Ett halvår sedan inskrivningen

Guldfisken
Av: Guldfisken

Idag är det exakt ett halvår sedan jag var på inskrivning inför min Mitralisklaffoperation. Det känns väldigt märkligt och nästan overkligt. Igår solade jag och min fru på stranden och tyckte att det är bra att mitt hjärta läkte fort. Varför kunde inte hjärnan gjort detsamma?

Jag sjukskrev mig inför inskrivningsdagen, fredagen den 21 augusti, efter att ha rådfrågat en patientkoordinator. Egentligen skulle jag tokjobbat hela helgen men såhär med facit i efterhand hade det inte gått. Ganska mycket av mina föreställningar har visat sig vara felaktiga i efterhand.

Inskrivningsdagen var jättebra. Lagom informativ och jag fick träffa bl.a en hjärtsjuksköterska som pedagogiskt berättade om hjärtat och dess funktioner, en narkosläkare som berättade om sin del av proceduren, en fysioterapeut som förevisade PEP-andningsmunstycket och även den kirurg som skulle utföra operationen på just mig. Förhoppningen var att min klaff skulle gå att laga men om så inte blev fallet fick jag även ta ställning till om jag ville ha en mekanisk eller biologisk.

Kirurgen tyckte det var svårt att förena bilden av den patient han såg framför sig då han tittade i min journal med mig. Med tanke på storleken på mitt läckage borde min allmänstatus varit betydligt sämre. Jag hade så sent som samma vecka tränat såväl Tabata som Bodypump. Nu frågade jag om jag kunde träna under helgen också. Det borde inte gått med ett sådant läckage. Tydligen har jag haft det så länge och det har förvärrats gradvis varför kroppen hunnit kompensera det allt eftersom. Därav var mina enda egentliga symptom att jag var ständigt trött, som en hösttrötthet som inte ville ge med sig.

Min fru var med under inskrivningsdagen, vilket jag verkligen rekommenderar dig att ha. Kanske inte just min fru men någon nära anhörig som stöd för minnet. Hon kommer ihåg betydligt mer än jag.

Eftersom jag redan i slutet av juni fick klart för mig att jag skulle opereras till hösten hann ryktet spridas på jobbet. Det visade sig att två av mina kollegor genomgått liknande planerade ingrepp. Ett av tipsen jag fick av dem var guld värt när jag på måndagmorgonen lade mig på britsen efter att ha rengjort mig med Descutan en sista gång inför operationen: "Luta dig bara tillbaka och låt dem utföra sitt jobb. De kan det där och du kan ändå inte påverka ett smack!" Mitt kontrollbehov lät sig nöjas med detta och jag upplevde mig faktiskt som helt lugn. Jag minns att jag skulle fråga en sköterska om något angående min vänstra hand... men det blev svart. Nästa minne är att jag berömmer en medpatient på uppvaket för att denne lyckas ta så djupa andetag (den lyckosten).

Inför operationen googlade jag friskt på nätet angående "rehabilitering hjärtoperation" Jag minns att jag fastnade för en man i 60-årsåldern som i något joggingforum förklarade att en positiv sak med rehabiliteringen var att aldrig förr hade det varit så roligt att träna. Detta pga att man märkte resultat tämligen omgående. Detta vill jag verkligen skriva under på. Åtminstone för min del och avseende min fysiska återhämtning. Det har krävts ett ganska tjockt pannben och emellanåt har det säkerligen underlättats av ett jävlar anamma men nu sex månader efter operationen är jag, åtminstone som det känns, tämligen helt återställd fysiskt.

Jag befinner mig utomlands och har därmed förmånen att ha möjlighet till att antingen jogga, paddla eller spela golf varje dag. Golfen började jag med efter fem månader. Möjligen hade jag kunnat starta tidigare men en fysioterapeut tyckte fyra månaders läkning var att rekommendera eftersom svingrörelsen skapar en ganska extrem belastning på bröstkorgen. Grunden lades på sjukgymnastiken jag blev inplacerad på genom Hjärtskolans försorg. Jag avslutade min sjukgymnastik tio veckor efter operationen. Sedan dess har jag befunnit mig utomlands och tränar på egen hand.

Vad som dessvärre inte är så positivt är att jag fortfarande lider av hjärntrötthet och jag upplever att jag har en lång bit kvar tills jag är återställd. Jag kan inte minnas att jag fick så mycket information om detta inför operationen. Däremot fick jag väldigt bra informationsmaterial i efterhand av en fysioterapeut. Min kardiolog tar det med ro och uppger att 6-9 månader efter operationen inte är onormalt. Som väl är har jag märkt av framsteg. Idag, i motsats till efter operationen, är jag inte lika lynnig längre, jag klarar av att köra bil och häromdagen började jag lite försiktigt att läsa en bok!! Det sistnämnda känns som ett rejält genombrott. Efter operationen saknade jag förmågan att visualisera orden och få ett sammanhang i texten. Jag kunde helt enkelt inte måla upp en bild av vad författaren beskrev. Detta klarar jag äntligen av igen! Jag blir snabbt trött men det är en helt underbar känsla att äntligen ha återfått förmågan att läsa.

Efter operationen placerades jag på avdelning 12/25. Jag har inte så många andra avdelningar att jämföra med men personalen är verkligen fantastisk och jag kunde inte fått bättre omvårdnad. Mer om detta i andra inlägg. Vad jag vill ha sagt är att du behöver inte oroa dig för vården. Du kommer vara i goda händer!

Vad jag önskar jag kunde gjort annorlunda är dock att inte hänga upp mig på datumen så mycket. Jag kan ju ändå inte påverka något. Vad jag tänker närmast på är mina sjukskrivningsdatum. Mitt första datum var till 23 november. Jag trodde att jag skulle bli frisk tills dess. Då jag var på återbesök hos min kardiolog en knapp månad innan dess och berättade att jag kände mig stressad av datumet förlängdes min sjukskrivning till siste januari. Då trodde jag att jag skulle bli frisk tills dess. Eftersom jag inte blivit frisk än ska jag försöka att inte låta mig bli stressad av framtida sjukskrivningsdatum. Det tjänar ju inget till. Jag kan inte bestämma hur min kropp ska reagera men jag kan bestämma hur jag ska anpassa mig till hur den reagerat.

En sista sak: om du har bokat resa eller planerar göra så efter operationen så avråder jag från det. Bli frisk först! Jag har bokat av en resa men fick då inte tillbaka några pengar på försäkringen eftersom det var känt att jag skulle komma att bli opererad någon gång. En resa jag däremot inte bokade av (den jag befinner mig på nu) har medfört att min sjukpenning dragits in av Försäkringskassan. Därav mitt råd att inte boka någon resa eller att fara utomlands någonstans innan du blivit frisk. Det är inte värt det!

Lycka till!

Anmäl