Hade jag bara tur?

Harry  Tranchell
Av: Harry Tranchell

Jag hoppas att denna berättelse av mitt år inom sjukvården skall få Er alla att veta att det finns massor med underbara människor som bara står och väntar på att Du/Ni skall få den absolut bästa behandling som svensk sjukvård kan erbjuda på allra bästa sätt idag!!

Nästan dagligen läser man i kvällspressen om hur väldigt dålig den svenska sjukvården är. Den befinner sig i ett ständigt förfall och de anställda är antingen för få eller för dåliga. Ingen gång skriver man om alla de fantastiska människor som sliter dygnet runt för att vi patienter skall må bra och komma hem friska och glada.

Min resa började förra året den 20 maj på Läkarhuset där jag skulle genomgå min årliga kontroll. Allt var helt perfekt som vanligt, trodde jag. Det framkom dock att jag upplevde ett problem som min läkare propsade på att jag skulle undersöka. Och som tur är lyder man sin läkare. Hon blev den som skapade förutsättningarna för att jag till slut skulle komma ur systemet frisk och glad.

Efter en massa undersökningar skulle jag till GEA på Sahlgrenska. Där fick jag möta den bästa i sitt fack. Där började, utan att jag visste det, mitt eget lilla helvete. Jag fick då beskedet att jag hade en stor tumör.

Efter att ha gått igenom magnetröntgen, datortomografi samt ytterligare koloskopi kallades jag till slut till Kirurgavdelningen. Där informerades jag om att jag hade en stor cancertumör. Och det kan jag säga, att det kändes som en dödsdom. Det var enda gången som jag inte skrattat med de jag träffade. Jag åkte direkt hem, satte mig i stolen och började räkna dagarna som jag hade kvar. Som tur var, jag var inte ensam.

Då började det som man aldrig läser om i tidningarna. Alla avdelningar, all personal satte igång och förberedde sig på mig och min framtid. De som visste började sätta igång en kedja av händelser som gjorde att jag idag är ”helt frisk”.

Jag började med att kallas till information gällande strålbehandling i Borås. Jag kallades till Poliklinisk Inskrivning där jag fick information om hur hela min situation skulle genomföras på bästa sätt. Och hur operationen skulle ske och hur det skulle kännas efteråt.

Jag skickas sen till strålning, förberedelse inför operationen i 5 dagar i Borås, och det sköttes på allra bästa sätt.

Den 7 september kommer jag in till Östra för att opereras. Jag möts av en narkossköterska och har bara en önskan. Jag vill inte känna någonting. 20 minuter senare finns jag inte mer. 24 timmar senare vaknar jag sakta upp på uppvak och fattar ingenting. Någon ringer och jag kan inte prata men jag är otroligt glad över att jag lever.

Helt slut och helt utan muskler vaknar jag sakta upp och förs över till vårdavdelningen. Där behandlas jag i 7 dagar dygnet runt av alltid leende människor oavsett rang och oavsett hur jag var och reagerade innan jag skickas hem. Den tiden visade verkligen vilken enorm värme som finns hos ALLA dessa människor som tar hand om Dig och förbereder Dig inför hemkomsten.

Nu har jag till slut genomfört ett cellgiftprogram på 6 månader. Det har verkligen tagit mycket av min kraft ifrån mig. Det har varit en djävla period i mitt liv. Detta har tyvärr betytt att alla i min familj och vänkrets haft en mycket besvärlig tid. De har behövt stå ut med mig som en vresig och sur man, en man som dessutom började tappa en massa saker och ting, glömt vad som hände och mådde riktigt dåligt. Som tur är har vi till slut löst detta på bästa sätt och tillsammans. Dessutom med stor support från Onkologen.

Tack vare familj och vänner har jag orkat träna och promenera varje dag, vilket underlättat läkningen enormt. Dessutom ivrigt påhejad av min ständigt leende sjukgymnast. En annan underbar kvinna som över tiden blivit en perfekt samtalspartner är min stomiterapeut. Hon anstränger sig verkligen å det yttersta för att jag skall må bra och nå nya höjder i mitt nya liv.

HADE JAG BARA TUR?

Nä jag hade inte bara tur tur i livets tombola. Jag fick cancer, jag överlevde, och jag vet inte vad det kommer att leda till i slutet. Jag lever med en ständig oro för framtiden som jag hoppas kommer övergå till en positiv bild av hur bra jag kan få det ändå.
Nä jag hade inte bara tur när det gällde min resa från Läkarhuset till utskrivningen från Onkologen.
Jag har under ett år fått uppleva helt fantastiska och professionella människor som under hela dygnet runt står upp för Dig som patient. De skrattar med Dig, de sörjer med Dig och de låter Dig få den tid Du behöver för att till slut komma ut som en hel människa. Och då nämner jag ingen per namn, för jag vill inte glömma någon, men jag nämner hela kåren från undersköterska till överläkare. Fan vad NI ALLA är bra!!
Nä jag hade inte bara tur för att jag hamnade i ett av världen bästa vårdsystem. Jag befann mig på rätt ställe vid rätt tid. Och det Svenska sjuksystemet fixade till mig på ett sätt som få andra kan göra och gör.
Varje dag Ni vaknar och är friska, släng då en tanke på alla dessa helt otroliga, empatiska, vänliga, glada, tröstande och framför allt otroligt skickliga människor som sliter dygnet runt för att Du skall överleva, må bra och kunna umgås med Din familj och vänner i resten av Ert liv, den dag någonting händer Er.

Varje gång Ni läser i tidningen om hur dåligt allt fungerar tänk då på vad de gjorde för mig och vad de gör för tiotusentals andra, eller kanske till och med hundratusentals andra, varje år.

Tack för allt!!

Harry Tranchell

Anmäl