Alla släppa taget med Björn Lindeblad

2017-02-14

Hans viktigaste lärdom efter 17 år som buddhistisk munk är - att han inte längre tror på allt han tänker. Björn Natthiko Lindeblad fick stående ovationer när han föreläste för SU:s medarbetare.

Det var många som fick något att fundera på efter kvällen på Konserthuset. Närmare 800 SU-anställda hade samlats för att lyssna på när Björn Natthiko Lindeblads berättade om sin fascinerande tid som skogsmunk i Thailand. När föreläsningen var över ville applåderna aldrig ta slut.

- Jag kan inte tala till er om hur ni ska leva era liv, bara berätta om mitt eget, inledde han sin föreläsning, samtidigt som han bad om mer ljus i salongen eftersom han ville se sin publik.

Björn Natthiko Lindeblads historia är bekant för många, framförallt efter hans bejublade sommarprat 2012. Då fick svenska folket ta del av hans resa, från när han som 26-åring släppte en lovande karriär som ekonomichef inom AGA-koncernen för att bli munk i ett thailändskt kloster.

- Jag hade alla attribut för framgång och lycka, men kände bara tomhet. När jag lyssnade till min intuition insåg jag att det var dags att gå vidare och jag lämnade allt, berättar han.

Björns thailändska mellannamn Natthiko betyder "Den som växer i visdom" och det var precis vad åren utomlands handlade om. Från att ha flytt i panik under sin första meditationskurs - bara efter fyra daga - till att kunna njuta av en tillvaro som eremit med bara sig själv som sällskap.

- Från början ville jag mest bli vän med mig själv, och få tyst på den tjattrande, kritiska rösten i mitt huvud, säger han.

Många ställer frågan till Björn har han kunde ge upp så mycket under så lång tid, både vad gällde karriär och möjligheten att bilda familj. Munklivet innebar ju att han levde i celibat, avstod från alkohol och nöjen, steg upp halvtre på morgonen och åt ett enda mål mat om dagen. För vaddå?

Det finns bara ett ärligt svar på den frågan, menar Björn Natthiko Lindeblad.

- Att jag inte längre tror på allt jag tänker. Den insikten värdesätter jag mest, säger han.

Tillvaron är mycket mer subjektiv än vad vi faktiskt tror, tillägger Björn Natthiko Lindeblad. Våra tankar styr hur vi upplever världen, och genom avund, bitterhet och missunnsamhet kan vi få bekräftelse över hur orättvist livet är.

Men människor har en superkraft, hävdar han.

- Att släppa taget. Vi kan inte välja vad vi ska tänka eller känna - men vi kan kontrollera vad vi ger vår uppmärksamhet, säger han.

Dessutom bottnar all genuin personlig utveckling i ödmjukhet, menar Björn och berättar om ett föredrag som hölls av den västerländska abboten på klostren han bodde i. En söndag ville abboten ge ett kraftfullt mantra till de som hade samlats för att lyssna på honom.

- Det var "Jag kan ha fel" och vi uppmanades att upprepa det tre gånger för oss själva när vi hamnade i en konflikt.

Efter fem år som "vanlig" buddhistmunk valde Björn att bli eremit. Under ett år av sitt liv hade han i princip ingenting alls han behövde göra. Bortsett från allmoserundan som gav honom mat för dagen hade han obegränsat med tid med sig själv och den thailändska naturen.

- Det var ett av mina lyckligaste år någonsin, konstaterar han.

Den utsatta tiden för föreläsningen springer iväg, och Björn Natthiko Lindeblad hinner nästan inte med att berätta om sin återkomst till Europa och hur han kraschlandade i Sverige för några år sedan. Publiken i Konserthuset väntar andäktigt på slutet av historien.

- Jag gick in i en djup depression och visste inte längre vem jag var. Varje natt vaknade jag med ångest som höll mig vaken i flera timmar och jag planerade för att ta mitt liv.

Att släppa de nattsvarta tankarna, att det aldrig någonsin kunde bli bättre, var det svåraste någonsin. Och trots att Björn hade 17 år av träning och personlig utveckling bakom sig, tappade han andan av intensiteten i sina känslor.

- Men det vände till sist, vilket jag har mycket att tacka min sambo för. Hon är här i kväll, säger Björn Natthiko Lindeblad och avslutar föreläsningen, snubblande på tidssnöret, med att visa upp sin kärlek för publiken.

Det är då lokalen förvandlas till en "rockkonsert" och besökarna på årets Friskvårdskickoff ställer sig upp och applåderar så det dånar mellan Konserthusets träklädda väggar.

Text och bild: Lotta Engelbrektson

 Publicerad av: Redaktionen Sahlgrenska Universitetssjukhuset