Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Planerar du att besöka Sahlgrenska Universitetssjukhuset?

Om du har en avtalad tid och har symtom på luftvägsinfektion eller feber kontakta snarast avdelningen/mottagningen direkt eller via växel på 031-342 10 00. 

För närstående råder besöksförbud på samtliga mottagningar och vårdavdelningar endast med undantag för vårdnadshavare och ledsagare. Detta förutsatt att medföljaren inte har luftvägssymtom eller feber.

Munskydd ska användas av dig och eventuell medföljare som ska besöka sjukhuset eller någon av sjukhusets lokaler

Det här kan vi erbjuda

Ingress....

Förutsättningar för behandling

  • Åldersgräns för behandling: För behandlad person <40 år, för partner <56 år. Undantag: vissa operativa ingrepp då <42 år kan gälla.
  • Body Mass index (BMI) >18,5<34,9 kg/m2 hos behandlade personen vid behandling.
  • I vissa fall kommer en kompletterande utredning att utföras inför ställningstagande till om behandling kan erbjudas. Behandling utförs inte hos par där det förekommer missbruk, kriminalitet, allvarliga sjukdomar, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för paret/den ensamstående att ta hand om ett barn.
  • Behandling görs endast av par som inte har något gemensamt barn. Ensamstående får inte ha något barn.

Allmänna förutsättningar

  1. Förutsättningar för IVF-behandling/insemination är att ett par inte har något gemensamt barn, det vill säga att båda i paret är föräldrar i juridisk mening.
  2. För ensamstående är förutsättningen för IVF-behandling/insemination inget tidigare barn.
  3. För par gäller fast stabil relation som varat minst två år, man skall vara sammanboende och skrivna på gemensam adress.
  4. Åldersgräns för behandlad kvinna <40 år, för partner <56 år vid behandlingsstart.
  5. Frysåterförande kan dock göras efter 40 respektive 56 års ålder. 
  6. Body Mass index (BMI) >18,5<34,9 kg/mhos behandlade kvinnan.
  7. Behandling utförs inte hos par där det förekommer missbruk, kriminalitet, allvarliga sjukdomar, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för paret/den ensamstående att ta hand om ett barn. I vissa fall kommer en kompletterande utredning att utföras inför ställningstagande till om behandling kan erbjudas.
  8. På Sahlgrenska sjukhuset erbjuds landstingsfinansierat högst tre IVF-behandlingar inom Västra Götalandsregionen.
  9. En IVF-behandling definieras såsom hormonstimulering, ägguttag och eventuella återförande av befruktat ägg (embryo/blastocyst).
  10. I Sverige tillämpas ett-embryo återföring i flertalet fall och alltid då blastocyst återförs (färsk eller tinad). Undantagsvis kan två embryon (dag 2) återföras.
  11. Återförande av eventuella frysförvarade embryon ingår i den behandling där ägguttag gjordes och räknas inte som separat behandling.
  12. Frysta embryon kan enligt lag förvaras i upp till 10 år efter nedfrysningen. Dispens från Socialstyrelsen för förlängd frystid kan sökas vid behov. Om någon i paret eller den ensamstående kvinnan avlider eller paret skiljer sig skall embryona dock förstöras.
  13. Om paret/den ensamstående kvinnan får barn genom behandlingen kan inte fler landstingsfinansierade behandlingar erbjudas. Finns frysta embryon kvar kan dessa dock återföras till självkostnadspris för syskonbehandling.

Vanliga frågor om livsstil

Rökning
Du som kvinna skall inte röka under behandlingen. Rökning halverar chansen att få barn vid IVF. För män finns en del forskning som visar påverkan på spermaprovet.

Snusning
Görs nästan bara i Sverige, därför finns inte så mycket forskning. Dock inte troligt att nikotin taget som snus skulle ha mindre påverkan än rökning.

Alkohol
Under stimulering kan måttligt intag accepteras. Efter återförande av embryo ska kvinnan inte dricka någon alkohol.

Kaffe/te
Kan drickas i måttlig mängd. Behandling görs dock upp till BMI 34,9 kg/m2 . Det är angeläget att äta en varierad kost och undvika att öka i vikt om du är överviktig. Du bör dock undvika att hårdbanta under behandlingen, det kan ge sämre resultat då kroppen ställer in sig på svält.

Samliv 
Oskyddade samlag dagarna kring ägguttaget kan i vissa fall ge risk för flerbörd, genom att några av äggen kan finnas kvar inne i buken och bli befruktade. Detta gäller framför allt om du har många äggblåsor. För att minska risken för infektion avråds du från att ha samlag under två dagar efter återföringen.

Träning
Det är bra att träna under utredning och behandling. Överdrivet hård träning kan dock påverka kroppen och försämra chansen till spontan graviditet. Under stimuleringen kan du oftast träna på vanligt sätt. Undvik dock extremt hård träning framför allt i anslutning till ägguttag, då äggstockarna är förstorade och svullna. Lyssna på kroppen.

Resor
När du håller på med hormonstimuleringen är det av medicinska skäl olämpligt att vara bortrest. Du riskerar att din behandling inte kan kontrolleras och bedömas på ett optimalt sätt. Du bör därför vid planering av arbets- och semesterresor ta hänsyn till när behandlingen kommer att genomföras. En preliminär vecka för ägguttag planeras vid nybesöket.

