Vilka fantastiska människor!

Anonym
Av: Anonym

Efter en nyckelbensfraktur med punkterad lunga, blev jag inlagd på avdelning 137. Det är svårt att med ord beskriva hur fantastiska alla var. Engagemanget var verkligen på riktigt. När jag väntade på besked från lungröntgen om läkningen var tillräcklig för att få bli utskriven, slängde jag en blick mot disken där syster Frida satt. Hon satt djupt koncentrerad med blicken i dataskärmen. Plötsligt sken hon upp och hennes armar höjdes i något som inte kan beskrivas på annat sät än som jubel. Så fick hon syn på mig. "Å, där är du ju. Beskedet kom precis. Du får åka hem!" Jag blev riktigt rörd. Det var för min skull hon jublade. Wow.

Anmäl