Försöker göra saker jag tycker om

Anonym
Av: Anonym

Jag tror jag fick de första känningarna när jag körde buss i början på 80-talet och jag fick domningar i vänsterarmen. Sedan dröjde det till 1999 då jag och min fru skulle springa fem kilometer i Hemlingby i Gävle. Jag hade varit rätt snabb, men efter bara två kilometer blev det stopp i benet.

  Sedan började jag aerbeta på Hagabiblioteket i Göteborg ca 2001. Jag kunde inte gå rakt utan jag gick på stolpar och folk. Min kollega sa att jag nu måste gå till Sahlgrenska.

   Ja, jag satt en halv dag då på akuten. Läkaren gjorde tester på mig då. Min MS-läkare gav mig receptet copaxone. Det var bra för skoven minskar.

Hur är det idag då? Jag jobbar 100% på Humanistiska universitetsbiblioteket. Jag tar fortfarande copaxone och jag går till ett gym tre dagar i veckan. Jag försöker tänka positivt och läsa och resa mycket. Vad jag har mest bekymmer med är balansen, vänsterbenet, att jag behöver kasta vatten stup i kvarten och att jag är trög i magen. Jag blir nog gradvis sämre men jag tänker inte så mycket på det.

Anmäl