Knäledsbytet som överraskade

Anonym
Av: Anonym

Varför Min berättelse?

Inför mina två förestående knäledsbyten, det första nu i seotember 2015 och det andra i början av nästa år, har jag försökt hitta andra patienters berättelser om hur de upplevt sina knäledsbyten. Jag hittade inga på nätet som kändes trovärdiga och seriösa. Min förhoppning är att dela med mig av min upplevelse, som är betydligt mer positiv än jag kunnat hoppas på. Kanske kan jag lugna och trygga någon annan inför en operation, såsom jag hade velat ha inför min. 

Jag är egentligen "för ung", är bara i 40-årsåldern, men det är fullt möjligt att ha utslitna knän och rejält med artros även vid relativt ung ålder.

Vid inskrivningsdagen två veckor före min knäledsoperation för knäprotes, fick jag bland annat frågor om jag har hemtjänst eller personlig assistans, om jag klarar min personliga hygien själv och om tänderna sitter fast... Jag har full förståelse för att frågorna måste ställas, men det hade känts skönt om frågorna anpassats lite grand utifrån ålder. Förutom den här detaljen flöt den här dagen på med väl inplanerade aktiviteter och samtal. Jag fick också veta att jag skulle infinna mig på operationsdagens morgon kl 06 på avdelning 232.

På operationsdagens morgon infann jag mig på avdelning 232 och möttes då av frågande ansikten. - Nej, vi har inte dig uppsatt hos oss... Jag blev orolig och nervös, tänk om jag fattat fel och inte ska opereras idag! Tankarna snurrade. Efter en stund blev jag hänvisad till grannavdelning 233, jag haltade över med väska och kryckor och tänkte att det ju inte började så bra...

Men där var jag väntad! Vårdpersonalen tog hand om mig och såg till att jag blev redo för att åka iväg till operation. Jag kände mig plötsligt lugn och trygg, de hade koll! Nu var det inte första gången jag opererades, jag har gjort det många gånger förr, men då har jag varit orolig och ängslig när jag rullades iväg till operation. Så var det inte den här gången.

Den lugna känslan fortsatte in på operationsavdelningen, där jag också var väntad. Den underbara personalen gav mig aldig tid att bli orolig, de var professionella och effektiva. Samtidigt upplevde jag att de hade tid att se mig och var måna om att jag förstod vad de gjorde och varför. Jag kände mig väldigt lugn och trygg inför narkosen och jag minns att jag somnade gott!

När jag vaknade på uppvakningsavdelningen hade jag syrgas och var kraftigt smärtlindrad. Det fanns hela tiden någon i närheten och så fort jag tittade på någon av dem, kom de fram och frågade hur jag mådde. Genom att jag hela tiden ombads gradera smärtan på en tiogradig skala, kunde vi tillsammans se till att smärtan inte blev svår. Det kändes oerhört skönt!  Det gjorde att jag inte hade den typ av smärta som jag hört att man kan uppleva när man får en knäprotes. Jag mådde dock illa av narkosen och kräktes som en katt, men fick medicin mot illamående och så småningom stillade det sig och jag kunde lämna uppvakningsavdelningen. 

Vårdpersonalens glada tillrop mötte mig när jag väl kom tillbaka till avdelningen. - Oj vad länge du varit borta! Hur mår du, vill du ha nåt att äta? Smärtskalan 1-10 följde med till avdelningen och det var lätt för mig att tillsammans med vårdpersonalen hålla smärtan under kontroll. 

Min läkare besökte mig dagen efter operationen, slog sig ner på en stol bredvid sängen och tog god tid på sig att berätta vad han gjort. - Vi ska ses igen inom tre månader, inför nästa knäledsbyte, avslutade han.

Träningen började direkt efter operationen med att trampa fötterna fram och tillbaka. Jag kom upp ur sängen samma dag, även om det egentligen bara handlade om att stå upp bredvid sängen. Dagen efter operationen kom sjukgymnasten och vi gjorde upp ett träningsprogram med övningar att utföra 3 ggr/dag. Jag hade inte speciellt ont och kunde därför träna enligt sjukgymnastens instruktioner. Resultatet kom snabbt och jag märkte att eventuell smärta avtog och ibland försvann helt i samband med att jag gjorde mina övningar. Det har jag tagit fasta på och det funkar bra som komplement till smärtstillande mediciner.

Det har nu gått en vecka sedan operationen. Jag låg på vårdavdelningen i tre nätter. När jag skrevs ut fick jag med mig hjälpmedel hem, recept på smärtstillande mediciner, en påse omläggningsmaterial för att byta plåster efter en vecka samt träningsprogram. Är jag bara noga med att ta mina mediciner vid rätt tidpunkt och tränar enligt schemat, är jag smärtfri!

Idag fick jag ett samtal från avdelningen för att höra hur jag mår, hur det går för mig, ifall jag har några frågor och om jag känner att jag har fått all information? Jag blev väldigt glatt överraskad och glad och jag känner mig verkligen väl omhändertagen och trygg!

Min upplevelse, inför nästa knäledsbyte är förknippad med positiva erfarenheter, även om jag inte ska sticka under stol med att det stundtals är väldigt jobbigt! Men, det har jag också blivit förvarnad om, både från vården och andra som genomgått knäledsbyte.Jag känner mig laddad inför att maxa mitt resultat av detta första knäledsbyte, för att säkerställa att knät blir så bra det kan bli inför det andra knäledsbytet om några månader.

Nu har vården gjort sitt och nu är det upp till mig att få ett gott resultat genom träning!

Jag vet att min upplevelse kan skilja sig avsevärt från andras, men jag hoppas att den kan lugna och trygga eventuell oro inför en liknande operation!

Anmäl