Andra läkemedel
Du som försöker bli gravid ska undvika värktabletter som Ipren, Voltaren eller andra antiinflammatoriska preparat.  Du kan också behöva ändra eventuell annan medicinering. Rådgör därför alltid med din läkare om du behöver ta smärtlindrande eller andra läkemedel.

Kosttillskott
Om du som kvinna inte redan äter folsyra (ett B-vitamin som rekommenderas till kvinnor som planerar graviditet) är det dags att börja med det då du får kallelsen. Du kan också, om du önskar, ta ett multivitaminpreparat, men det skall innehålla 400 µg folsyra. Du ska undvika överdosering av vitaminer och mineraler. Undvik också olika övriga hälsokostpreparat, då man inte kan veta exakt vad dessa innehåller.

Alternativ medicin
Det är inte vetenskapligt bevisat att t.ex. akupunktur, massage, yoga eller liknande förbättrar chansen till graviditet, men inte heller att det är skadligt.

Provrörsbefruktning, som också kallas in vitro fertilisering eller IVF, är en typ av assisterad befruktning vid ofrivillig barnlöshet. Kvinnan får hormoner som stimulerar äggstockarna till utveckling av flera ägg. Äggen uthämtas sedan från äggstockarna. Mannen får lämna spermier som sammanförs med äggen utanför kroppen. Befruktat ägg (embryo) kan sedan införas i livmodern och ge upphov till barn.

Inför det första besöket på sjukhuset är det viktigt att ni tillsammans har läst igenom och förstått vad behandlingen innebär (se nedan). Förbered gärna frågor och funderingar.

Inför IVF-behandling

Ungefär en månad innan första besöket får ni en kallelse med posten. Brevet innehåller viktig information och blanketter som ni ska fylla i och ha med er till oss.

Första besöket, s.k. nybesök, är till för att förbereda er inför den kommande IVF-behandlingen. Ni kommer att träffa en läkare och därefter en barnmorska. Besöket tar i sin helhet cirka två timmar.

Läkaren går igenom den utredning som gjorts inför besöket och fattar beslut om den fortsatta behandlingen. Läkaren utför också en gynekologisk undersökning och vaginalt ultraljud. Ibland behövs ytterligare blodprovstagning innan behandlingen bestäms. Ni har givetvis möjlighet att ställa alla era frågor till läkaren.

Efter läkarbesöket kommer ni att träffa en barnmorska som tillsammans med er bokar och planerar behandlingen efter de ordinationer som läkaren gjort. 

Efter första besöket på sjukhuset får man ibland vänta en till tre månader innan behandlingen kan starta. Av medicinska skäl måste också behandlingen startas vid rätt tidpunkt i din menstruationscykel.

Ni kan räkna med cirka 5-6 besök hos oss för första behandlingen, men antalet kan variera.  Ni är naturligtvis båda välkomna att vara med vid alla besök!

Numera är återförande av ett embryo standard i enlighet med Socialstyrelsens anvisningar. Detta har lett till att antalet tvillinggraviditeter minskat och därmed också de komplikationer som kan uppstå vid dessa graviditeter. I vissa fall är det trots allt lämpligt med återförande av två embryon, men detta diskuterar då läkaren med er inför behandlingen.

Har ni som par eller enskilt behov av stöd/samtal under behandlingen finns möjlighet att få kontakt med vår psykolog.

Följande kirurgiska behandlingar kan erbjudas kvinnor <40 år (undantagsvis <43 år) där utredning visat tillstånd som kan korrigeras och patienten uppfyller allmänna kriterier:

  1. Fertilitetsfrämjande operation med titthålskirurgi (laparaskopi). Görs bland annat vid godartade cystor på äggstock, misstanke endometrios, sammanväxningar i buken.
  2. Fertilitetsfrämjande operation av livmodern via vaginan (hysteroskopi). Görs bland annat vid polyper, vissa muskelknutor, sammanväxningar inuti livmodern.
  3. Fertilitetsfrämjande operation av muskelknutor på livmodern (myom) via bukväggen.
  • Stimulering med aromatashämmare (Letrozol) eller injektionsbehandling med hormoner som stimulerar äggstockarna (gonadotropiner) erbjuds inte till par med gemensamt barn eller ensamstående med tidigare barn (gäller även adopterade barn)
  • Fast stabil relation skall föreligga (definieras såsom gifta eller samboende skrivna på samma adress)
  • För olikkönade par gäller dessutom att de skall ha försökt uppnå graviditet i minst ett år och utredning avseende den ofrivilliga barnlösheten skall ha utförts
  • Utredningen har visat att infertiliteten orsakas av att kvinnan inte har, eller har mycket oregelbundna, ägglossningar
  • Utredning av äggledarna har visat passage
  • Mannens spermaprov är normalt

Behandling med donerade spermier

Telefonkontakt med kliniken

Om du har några frågor kan du ringa till donationsbarnmorskorna tisdagar och torsdagar, kl. 13.30 – 15.30, tfn 031-342 37 84.
E-post: donation.repromed.omr-oss.su@vgregion.se

Vilka patienter behandlas med donerade spermier?

Både samkönade kvinnliga par, ensamstående kvinnor, samt patienter som behandlats för könsdysfori och har livmoder, kan få behandling med donerade spermier.

