Rundtur i Hus R: Från teori till praktik i Simulatorcentrum

2017-09-20

Sjukvårdspersonalen har goda teoretiska kunskaper. Men det kan vara svårt att omsätta dem i praktik. Nu öppnar Simulatorcentrum i väst tre nya övningslokaler i R-huset på Mölndals sjukhus.

Monica Ragnewall, Annika Wingård och Sofia Olausson med en av de verklighetstrogna dockorna i en av övningslokalerna vid Simulatorcentrum i nyöppnade Hus R. Monica Ragnewall, Annika Wingård och Sofia Olausson med en av de verklighetstrogna dockorna i en av övningslokalerna vid Simulatorcentrum i nyöppnade Hus R.

Patienten på vårdavdelningen blir plötsligt sämre. Blodtrycket är lågt och andningen knappt hörbar. Hur agerar sjukvårdspersonalen? Vem gör vad och hur kommunicerar teamet?

Dockan i sängen är verklighetstrogen, bröstkorgen höjs upp och ner och den stönar svagt. Trots att alla i rummet vet att det inte är ”på riktigt” dras de med i dramatiken. 

– Det finns ett stort behov av att få träna på olika situationer. Förra året hade vi 3 500 deltagare i våra utbildningar och i år räknar vi med 4 200 medverkande, berättar Sofia Olausson, huvudinstruktör på Simulatorcentrum i väst.

Nu ökar möjligheten att få simulera. I samband med öppnandet av det nya R-huset blir antalet övningslokaler fler. De fyra simuleringsrummen som redan finns på Östra sjukhuset kompletteras med tre på Mölndals sjukhus. Samtidigt utökas verksamheten successivt.

–  Vårt upptagningsområde är personal från hela Västra Götaland, dessutom tar vi emot sjuksköterske- och läkarstudenter från Göteborgs Universitet, säger Sofia Olausson.

Träningsrummen anpassas efter vilken vårdsituation som ska simuleras. Salarna kan göras om till olika rum till exempel en vårdavdelning, operationssal eller akutmottagning. Scenariot är bestämt i förhand och bakom en glasruta sitter instruktörerna och styr övningen.

Den viktigaste delen av utbildningen sker dock efter simuleringen. Då samlas personalgruppen för debriefing. Vad var det som hände egentligen? Hur fungerade ledarskap/medarbetarskap? Varför agerade deltagarna som de gjorde?

–  Mycket fokus läggs på samarbetet i gruppen och vi koncentrerar oss på det som fungerar bra. Det är viktigt att hjälpa deltagarna att tydliggöra hur de vill agera vid en liknande situation i framtiden, säger Sofia Olausson.

HLR-enheten som utbildar nya instruktörer i hjärt- och lungräddning kommer också att ha möjlighet att utnyttja de nya lokalerna. Samtidigt hoppas man kunna ta del av simulatorcentrums kunnande om debriefing. Hittills har HLR-utbildningen koncentrerats på de tekniska färdigheterna som att ge hjärtkompressioner, ventilera och använda sig av en defibrillator.

–  Vi har inte pratat så mycket om omständigheterna runt en HLR-insats. Den kan ju skilja sig åt beroende på om det är dag eller natt, om det finns anhöriga i närheten eller om man är inne eller utomhus. Nu hoppas vi kunna utveckla våra metoder, säger Annika Wingård på HLR-enheten på Mölndals sjukhus.

Allt är naturligtvis viktigt att träna på. Både det som händer ofta och situationer som händer mer sällan. Ändå är det sällan brister i sjukvårdspersonalens färdigheter som är orsaken till att något går fel i verkliga livet.

–  Vi vet att många vårdskador orsakas av bristande kommunikation. Därför är det viktigt att träna på olika kommunikationsstrategier som kan användas oavsett stressnivå, säger Sofia Olausson.

I Simulatorcentret finns tre rum för att öva. Men det är inte här som den viktigaste delen av utbilldningen sker. Det viktigaste är genomgången efteråt, när man diskuterar vad som hände, hur samarbetet fungerat och varför man gjorde som man gjorde. I Simulatorcentret finns tre rum för att öva. Men det är inte här som den viktigaste delen av utbilldningen sker. Det viktigaste är genomgången efteråt, när man diskuterar vad som hände, hur samarbetet fungerat och varför man gjorde som man gjorde.

Text: Lotta Engelbrektsson

Bild: Marie Ullnert