Handgripligen

Har tänkt skriva nåt länge för det är helt klart att det fantastiska jobb ni lägger ner förändrar livet för folk och det vill jag förmedla. Skriver detta som ett komihåg till mig själv också för jag glömmer snabbt förändringarna. När vi har träffats har ni tyckt att min händer är såå bra men jag har tyckt att de är hyfsat opraktiska. Jag har nu förstått hur bra de är. Vill få med allt men nu kör jag, hoppas på det bästa så häng med …

Utan handfunktion är allt helt fruktansvärt. Självständigheten är på minimum och man behöver hjälp med det mesta. Man kan rulla fram till något och tänka att om jag kunde göra något hade jag gjort det. Om man ändå lyckas få med sig något riskerar man att trilla omkull då bägge armar är upptagna. Att kunna få igång händerna har varit prio1 alla kategorier. Detta var viktigt för mig men jag lägger inga värderingar på hur andra resonerar och gör, måste vara väldigt svårt att veta hur man ska göra om man har lite handfunktion eller varit skadad länge och lärt sig jobba med det man har. Detta är min upplevelse.

Att ha sån tur att ha fått gjort nervtransferering med bra resultat på högerhanden har jag nu förstått hur mycket det underlättar (vänsterhanden kommer få jobba hårt för att kunna bli nästan lika bra).

8 månader tog det innan jag kunde räta ut fingrarna på högerhanden och lite på vänster (om jag låser handleden). Vänster rätar ju ut fingrarna lika långt nu efter senoperationen men ser längre ut då jag kan räta ut den biten jag nu kan böja, fortfarande bara med fixerad handled såklart.

Kombon sträcka/böja/ bra handled gör mina rörelser rätt exakta och jag kan ta tag i saker utan att ta hjälp med andra handen. När jag nu skriver på datorn stramar jag till/ sträcker fingret och kör en pekfingervals. Slipper använda tummens knoge och blir bättre för hela armen/ skuldran.

Nervtransferering tillsammans med lyckad grepprekonstruktion på högerhanden gör att jag kan ta tag i rullstolen vilket gör min balans mycket bättre vi förflyttningar, jag greppar runt driv-ringen när jag kör vilket gör mig mycket starkare. Nu tycker jag det är en utmaning att se på ett praktiskt dilemma och försöker på bästa sätt lösa detta och funderar på vilka hjälpmedel som kan underlätta. Jag grejar med allt möjligt, och eftersom jag startar från noll går det väldigt snabbt att bli väldigt mycket bättre. (Som att jobba med en unghäst som inte kan nåt och kan dubbelt så mycket efter lite jobb, fast jag mer är som en gammal get). Såklart är jag fortfarande lika praktisk som tidigare även om jag är mer fipplig.

Vänsterhanden har utmaningar framför sig, måste ju kunna göra mer än äta popcorn med det passiva tumgreppet. Detta grepp är för övrigt rätt distinkt och bättre än på högern.

Jag fipplar med bägge händer och öppnar tandkrämstub, tar tandborsten och tuben med kasshanden. Försöker hela tiden tänka på att ta runt/ kroka fast fingrarna runt driv-ringen även på vänstern. Detta kommer hjälpa ner hela armen/ skuldran så jag förhoppningsvis blir lite mindre sned när jag kör. När jag får fast fingrarna blir jag mycket starkare!

Saker som blivit möjliga/förändrats/ förbättrats i och med mina operationer, bättre teknik och styrka:

(I dagsläget behöver jag absolut ha assistans för jag kan spatta till, halka, hamna fel och behöva hjälp. Men friheten har blivit mycket större.)

Klara förflyttningar till och från sängen. Greppet i rullstolen min enda säkerhet och balans. Lyfta upp benen, lägga mig på höger/vänster sida alt rygg.
Klara förflyttningar i olika höjd- bättre teknik och styrka men också beroende av greppet. Lyfta upp benen i soffan eller i rullstolen.
Koppla på/ av påse på natten.
Tömma påse i toaletten. Behöver använda sax för att klippa upp den.
Klarar förflyttning till duschpall med hjälp av glidtyg. Duschar själv, schamponerar och tvålar. Torkar och tillbaka till rullstolen. Här behöver jag träna mer för att känna att jag alltid klarar det.
Torka mer och smörja kroppen.
Ta på/ av trosor/ byxor/ klänning i sängen.
Ta på/ av Bh/ tröjor i rullstolen.
Ta på/av byxor/trosor i rullstolen. Gör ej så ofta och behöver träna för att bli bättre/ säkrare.
Lyfta benen och ta på strumpor och skor.
Köra rullstolen bättre.
Klarar nedför och uppför bättre.
Tar mig över kanter bättre.
Bromsa rullstolen genom att greppa.
Tömma suprapubis i toaletten.
Låsa ytterdörr.
Låsa toalettdörr.
Hanterar min bil bättre. Kommer göra ytterligare en förändring med bilen och kommer inte ge mig förrän jag kan ta mig in och ur bilen själv. Kan detta med elhjul men kör inte med den mer än på långpromenad.
Skära grönsaker, steka grönsaker/ köttfärs.
Ta kaffe från kokaren, få med mig dit jag vill sitta (bricka i knät). Göra kaffe i storapparaten. Ta vatten i kranen.
Duka/ duka av. Slänga tallrikar i diskmaskinen. Inte klockren på det!
Öppna kuvert, skriva …
Flyga själv t ex till Bosön.
Se en uppgift som ett problem och försöka lösa det själv. Jag har varit helt borta i 3 år men nu känner jag igen mig och hittar på lösningar, funderar på hjälpmedel osv. Hjärnan går på högvarv!
Mm. mm. mm. mm.

Högerhanden blir fortfarande bättre och används mer till att hålla saker, inte bara balansera grejer med hjälp av ett fjuttigt grepp. Igår lyckades jag för första gången öppna katetern med endast högerhandens tumgrepp. 

Allt ovan har gått från omöjligt till möjligt med utvecklingspotential! Det har räddat mig från att bli tokig. Dä ä najs som vi säger nere i södern. 

Sug åt er, 

Med vänlig hälsning            

Anna-Karin Merin

 

 

Anmäl