Även om du hör till par med man och kvinna kan ni behöva behandling med donerade spermier i vissa fall. Om du helt saknar spermier i sädesvätskan kan man i vissa fall hämta ut spermier från testiklar eller bitestiklar att använda för provrörsbefruktning. Om detta inte är möjligt, eller om du har anlag för en allvarlig ärftlig sjukdom, kan ett alternativ vara donerade spermier från en annan man, en donator.

Lagstiftning 

I Sverige görs enbart icke-anonym donation med spermier sedan 1985. Detta innebär att ett barn som föds efter donationsbehandling enligt lag har rätt att vid tillräcklig mognad få ta del av sjukhusets uppgifter om donatorn. Barnet har också rätt att få veta donatorns identitet (namn och personnummer). Länk Lagen om genetisk integritet

Donatorn har inga skyldigheter eller rättigheter gentemot barnet och inte rätt att få information om de barn han har gett upphov till genom donation. Inte heller kan föräldrarna/föräldern få information om donatorns identitet.

Utredning inför behandling med donerade spermier

Utredningen påbörjas när ni kommit fram för behandling i väntelistan.

Du får hem en hälsodeklaration som du och också eventuell partner ska fylla i och skicka till Reproduktionsmedicin inför det första besöket.  

Därefter kallas du/ni till ett besök hos kurator eller psykolog, detta enligt lagstiftningen. Besöket varar cirka en timma. Där får du allmän information om bl.a. lagar och föräldraskap efter donation.

Innan behandlingen påbörjas kallas du/ni även för ett läkarbesök. Du får då gå igenom förutsättningarna för behandlingen och eventuellt görs komplettering om något saknas i utredningen. Läkaren kommer att diskutera lämplig behandling med dig/er (insemination eller IVF) och du/ni har även möjlighet att ställa frågor till läkaren om behandlingen. 

Vid detta tillfälle får partnern i parförhållande underteckna Socialstyrelsens formulär, där han/hon godkänner att behandling med donerade spermier genomförs. Det är genom detta dokument som han/hon binds till föräldraskapet för det barn, som förhoppningsvis blir resultatet av behandlingen.

Den kvinna som behandlas får ta blodprover för infektionsscreening i enlighet med Socialstyrelsens anvisningar (HIV-test, hepatit B och C (gulsot), HTLV I och II, samt syfilis) samt avseende funktionen i sköldkörteln (TSH, fritt T4). Prov tas även för röda hund (Rubella), vilken är en barnsjukdom som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet. Många gånger saknas dock immunitet trots tidigare vaccination, och eftersom insjuknande i röda hund under graviditet kan ge fosterskador rekommenderas du att vaccinera dig i sådant fall. Du får då inte bli gravid inom en månad.

Kompletterande undersökning av kvinnan som skall behandlas görs för att visa att äggledarna inte är skadade, om det inte föreligger kända skador. Detta görs vanligen med en kontrastultraljudsundersökning (HSS) där man kan bedöma livmoderns insida och äggledarpassage. Undersökningen måste göras vid en bestämd tidpunkt i menstruationscykeln och utförs antingen innan eller vid efterkommande tidpunkt än donationsläkarbesöket.

I de fall där dessa undersökningar inte är normala görs istället IVF (provrörsbefruktning) med donerade spermier.

Läkaren kommer sedan, i enlighet med lagen att besluta om du/ni kan erbjudas behandling eller inte. Detta görs på en behandlingskonferens i samråd med person med beteendevetenskaplig kompetens, den kurator/psykolog ni redan träffat.

Hur utreds donatorn?

Han skall vara fullt frisk och det får inte finnas allvarlig ärftlig sjukdom hos honom själv eller hans närmaste släktingar.

Han skall vara mellan 23 och 45 år. Helst bör donatorn leva i ett stabilt parförhållande och ha egna barn, men detta är inget krav.

Donatorn kontaktar Reproduktionsmedicin via telefon eller mail och samtalar med donationsbarnmorska.

Han fyller därefter i en omfattande hälsodeklaration och lämnar ett spermaprov. Spermakvalitet måste vara perfekt och spermierna måste tåla frysförvaring.

Om spermaprovet utfaller väl träffar donatorn kurator för samtal cirka 1 timma och informeras bl.a. om lagar. Blodprover enligt nedan tas vid detta besök.

Donatorn tar blodprov för sådana sjukdomar som skulle kunna överföras genom sperma, såsom hiv/HTLV I och II, smittsam gulsot (hepatit B och C) och syfilis, samt urinprov klamydia och gonorré. Vidare tas blodprov för genetisk analys avseende kromosomer samt screening för cystisk fibros.

Därefter träffar donatorn läkare i 15-30 minuter för genomgång av sjukhistoria och bedömning. Han fyller också i blankett från Socialstyrelsen att han medger donation.

Läkaren kommer sedan, i enlighet med lagen, att besluta om donatorn kan godkännas. Detta görs på en behandlingskonferens i samråd med person med beteendevetenskaplig kompetens, den kurator/psykolog han redan träffat.

Efter godkännande lämnar donatorn in 5-8 spermaprover till laboratoriet som preparerar och fryser in spermierna.

Sex månader efter sita inlämningen tas blodprover för infektionsscreening om och därefter kan materialet användas.

Enligt lag får handel med mänskliga celler eller vävnader inte ske i Sverige. Donatorn får ett schablonbelopp som skall täcka alla faktiska utgifter (t.ex. resor och inkomstbortfall)

Hur väljs din/er donator?

