När livet känns tufft rycker Petra och Tony ut

2016-04-11

Tack vare ett lyckat samarbete mellan ambulansen och psykiatriakuten kan patienter med psykisk ohälsa och akut vårdbehov träffa en psykiatrisjuksköterska hemma. På så sätt behöver färre patienter besöka psykiatriakuten för att få akut hjälp.

 Två av dem som bemannar bedömningsbilen är ambulanssjuksköterskan Tony Strömberg och psykiatrisjuksköterskan Petra Andréasson.

Sedan oktober 2015 har patienter med psykisk ohälsa fått ett ännu bättre omhändertagande när de ringer efter akut hjälp via 112. Istället för en vanlig ambulans skickas nu en bedömningsbil som utöver en ambulanssjuksköterska är förstärkt med en psykiatrisjuksköterska. På så sätt kan en kvalificerad psykiatrisk bedömning göras direkt i hemmet och likaså enklare insatser. Faktum är att endast cirka 20 procent av alla patienter som bedömningsbilen åker till behöver följa med dem till psykiatriakuten.

Två av dem som har sett vilken nytta den förstärkta bedömningsbilen gör är ambulanssjuksköterskan Tony Strömberg och psykiatrisjuksköterskan Petra Andréasson. Sedan projektstarten har de hjälpt till att bemanna bedömningsbilen och de har mött många människor som lider av allt från ångest till konkreta självmordsplaner.
Det handlar om svåra situationer, men som ändå har blivit mycket lättare att hantera sedan ambulansen förstärkts med psykiatrisk expertis, menar Tony Strömberg.

– Man märker på de här patienterna att de får en helt annan trygghet när de ser att det kommer någon som kan och förstår deras tillstånd. Som ambulanssjuksköterska kan jag exempelvis ta ett EKG för att kolla hur det är med hjärtat, men det finns inga motsvarande sätt att mäta hur en psykiatripatient mår. Där gör Petras och de andra psykiatrisjuksköterskornas erfarenhet väldigt stor skillnad.

Att det är ett lyckat samarbete intygar även Petra Andréasson. Hon menar att det handlar om att känna av hur en patient mår, något man endast lär sig genom erfarenhet av att arbeta inom psykiatrin. Ett konkret exempel är när hon åkte på ett larm till en patient som hade ringt 112 för att han hade stark ångest.

– Direkt när jag klev in i lägenheten märkte jag att det inte bara rörde sig om ångest. Han ville dö. Det är något i luften, man känner av det. Så jag frågade patienten rätt ut om han ville dö och det ville han. Då satte vi oss i bedömningsbilen och jag höll hans hand hela vägen fram till psykiatriakuten, som sedan såg till att han blev inlagd på en avdelning. Men frågan är om man hade upptäckt att det var så allvarligt om inte vi hade haft psykiatrisk kompetens i bedömningsbilen som åkte på larmet.

De flesta larm handlar om just ångest och självmordsbenägna patienter. I snitt blir det 10-12 sådana larm om dagen, främst handlar det om unga människor och de flesta utryckningar görs på kvällar och nätter. På plats hos patienten kan psykiatrisjuksköterskan göra en kvalificerad bedömning och avgöra vilka insatser som krävs, med stöd från psykiatriläkare ifall det skulle behövas. Samtidigt kan man passa på att kolla blodtryck, EKG och andra parametrar för att undanröja att det handlar om fysiska besvär.

– Ibland räcker det med ett samtal om hur patienten mår, en dos ångestdämpande medicin eller att man hjälper patienten att komma i kontakt med sin mottagning. Ibland gör vi även uppföljningar och ringer upp patienterna dagen efter för att kolla hur de mår. Det handlar om att visa att patienten har blivit sedd, säger Petra Andréasson.

Efter att ha varit igång i snart sju månader har responsen från patienterna varit så gott som enbart positiv och det har inte behövts göras en enda avvikelserapportering. Förhoppningen hos dem båda är nu att bedömningsbilen ska bli en permanent lösning.

– På det här sättet får vi ut rätt kompetens till patienten direkt och får den erfarenhet som krävs för att göra rätt bedömningar. När vi inte har psykiatrisk kompetens i ambulansen blir det att vi kör fler patienter till psykiatriakuten eftersom vi inte vill riskera att göra fel bedömning, säger Tony Strömberg.

Text och foto: Stefan Sarajärvi