Isabel fick tillbaka sitt liv tack vare en ny njure

2015-10-07

Isabel Brattkull vet hur lång väntan på ett nytt organ kan vara, men också hur befriande det är när beskedet om nytt organ kommer. Här berättar hon om hur livet förändrades när hon fick en ny njure för cirka ett år sedan.

Nästan 800 svenskar väntar idag på att få ett nytt organ. För bara lite över ett år sedan var Isabel Brattkull en av dessa. Redan 2005 fick hon via en rutinundersökning veta att hon led av njursvikt. Men fram till 2009 levde hon ett ganska normalt liv innan hon på våren blev akut sjuk i vinterkräksjuka, något som blev den utlösande faktorn som gjorde att hon behövde börja gå i bloddialys.

Det är när njurarna är för svaga för att själva kunna rena blodet från restprodukter och avlägsna vatten som bloddialys blir nödvändigt. Då sköts detta istället med hjälp av en maskin. För Isabels del innebar det att hon fick gå på bloddialys tre gånger i veckan, med fyra timmars behandling åt gången.

– Någon har liknat känslan efter en bloddialys med att ha sprungit en halvmara. Jag fick alltid svår huvudvärk och behövde sova i flera timmar. Men jag hade ändå tur som mådde väldigt bra mellan behandlingarna och ofta kände jag mig bra igen redan på kvällen samma dag jag hade gjort dialysen, säger hon.

Tiden med bloddialys var ändå som att befinna sig i dvala och en ständig väntan på att något ska bli bättre, utan att det blev det. Därför var det kanske inte så konstigt att hon en tidig vårdag 2014 ignorerade samtalet med okänt nummer på sin mobil.

– När de väl ringde och skulle berätta att de hade hittat en njure åt mig så avböjde samtalet och antog att det säkert bara var en telefonförsäljare. Man är ju inne i sin egen bubbla och tänker att de säkert inte ringer idag heller. Just då stod ju jag i affären och skulle betala mina matvaror, berättar hon.

Som tur var fick transplantationskoordinatorn från Sahlgrenska Universitetssjukhuset tag på Isabels mor, som försäkrade koordinatorn om att de hade rätt nummer till henne. Så efter ett par minuter igen ringde de upp Isabel och nu svarade hon.

– När de berättade att de hade hittat en njure till mig så var det som att jag hade landat på en annan planet. Allt jag kunde få ur mig var ”jasså?” och ”va?”. Sedan frågade de om jag kunde vara på sjukhuset om två timmar.

En stund senare samma dag var hon på plats på Sahlgrenska sjukhuset och tidigt på morgonen dagen efter fick hon sin nya njure. Bortsett från en allvarlig infektion som gjorde henne sängliggande i två veckor har Isabel Brattkull mått väldigt bra och hon är otroligt tacksam gentemot donatorn.

– Efter transplantationen kändes det som att jag hade vaknat som människa igen. Det var som att sticka upp ansiktet en vårmorgon, efter att ha legat i ide. Jag kunde andas frisk luft, maten smakade bättre, jag kände nya lukter och färgen kom tillbaka i mitt ansikte. Det var så längesen jag hade mått bra att jag hade glömt av hur det kändes, förklarar hon.

Idag arbetar hon delvis som patientstödjare på Njurmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset och är ett stöd för patienter som befinner sig i samma situation som hon själv gjorde. Det var något hon började arbeta med redan under dialystiden, men idag är drivkraften ännu starkare och hon hoppas få fortsätta inspirera och stötta dialyspatienterna.

Samtidigt är hon numera en stark förespråkare för att alla människor ska ta ställning till organdonation.

– Det är viktigt oavsett om man är för eller emot organdonation. Det är bra att göra sin vilja känd så att ens familj och vänner vet vad man vill, ifall det skulle hända något. En möjlig organdonation får inte stupa på att man inte vet hur personen ifråga ställde sig till det. En enda donator kan ju ge så många andra människor liv.

Text och foto: Stefan Sarajärvi