Enligt svensk lag väljer läkaren donator.

Man får enbart göra en matchning utifrån hudfärg, ögonfärg och längd och hårfärg, inga andra egenskaper. Skulle svårigheter att göra en bra matchning uppstå, kommer du/ni att kontaktas för samråd. 

Inseminationsbehandlingen

Behandlingscykeln

Om du har regelbundna menstruationer görs insemination i naturlig cykel utan mediciner.

Du får göra ett vaginalt ultraljud ca dag 10-12 dagar efter mensen första dag för att se att äggblåsa/äggblåsor utvecklas på ett bra sätt.

Beroende på menstruationscykelns längd börjar du cirka dag 10-12 med ägglossningsstickor. Du får själv köpa dessa på apotek. Välj okomplicerad sticka som är lätt att tolka. Ta testet en gång om dagen på morgonen.

Dagen efter positiv ägglossningstest görs inseminationen.

Om du har något oregelbundna menstruationer med längre intervall (max 35 dagar) får du ett läkemedel under 5 dagar för att normalisera ägglossningen. I övrigt görs ultraljud och kontroll av ägglossningstest enligt ovan.

Kvinnor med utebliven menstruation eller långa menstruationsintervall (>35 dagar), erbjuds att göra IVF med donerade spermier i stället för insemination.

Inseminationen

Vid inseminationen ska du ha en lätt fylld urinblåsa och inte ha kissat på två timmar.  

Du ligger som vid en vanlig gynekologisk undersökning. En mjuk kateter införs i nedre delen av livmodern och de preparerade spermierna sprutas in i några ml vätska. Behandlingen går fort och medför inget annat obehag än en vanlig gynekologisk undersökning.

Du får ligga kvar cirka 15 minuter efter behandlingen och kan därefter leva precis som vanligt.

Har du partner är båda välkomna vid inseminationen. Båda ska visa legitimation och påskrivet samtycke ska lämnas in. Finns partner som är förhindrad att delta skall dennes legitimation och påskrivet samtycke medföras.

Femton dagar efter inseminationen tar du ett graviditetstest i urin hemma. Du kan köpa testet på apoteket. Om testet är positivt och din menstruation uteblir ringer du till barnmorskerådgivningen och du bokas in på en tid för ultraljudskontroll av graviditeten fyra - fem veckor efter inseminationen.

Om menstruationen kommer skall du ändå ta graviditetstest och sedan ringa och meddela detta och vi bokar tid för en ny behandling om du önskar.

Behandling med donerade ägg

Telefonkontakt med kliniken

Om du har några frågor kan du ringa till donationsbarnmorskorna tisdagar och torsdagar, kl. 13.30 – 15.30, tfn 031-342 37 84.

Vilka behandlas med äggdonation?  

De som erhåller äggdonation är kvinnor med avsaknad av äggstocksfunktion p.g.a. för tidig menopaus (före 40 års ålder), genetiska orsaker (t.ex. Turners syndrom) eller tidigare cellgiftsbehandling eller strålning p.g.a. cancer eller annan sjukdom. Vissa kvinnor har av olika skäl fått äggstockarna bortopererade. En liten grupp äggdonationspatienter utgörs av par där kvinnan är bärare av ärftlig sjukdom. 

I Sverige görs enbart icke-anonym donation med ägg sedan 2003. Detta innebär att ett barn som föds efter donationsbehandling enligt lag har rätt att vid tillräcklig mognad få ta del av sjukhusets uppgifter om donatorn. Barnet har också rätt att få veta donatorns identitet (namn och personnummer). Länk Lagen om genetisk integritet

Donatorn har inga skyldigheter eller rättigheter gentemot barnet och inte rätt att få information om de barn hon har gett upphov till genom donation. Inte heller kan föräldrarna/föräldern få information om donatorns identitet.

Hur utreds donatorn?  

Hon skall vara fullt frisk och det får inte finnas allvarlig ärftlig sjukdom hos henne själv eller hennes närmaste släktingar.

Hon skall vara mellan 23 och 34 år. Helst bör donatorn leva i ett stabilt parförhållande och ha egna barn, men detta är inget krav.

Hon skall ha BMI mellan 18,5 och <30,0.

Donatorn bör helst vara helt gynekologiskt frisk och ha ganska regelbundna menstruationer.

Donatorn kontaktar Reproduktionsmedicin via telefon eller mail och samtalar med donationsbarnmorska.

Hon fyller därefter i en omfattande hälsodeklaration som tas med till läkarbesök. Där görs en medicinsk genomgång av sjukhistoria och en gynekologisk undersökning. Vid besöket noteras hudfärg, ögonfärg, hårfärg, längd och vikt på donatorn. 

Donatorn utreds i enlighet med Socialstyrelsens anvisningar med blodprover för infektionsscreening avseende HIV, HTLV I och II, hepatit B, hepatit C och syfilis samt urinprov avseende klamydia och gonorré. De första testerna måste göras minst 6 månader innan donationen äger rum. Vidare tas blodprov för genetisk analys avseende kromosomer samt screening för cystisk fibros.

Några veckor efter läkarbesöket träffar donatorn kurator för samtal cirka 1 timma och informeras bl.a. om lagar.

Läkaren kommer sedan, i enlighet med författningarna att besluta om donatorn kan godkännas. Detta görs på en behandlingskonferens i samråd med person med beteendevetenskaplig kompetens, den kurator/psykolog hon redan träffat.

