blodets koaguleringsegenskaper) strular dock. Förutom att knapra Waran som en besatt får jag även begå harakiri två gånger om dagen med Fragmin. Att sticka mig själv i magen med en kanyl, för att därefter injicera en vätska från en spruta, är ganska långt från min komfortzon (så att säga).

Mentalt finns stora utvecklingsmöjligheter. Jag har rejäla koncentrationssvårigheter och är glömsk & tankspridd. Att läsa en bok eller hålla igång en konversation med flera personer samtidigt är något jag inte klarar av idag. Jag var på 12/25 igår och pratade med en fysioterapeut om det och hon svarade att det är helt normalt. Det kan ta några veckor tills jag blir återställd. Eller ett halvår. Det är ytterligare en sak jag uppskattar med änglarna på 12/25: raka rör! Vad som är värre är att jag fick träffa en doktor som undersökte några klumpar jag fått i vänster bröst. En halvtimme senare frågade fysioterapeuten vad läkaren sagt om klumparna. Jag kom tusan inte ihåg...

Under hela vistelsen har jag skrivit små inlägg på Facebook för att informera nära och kära. Det var helt enkelt omöjligt att sms'a och ringa runt till varenda jäkel. Dessa inlägg tror jag varit till stor hjälp för mig att dels bearbeta vad som skett, men även som hjärngympa. Såhär långa inlägg har jag inte skrivit, så nu spänner vi bågen igen. Life is a struggle, struggle is life.

Lycka till med operationen om du inte gjort någon än alt kämpa på med rehab om du blivit opererad! Du kan inte bestämma hur kroppen ska reagera men du kan bestämma hur du ska anpassa dig till hur den reagerat.

/Guldfisken

PS. Klumparna var ofarliga DS.

Anmäl