En omtumlande händelse

Isabel Brattkull
Av: Isabel Brattkull

Min vistelse på CIVA ägde rum i slutet av april år 2009. Jag kom dit efter att ha brakat ihop i hemmet p g a svår njursvikt och var mycket illa däran. Min njursvikt kände jag till sedan 2005 men jag hade blivit akut försämrad p g a vinterkräksjuka och rejäl dipp i min njurfunktion. Jag var medvetslös när jag kom in med ambulans och visste inte var jag var när jag vaknade ordentligt tre dagar senare. Tre dagar är helt bortraderade ur mitt medvetande - en underlig känsla, som om jag blivit "lurad" på tre dagar av mitt liv.

Men jag minns tydligt när jag vaknade - först frågade jag mina anhöriga, som stod på parad vid min säng, vad som hade hänt och var jag var. När jag fått veta det bad jag direkt om rostat bröd med smör och ost och nyponsoppa. Då kände jag att jag började bli mig själv igen - jag fick långsam 24-timmarsdialys som hade renat mitt blod tillräckligt för att jag skulle få tillbaka kopplingen mellan hjärna och kropp, som hade försvunnit när jag var så svårt uremisk (förgiftad av mina egna slaggprodukter som njurarna inte kunde rena själva). Tydligen hade jag också orsakat storlarm vid ett tillfälle under dessa tre dagar och blivit alldeles blå över hela kroppen.

Jag upplevde att jag var i väldigt goda händer på CIVA, den korta tid jag var totalt vaken och medveten om var jag var. Sedan fick jag flytta till njurvårdsavdelningen där min behandling och åtgärder för att kunna börja i dialys fortsatte.

Anmäl