Enligt lag får handel med mänskliga celler eller vävnader inte ske i Sverige. Donatorn får ett schablonbelopp som skall täcka alla faktiska utgifter (t.ex. resor och inkomstbortfall). Hon får också de läkemedel som behövs för behandlingen utan avgift.

Kvinna/person med livmoder och äggstockar

Förutsättningar

  • Inför cancerbehandling (operation, cytostatika, strålning)
  • Mycket svår endometrios (med bilaterala endometriom och/eller kraftigt adherensstatus)
  • Kvinnor med risk att drabbas av för tidig äggstockssvikt, exempelvis kvinnor med Turners syndrom (mosaicism) eller kvinnor med sjukdomar vars behandling kan förorsaka nedsatt fertilitet (t.ex. Borderlinetumör i äggstock, SLE, Wegners granulomatos och reumatoid artrit)
  • Kvinnor som tidigare har behandlats med cytostatika eller strålning mot lilla bäckenet och löper risk för för tidig äggstockssvikt
  • Transsexuella vid könsbyte

Begränsningar

Beslut om oocytvitrifiering (äggfrysning) av medicinska skäl skall fattas mot bakgrund av patientens ålder och äggstocksreserv samt aktuell sjukdom. Det finns ett stort antal medicinska begränsningar, framför allt vid nyupptäckt elakartad sjukdom. Det är framför allt tidsaspekten men även patientens allmäntillstånd som gör att man inte alltid kan genomföra fertilitetsbevarande åtgärder.

Åtgärder kan inte alltid erbjudas av resursskäl. Detta på grund av att behandlingarna medför stora kostnader och också undanträngningseffekter då de utförs akut. Åldern påverkar möjligheten att kunna uppnå graviditet efter avslutad cancerbehandling och därför tillämpas samma åldersgräns som för assisterad befruktning i övrigt. Kvinnor som har gemensamt barn med sin partner och genomgår ägg- eller embryofrysning som fertilitetsbevarande åtgärd får av rättviseskäl betala kostnaderna för fryscykler när det bevarade materialet skall användas, på samma sätt som andra patienter som har gemensamt barn.

Följande patienter kan inte erbjudas fertilitetsbevarande åtgärder

  • Kvinnor där det föreligger en mycket låg risk för infertilitet efter behandlingen
  • Kvinnor över 40 års ålder för frysning av ägg- eller embryon
  • Kvinnor över 32 års ålder för frysning av äggstocksvävnad 
  • Kvinnor som har tre eller flera barn (>2)

Gränsdragningen mellan medicinsk och icke-medicinsk (s.k. social indikation) kan ibland vara svår. Kvinnor som väljer att frysa ägg av s.k. sociala skäl bekostar behandling och läkemedelskostnader själva, dvs. läkemedel är vid denna indikation inte förmånsberättigade.

I denna grupp finns också kvinnor med måttliga medicinska skäl, exempelvis:

  • Kvinnor med lindrigare former av endometrios
  • Kvinnor som genomgått flera operationer av cystor på ena äggstocken, men har en frisk kvarvarande äggstock
  • Kvinnor som genomgått ensidigt borttagande av äggstock med en frisk kvarvarande äggstock
  • Kvinnor med annan sjukdom, som inte innebär påverkan på äggstocksfunktionen, men som av sociala skäl (t.ex. ingen partner) väljer att skjuta upp barnafödande

Behandling inför frysning av obefruktade ägg (oocyter), embryon (befruktade ägg) eller frysning av äggstocksvävnad

  1. Samtal med patienten och ev. partner eller annan anhörig på Reproduktionsmedicin där man diskuterar vilka metoder som kan användas för just denna patient och vad patientens önskemål är.  Bedömning av lämplig reproduktionsfrämjande åtgärd i det individuella fallet.
  2. Noggrann genomgång av sjukhistorien samt genomförda utredningar och ev. behandlingar.
    • Kontroll av allmäntillstånd samt gynekologisk undersökning och vaginalt ultraljud.
    • kompletterande utredningar och alltid blodprover för infektionsscreening.
    • Om embryofrysning planeras skall båda i paret närvara vid nybesöket.
    • Spermaprov för partner i lämpliga fall, beslut om planerad IVF eller ICSI.

Fertilitetsbevarande åtgärd man/person med spermier

Vad är PGT?

Preimplantatorisk genetisk testning (PGT) innebär diagnostik av en genetisk sjukdom redan på embryon (befruktade ägg) i laboratoriet, innan graviditet har påbörjats (innan implantation). Genetisk diagnostik för en specifik ärftlig sjukdom utförs efter analys av en eller flera celler från varje embryo. Ett embryo utan risk att utveckla den specifika sjukdomen överförs sedan till livmodern för implantation.

Vid vilka tillstånd kan man göra PGT?

Indikationerna för PGT kan i princip delas in i två huvudgrupper, ärftliga kromosomavvikelser och sjukdomar som orsakas av en särskild gen (monogena). I bägge fallen rör det sig om par där den ena eller båda parterna bär på en genetisk avvikelse som gör att de löper hög sannolikhet att få barn med en specifik ärftlig sjukdom. Många av dessa har redan ett eller flera barn med sjukdomen, andra har genomgått annan prenataldiagnostik, med en eventuell efterföljande abort. Ibland är tillståndet så allvarligt att de sjuka fostren inte är livsdugliga, vilket i stället leder till upprepade missfall. Vissa av paren har samtidiga fertilitetsproblem, ibland orsakade av det genetiska tillståndet.

