Tics

Tics är ett så kallat neurobiologiskt tillstånd som vanligen debuterar i 4–6-årsåldern, men som kan debutera både tidigare och senare. Tics visar sig som olika typer av ofrivilliga ljud eller rörelser. Exempel på tics kan vara att man rynkar näsan, kastar med huvudet eller blinkar. Denna typ av tics kallas motoriska tics. Man kan även harkla sig, fnysa eller grymta, vilket benämns vokala tics. Det förekommer även att man säger ord eller meningar eller gör mer komplicerade rörelser, till exempel snurrar eller hoppar.

Tics är vanligt hos barn. Förekomsten varierar mellan 6–18 procent hos pojkar och 3–11 procent hos flickor. Många har övergående tics, medan andra utvecklar en kronisk variant. Kroniska tics är dubbelt så vanligt hos pojkar som hos flickor.

Så ställs diagnosen

Tourettes syndrom innebär att man har ihållande vokala och motoriska tics under minst ett år. De vokala och motoriska ticsen behöver dock inte förekomma samtidigt. Vanligen börjar Tourettes visa sig som rörelser i ansiktet, såsom blinkningar, ryckningar eller grimaser. Så småningom brukar ticsen flytta sig till halsen, skuldrorna och överkroppen. De vokala ticsen börjar oftast senare.

Typiskt vid tics och Tourettes är att de olika ticsen avlöser varandra och att de ökar och minskar i styrka i olika perioder. Ofta hänger ökade tics ihop med stress, men tics har också ett naturligt växlande förlopp.

Många med Tourettes har även andra svårigheter eller diagnoser. Särskilt vanligt är det att man har en parallell ADHD-problematik eller OCD (tvångssyndrom). Många är även nedstämda i perioder och det är också relativt vanligt med inlärningssvårigheter och symptom inom autismspektrat.

Många har mest besvär av tics i barndomen och de tidiga tonåren, medan de brukar minska i de tidiga vuxenåren. 

Hur ser kontakten med mottagningen ut vid tics eller Tourettes syndrom? 

Nybesök

Den första kontakten med BUP Specialmottagning består av ett nybesök. Huvudsyftet med detta besök är att ta ställning till om diagnos tics eller Tourettes syndrom föreligger samt att bedöma hur svåra symptomen är. Vid besöket ställer vi bland annat frågor om aktuella symptom och om barnets eller ungdomens utveckling. Vi ställer även frågor om hur barnet eller ungdomen fungerar i övrigt (inlärning, motorik, samspel med mera). 

Individuell kartläggning

Patienter med funktionshindrande tics eller Tourettes erbjuds individuell behandling av psykolog, socionom eller specialistsjuksköterska med vidareutbildning i psykoterapi. Kontakten inleds med cirka två–tre besök med fokus på kartläggning av aktuell situation. Vi kommer bland annat att i detalj kartlägga aktuella tics samt samla in information om familjesituation, skolsituation, barnets eller ungdomens intressen med mera. Ibland kontaktar vi barnets eller ungdomens lärare för att få information om hur hen fungerar i skolan.

Vid kartläggningen lägger vi också mycket fokus på barnets eller ungdomens egen motivation. Att barnet eller ungdomen själv upplever ett lidande i vardagen till följd av ticsen och vill ha hjälp är nödvändigt för att en behandling ska vara möjlig att genomföra.

Ibland händer det att vi i samband med nybesök eller den fortsatta kartläggningen får misstanke om att barnet har andra, parallella svårigheter, till exempel inlärningssvårigheter eller ADHD. I dessa fall skickar vi ofta en remiss till en vanlig BUP-mottagning med önskemål om utredning.

Andra gånger kan det hända att vi bedömer att barnet eller ungdomen och familjen i första hand behöver hjälp med annat än ticsen, exempelvis stöd och insatser riktade till familj eller skola. I dessa fall remitterar vi vanligen också till en BUP-mottagning.

Vårdplan

Innan behandlingen påbörjas formuleras en vårdplan tillsammans med familjen där vi kort sammanfattar barnets eller ungdomens problematik och vilka åtgärder som planeras.

Psykologisk behandling

Efter att den inledande bedömningen färdigställts erbjuds familjen återkoppling samt psykopedagogisk information om tics. Behandlaren går tillsammans med familjen igenom vilka faktorer i omgivningen som skulle kunna bidra till ökade tics och därefter arbetar man tillsammans för att påverka dessa faktorer. Det är till exempel vanligt att tics förvärras vid stress, varför en viktig del i behandlingen kan vara att försöka minska aktuell stress i vardagen.

Om barnet eller ungdomen fortsatt har svåra tics trots att ovan beskrivna stödinsatser har prövats erbjuds vanligen en form av psykologisk behandling som kallas C-BIT (Comprehensive Behavioural Intervention for Tics). Detta är en manualbaserad behandling som bygger på KBT-tekniker och som rekommenderas till barn från nio år och uppåt. I C-BIT-behandlingen får man bland annat lära sig mer om hur tics fungerar samt träna på att försöka stå emot ticsen. En annan viktig del i behandlingen är avslappningsträning.

En stor del av arbetet sker via hemuppgifter som barnet eller ungdomen utför med stöd av föräldrarna mellan behandlingstillfällena.

En standardbehandling enligt C-BIT består av åtta behandlingstillfällen (inledningsvis en gång per vecka, därefter glesas besöken ut) samt tre efterföljande booster-tillfällen, där man blir påmind om behandlingstekniker samt får stöd i hur man kan arbeta vidare på egen hand. 

Medicinsk behandling

Om barnet eller ungdomen har mycket svåra tics som medför ett allvarligt lidande i vardagen kan medicinering av ticsen i vissa fall bli aktuellt. Medicinsk behandling är dock aldrig ett förstahandsval vid tics och bör alltid kombineras med psykologisk behandling.

Om barnet har en parallell ADHD-problematik brukar medicinering för ADHD:n ofta rekommenderas.

Målsättning med behandlingen

Då tics många gånger kan vara mer eller mindre kroniska handlar behandlingen inte om att ”bota” ticsen utan om att hjälpa barnet eller ungdomen till ett ökat välmående och en ökad funktion i vardagen.


Senast uppdaterad: 2018-08-16 08:56