Rundtur i Hus R: Konsten avspeglar verksamheten i huset

2017-09-21

Den som besöker nya Hus R kan knappast undvika Emil Holmers konstverk Scanners/Avsökare. En glasvägg i skarpa färger och organiska former som sträcker sig från golv till tak vid en av hissarna i ljusgården.

Det är ingen slump att verket är placerat just där och att det ser ut som det gör. En av dem som är ansvarig för det är Richard Sangwill. Han är chef för det som heter konstenheten, en del av Västfastigheter, med uppdraget att skapa en god offentlig miljö i regionens byggnader.

– När planerna på den nya byggnaden blev aktuella, jag tror det var 2012, så blev jag inkopplad från allra första början. Redan då diskuterade vi de olika verksamheterna i huset, vilka möjligheter som fanns och vad konsten skulle kunna göra, säger Richard Sangwill.

Konstnären Emil Holmer med sitt verk ''Scanners/Avsökare'' som finns vid hissen i ljusgården i Hus R. I sin  beskrivning av verket säger han att det ska associera till teknik och vetenskaplig historia. Konstnären Emil Holmer med sitt verk ''Scanners/Avsökare'' som finns vid hissen i ljusgården i Hus R. I sin beskrivning av verket säger han att det ska associera till teknik och vetenskaplig historia.

När planerna kommit så långt att det fanns ritningar intensifierades arbetet och det bestämdes att fyra områden i och utanför huset skulle få någon form av konstnärlig utsmyckning.

– Det fanns en uttalad önskan om att verken skulle återspegla verksamheten i Hus R. Något som utgick från vetenskap och forskning. Och så här blev det.

Richard Sangwill höjer blicken och betraktar det största och mest iögonfallande verket, Scanners/Avsökare av konstnären Emil Holmers.

Verken har valts ut av en jury. Bland drygt 150 ansökningar man fått valdes först 13 konstnärer ut, av dessa fick sedan sex uppdraget att göra skisser på sina verk. Sedan gick de slutliga uppdragen till tre av dem.

I sin beskrivning av konstverket säger Emil Holmers själv att det ska associera till teknologi och vetenskaplig historia, men också vara en öppning mot något nytt och organiskt, något lekfullt och poetiskt.

Verket består av laminerade glasskivor, där bilderna tryckts digitalt. Dessa har framställts med hjälp av en scanner, spegelfolie, glittrande plaststrängar, färgat lim och uppförstorade fragment från gamla trä- och kopparsnitt.

Blev det som ni hade tänkt?

– Jag tycker det blev väldigt fint, säger Richard Sangwill. Allting blir ju annorlunda i verkligheten jämfört med att se en skiss eller läsa en beskrivning.

På två av de övriga områden där jurygruppen valde konstverk har det placerats verk av den norske konstnären Peder Istad. Han har också utgått från en organisk form när han skapade sina verk Clavicula I och II. Det är i alla fall uppenbart för alla som bevandrade i latin, för clavicula är det latinska namnet på nyckelben. 

Den norske konstnären Peder Istad med sitt verk Clavicula II placerat mellan sjukhusets huvudbyggnad och nya Hus R. Innanför, i taket på gångbron mellan byggnaderna finns Pernilla Zettermans verk Jag tar mig dit. Volt. Den norske konstnären Peder Istad med sitt verk Clavicula II placerat mellan sjukhusets huvudbyggnad och nya Hus R. Innanför, i taket på gångbron mellan byggnaderna finns Pernilla Zettermans verk Jag tar mig dit. Volt.

Ännu mer uppenbart blir det när man ser Clavicula I. I bohusgranit har han, med utgångspunkt från formen av ett nyckelben, skapat fem skulpturer som står utanför Hus R.

– Placeringen gör att verken inbjuder till möten och vila. För skulpturernas mjuka form gör att man vill sitta och känna på dom. Och att de står i en halvcirkel ger en fin kontrast mot byggnadens fyrkantiga form, menar Richard Sangwill.

Platsen för Clavicula II är en öppen yta mellan två huskroppar. Även här är materialet bohusgranit, som i en uppåtsträvande form fästs i rostfritt stål. Inspiration är ortopedisk kirurgi, där ben kan ersättas med metall.

Det fjärde större verket i Hus R är Pernilla Zettermans Jag tar mig dit. Volt. Det är inte så lätt att upptäcka, om inte lyfter blicken uppåt när man kommer in i entrén. I taket, på undersidan av den gångbrygga som förbinder Hus R med sjukhusets huvudbyggnad, har sju fotografier på en person som slår en kullerbytta monterats. Bilderna är tagna rakt underifrån och väcker, trots att de väldigt avskalade och enkla, många tankar.

– I det här fallet är det ju väldigt tydligt att konstnären utgått från en rörelse. Just det som står i centrum för verksamheten här i Hus R, säger Richard Sangwill.

Men det finns fler konstverk i Hus R än just dessa fyra. Och det är ett som sticker ut lite mer än de andra. Det är Annika Ekdahls gobeläng ”Definitely Gold”. Det är inget nytt verk, utan köptes in av konstenheten för ett antal år sedan och som nu får sin placering på en vägg i ljusgården i Hus R. För en tid framöver i alla fall. Senare i höst ska verket lånas ut och visas på Waldermarsudde i Stockholm.

Så nu återstår det bara att se vad alla besökare och de som jobbar i huset tycker. Richard Sangwill är i alla fall nöjd och tycker att de drygt två miljoner som lagts på den konstnärliga utsmyckningen är väl använda pengar.

–  Alla går inte på gallerier. Och förutom alla som jobbar i huset kan vem som helst komma hit och ta del av dessa verk.

Annika Ekdahls gobeläng ''Definitely Gold'' Annika Ekdahls gobeläng ''Definitely Gold''