Kromosomavvikelser

Bärare av balanserade, ärftliga kromosomavvikelser har oftast inga kliniska symtom, men har en ökad risk att få barn med allvarliga skador såsom missbildningar och mental retardation, en ökad risk för missfall och dödfödda barn samt en ökad risk för infertilitet. Orsaken till detta är en ökad risk att bilda könsceller med en obalanserad kromosomuppsättning som efter befruktning ger upphov till ett embryo/foster/barn med en kromosomskada. För att undvika att ett sjukt barn föds kan paret erbjudas prenataldiagnostik i form av fostervattenprov eller moderkaksprov för att granska fostrets kromosomer. I de fall där man aldrig lyckas komma så långt p.g.a. infertilitet eller upprepade missfall, samt även i de fall där paret redan har ett eller flera skadade barn eller har genomgått upprepade aborter på grund av sjukdom hos fostret, kan PGT vara ett alternativ. På detta sätt kan chansen att få ett levande fött barn ökas samtidigt som risken för missfall eller abort minskas.

Monogena sjukdomar

Det finns flera tusen olika monogena sjukdomar med olika nedärvningsmönster som kan medföra en risk på 25-50 % att få ett barn med en specifik sjukdom. De flesta av dessa är i sig sällsynta och antalet PGT-behandlingar för samma diagnos kan därför förväntas vara litet. Exempel på ett fåtal återkommande diagnoser är dystrofia myotonika och Huntingtons sjukdom. Även om PGT för en viss sjukdom har tillämpats tidigare måste diagnostiken anpassas för varje par. I vissa fall är PGT av olika skäl inte möjlig, till exempel för att mutationen (förändring i genen som ger sjukdom) inte är känd i familjen eller för att diagnostiken på grund av de genetiska förutsättningarna i just den familjen inte säkert kan skilja på embryon med eller utan sjukdomsanlag.

Hur görs PGT-behandlingen?

Har paret inte utretts på klinisk genetik får genetisk analys och informerande samtal ordnas där innan besök på IVF enheten. Ni/du kallas sen till Nybesök IVF som innebär ett informerande samtal och medicinsk bedömning på IVF-enheten. Vid detta besök görs en gynekologisk undersökning och vaginalt ultraljud. Besöket tar ca 1,5 timmar. Vid nybesöket får ni/du lämna blodprover för cellodling och testning av genetiska markörer samt för infektionsscreening och vissa andra prover. Under en period av 3-6 månader görs sedan den genetiska upparbetningen då genetiska markörer prövas ut för att en hög säkerhet i diagnostiken skall kunna erbjudas. Ni/du erbjuds alltid att träffa psykolog inför behandlingen. Behandlingarna är ofta långvariga och emotionellt krävande. Behandlingsstart PGT ordnas då den genetiska upparbetningen är klar och paret är färdigutrett. Det är ett kortare läkarbesök på cirka 30 minuter och sedan genomgång med PGT-barnmorska som bl.a. går igenom hur läkemedlen skall tas. Vid detta besök lämnas också spermaprov, om inte detta gjorts tidigare. IVF-behandlingen kan du läsa mer om här (länk). I normalfallet görs av logistiska skäl ett långt protokoll, men i vissa fall används det korta. Framför allt om du har mycket god äggstocksreserv med risk för överstimulering. Behandlingen innebär att du som kvinna genomgår en hormonstimulering av äggstockarna vilket resulterar i en utmognad av ett flertal ägg (oocyter) som kan variera från några få till ett tjugotal. Stimuleringen tar cirka 9-14 dagar. Oocyterna hämtas ut från dina äggstockar och befruktas med din mans spermier (eller i vissa fall donatorspermier) i laboratoriet. Dag 3 eller 5-6 efter befruktningen görs en biopsi, då en eller några få celler tas ut ur embryot och analyseras avseende den för er/dig aktuella sjukdomen. Ett embryo som inte kommer utveckla den ärftliga sjukdomen återförs till din livmoder och möjlighet finns för en graviditet att etableras.

Alternativa behandlingar

PGT utgör idag ett reproduktivt alternativ för patienter med hög risk att få barn med svåra ärftliga sjukdomar. Andra alternativ är annan prenataldiagnostik med avbrytande av graviditeten om det väntade barnet är sjukt, användande av könscellsdonator, adoption eller att avstå från barn. Det bör framhållas att PGT är en form av prenatal genetisk testning och inte i första hand en fertilitetsbehandling.

Förutsättningar för behandling med PGT

Remiss skrivs av er/din läkare eller en egen vårdbegäran och skickas till Sahlgrenskas PGT-centrum för ställningstagande till om PGT är möjlig ur genetisk och etisk synvinkel.Varje beslut om tillämpning måste grunda sig på en helhetsbedömning i det enskilda fallet utifrån sjukdomsdiagnos, risk för allvarlig sjukdom, familjehistoria samt teknisk möjlighet att erbjuda PGT. Ert specifika ärende diskuteras på ett Teammöte i PGT-centrum där både läkare från Reproduktionsmedicin och Klinisk genetik samt personer från laboratorierna och koordinatorer deltar. Där bestäms om ni kan erbjudas behandling.

