Till synes harmlös knöl var hudcancer

2016-05-12

Magnus Norin trodde han hade en inflammerad talgkörtel. Men den lilla knutan på kinden visade sig vara malignt melanom. Cancern spred sig senare till hans lever och lungor.

För två år sen lovade Magnus sig själv, att om han överlevde cancern skulle han engagera sig ideellt. Nu har han precis valts till ordförande för Melanomföreningen och börjar bli van vid att berätta sin historia.

– Mitt åtagande i föreningen är ett sätt att ge tillbaka någonting. Jag är oerhört tacksam för all hjälp jag fått i vården, säger han.

När Magnus vände sig till hudläkaren i april 2014 hade han ingen misstanke om cancer. Istället trodde han att den lilla knölen intill örat var en envis talgkörtel som inte ville gå bort. Han hade inga andra utslag på kroppen och kände sig absolut inte sjuk.

– Läkaren reagerade däremot omedelbart. Han tog de prover som krävdes och efter en vecka fick jag besked, säger Magnus.

Malignt melanom. I början sa orden honom inte så mycket, men han blev givetvis chockad över att få ett cancerbesked. Efter diagnosen gick allting så oerhört fort att han knappt hann tänka efter. Magnus remitterades till en plastikavdelning på Sahlgrenska och inom två veckor hade han genomgått en operation. Röntgen visade att allt såg bra ut efteråt.

– Men efter ett halvår fick jag ett tungt bakslag. Jag hade fått en ny tumör i kinden och då det blev det uppenbart att cancern hade spridit sig till lungorna och levern, berättar han.

Den här gången var diagnosen dyster med inte särskilt stor chans att överleva. På bara två dagar gjorde han ett bokslut över sitt liv, planerade sin begravning, skrev testamente och ordnade alla möjliga praktiska frågor. Han valde till och med vilken musik som skulle spelas under begravningsceremonin. Playlisten har sedan vuxit och är nu uppe i 164 låtar.

– Min reaktion efter chocken var att försöka ta kontroll över situationen. Samtidigt fortsatte jag mitt liv som vanligt och gick till jobbet varje dag, säger han.

Tack vare en skräddarsydd behandling med cellgifter och immunterapi lyckades dock läkarna att vända på skutan. Magnus upptäckte först att tumören i kinden minskade i storlek och under de senaste 15 månaderna har även övriga prover visat positiva resultat.

– Finns det några cancerceller kvar verkar de ha ”låst sig” i ett kroniskt tillstånd, och förhoppningsvis händer inget mer. Jag blir aldrig helt frisk, men jag mår väldigt bra, konstaterar han.

Varför just Magnus blev sjuk har han förstås funderat över. Och han tror absolut att det har med solen att göra. Han berättar att han har en känslig hud och alltid blir ”totalröd” i solen.

– Att jag drabbades tror jag är en kombination av otur och att jag har bränt mig många gånger genom åren, säger han. 

Text: Lotta Engelbrektsson