Förutsättningar

  1. Paret/kvinnan har anlag för allvarlig genetisk sjukdom.
  2. Det är tekniskt möjligt göra PGT, d.v.s. genetiska markörer kan hittas.
  3. Det är medicinsk möjligt att genomföra IVF-behandling av paret/kvinnan. Detta gör att kvinnans ålder och äggstocksreserv spelar stor roll för möjligheten att erbjuda PGT.

Antal PGT-behandlingar 

En PGT-behandling definieras som genomförande av assisterad befruktning med hormonbehandling och ägguttag samt återförande av de embryon (befruktade ägg) som skapats vid behandlingen, antingen i färsk eller fryst cykel. Även i de fall embryon inte kunnat återföras räknas det som en behandling.

Vid PGT kan ni/du göra upp till tre behandlingar per barn landstingsfinansierat. Upp till två barn efter PGT kan erbjudas om ni/du är godkänt för PGT. Eventuell tidigare utförd IVF-behandling utan PGT räknas inte in. Antalet PGT-behandlingar som erbjuds kan dock variera från fall till fall, beroende på förutsättningarna för det enskilda paret/patienten. Efter varje behandling ska en ny bedömning av sannolikheten för ett lyckat resultat vid en nästkommande PGT göras. I vissa fall där sannolikheten bedöms mycket låg för ett lyckat resultat kan fortsatt PGT inte erbjudas. Andra reproduktiva alternativ kan då övervägas.

Åldersgräns

Eftersom kvinnans fertilitet avtar med stigande ålder minskar möjligheterna att lyckas med PGT när kvinnan blir äldre. Det finns därför en övre åldersgräns på 40 år för kvinnan. Återföring av tidigare nedfrysta embryon kan ske efter 40 års ålder.

Bakgrund

Innan remiss skrivs till ett PGT-center ska en genetisk och reproduktionsmedicinsk bedömning göras avseende möjligheten att lyckas med en PGT-behandling. PGT introducerades på 1990-talet som ett alternativ till annan prenataldiagnostik med moderkaks- eller fostervattenprov för svåra ärftliga sjukdomar. Metoden medför att genetisk testning för en specifik sjukdom kan utföras innan graviditet har etablerats och har därför fördelen att graviditetsavbrytande, med dess potentiella fysiska och psykiska påfrestningar för den gravida kvinnan/paret, kan undvikas. PGT kräver dock att paret genomgår assisterad befruktning med IVF (in vitro fertilisering) som är en krävande behandling. Detta innebär att beslutet att välja PGT som reproduktivt alternativ ska ske efter noga övervägande och information om metoden och gällande lagstiftning, metodens fördelar och nackdelar samt möjlighet att lyckas i det enskilda fallet. Detta är i sin tur avhängigt ett flertal faktorer, varav en del är gynekologiska/reproduktiva (t.ex. kvinnans ålder och äggstocksreserv samt parets allmänna reproduktiva förmåga) och en del är genetiska (t.ex. hur stor andel av embryona som kan förväntas vara genetiskt sjuka och om PGT är tekniskt möjlig i den enskilda familjen). Inför PGT behöver en upparbetning av den genetiska diagnostiken göras individuellt för varje par. PGT tillämpades första gången framgångsrikt i England 1990 och metoden spreds sedan över hela världen under 1990-talet. I Sverige regleras PGT av Lagen om genetisk integritet m.m. (2006:351), som innehåller grundläggande regler om användning av genteknik. PGT får endast användas om mannen eller kvinnan bär på anlag för en allvarlig monogen eller kromosomalt ärftlig sjukdom, som innebär stor risk att få ett barn med en genetisk skada eller sjukdom. PGT får inte användas för val av egenskaper (t.ex. kön) som inte har med sjukdom att göra. Ett undantag från denna regel är den öppning i lagen som lämnats för PGT med tillägg av HLA-typning för familjer med svårt sjuka barn med ärftliga sjukdomar som går att bota med blodstamcellstransplantation. PGT-HLA är enligt lagen ovan förbjuden, men Socialstyrelsen kan göra undantag om det finns ”synnerliga skäl”. Preimplantatorisk genetisk screening (PGS) utgör inte en riktad genetisk diagnostik för ett par med hög risk att få ett barn med en specifik sjukdom, utan omfattar en generell screening av kromosomavvikelser hos embryon med syfte att förbättra chanserna till graviditet vid IVF-behandling. Den nuvarande lagtexten tillåter inte klinisk tillämpning av PGS i Sverige. I Sverige har PGT funnits tillgänglig vid två centra sedan drygt 20 år tillbaka, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Patienter från övriga regioner behöver en specialistvårdsremiss till någon av dessa enheter för behandling. Hemregionen svarar för kostnaderna för vård om remissreglerna för vården i hemregionen följs. Patienten kan också söka med fritt vårdval enligt Patientlagen som trädde i kraft 1 januari 2015. Syftet med lagen är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet i vården. En patient ska ha möjlighet att i eller utanför den egna regionen under vissa förutsättningar fritt få välja utförare av offentligt finansierad öppen vård. Vården till bosatta utanför regionen ska ges på samma villkor som till de egna invånarna.

Kvinnans ålder och antal tidigare missfall är de två viktigaste oberoende riskfaktorerna för ytterligare missfall.

Upprepade missfall uppskattas förekomma hos 1 % av alla kvinnor. Denna incidens är större än den slumpmässigt förväntade, eftersom 10-15 % av alla kliniska graviditeter slutar med missfall och den teoretiska risken för tre på varandra följande missfall är 0,34 %. Därför kommer man bara att kunna diagnostisera en underliggande orsak hos en viss andel av kvinnor som utreds för upprepade missfall.

Förutsättning för utredning

  • Tre eller flera kliniska missfall. Upprepade missfall definieras som tre eller flera på varandra följande missfall (>6 graviditetsveckor) som inträffar innan graviditetsvecka 22
  • Kvinnan <38 år, mannen <53 år. Sporadiska missfall ökar kraftigt hos kvinnor äldre än 38 år. Risken för missfall i denna grupp beror oftare på åldersrelaterade kromosomavvikelser, främst trisomier, än p.g.a. strukturella kromosomavvikelser (som t.ex. balanserad translokation) vilken kan upptäckas med kromosomanalys av paret
  • Inga gemensamma barn

Utredning

  1. Vissa livsstilsrelaterade faktorer ökar risken för missfall såsom rökning, alkohol och fetma (obesitas; BMI >30). Längd och vikt samt blodtryck och blodvärde (Hb) skall kontrolleras på båda i paret.
  2. Ultraljudsundersökning av livmodern (Hydrosonografi; HSS/Hycosy). Medfödda eller förvärvade avvikelser (bl.a. sammanväxningar, ärr, polyper, myom, tbc) kan orsaka upprepade missfall. Om man vid ultraljudsundersökningen finner avvikelser, görs vidare utredning med operation (hysteroskopi/laparaskopi) eller 3D-ultraljud.
  3. Sjukdom i sköldkörteln (thyreoidea). Såväl underfunktion som överfunktion hos sköldkörteln ökar risken för missfall. Sköldkörteln styr ämnesomsättningen i kroppen. Därför ingår i utredningen vid upprepade missfall följande provtagning S-TSH, S-fritt T4 och även TPO-antikroppar.
  4. Ärftliga tillstånd avseende blodets levringsförmåga (trombofili). För att hitta dessa genetiska tillstånd tas följande blodprover; faktor-II (protrombin), faktor-V (Leiden), samt protein S-brist.
  5. Förekomst av vissa autoimmuna antikroppar (antifosfolipidsyndrom). Blodprov tas avseende kardiolipinantikroppar, beta2-glucoprotein i antikroppar samt lupus antikoagulans. För diagnosen antifosfolipidsyndrom skall två på varandra följande prover med sex veckors mellanrum vara positiva avseende något av dessa tillstånd. 
  6. Kromosomanalys hos både man och kvinna. Förekomsten av strukturella kromosomavvikelser (såsom balanserad translokation) är högre hos par med upprepade missfall. Den rapporterade förekomsten av bärarstatus varierar mellan 3,6 % och 5,8 % i denna grupp. Blodprov tas därför avseende kromosomer hos båda i paret vid upprepade missfall. Finner man kromosomavvikelse hos någondera parten kan ibland behandling med preimplantatorisk genetisk testning (PGT) ge möjlighet till barn.
  7. Screening för slidkatarr (bakteriell vaginos). Denna provtagning kan göras i tidig graviditet hos högriskpatienter som genomgått ett missfall i graviditetsvecka 12-22 eller för tidig förlossning.

Könsdysfori, som tidigare benämnts som transsexualism, brukar beskrivas som ett tillstånd med en stark och bestående identifikation med ett annat kön än det du tillskrevs vid födseln. Kroppen känns fel och det kan finnas en önskan om korrigera kroppen så att den stämmer med den inre upplevelsen. På Lundströms-mottagningen i Alingsås finns ett utredningsteam med uppdrag från landstinget att bedriva utredningar av patienter med könsidentitetsproblematik. För att få komma dit krävs remiss. Förmågan att kunna få barn är en viktig aspekt av människors livskvalitet, varför åtgärder för bevarande av reproduktionsförmågan bör betraktas som en del av behandlingen och inte som en fristående insats. På Reproduktionsmedicin kan sedan lagändring 2013 under vissa förutsättningar reproduktionsförmågan bevaras genom tillvaratagande av ägg och spermier som en fertilitetsbevarande åtgärd innan behandlingsstart med könsbekräftande hormoner och/eller borttagande av äggstockar/testiklar. Att få diagnosen könsdysfori är avgörande för om du som patient ska kunna få behandling och vård hos oss på Reproduktionsmedicin. Utredningen på Lundströmsmottagningen eller motsvarande enhet i landet tar ungefär ett år och utförs av psykiatriker, psykolog och socionom. Därefter skrivs, om du så önskar, en remiss för behandling på Reproduktionsmedicin. Vår mottagning har inte hand om den könsbekräftande hormonbehandlingen, utan handlägger endast den fertilitetsbevarande åtgärden. Vid könskorrigering från tilldelat till upplevt kön önskar de flesta patienter genomgå hormonell behandling och ibland operationer av könsorganen i försök att uppnå kroppsliga resultat som överensstämmer med det upplevda könet. Detta innebär i vissa fall borttagande av testiklar eller äggstockar. Många patienter väljer idag endast behandling med hormoner och avstår från kirurgiska ingrepp i könsorganen. Även dessa patienter erbjuds fertilitetsbevarande åtgärder, då det är oklart om långvarig könsbekräftande hormonell behandling nedsätter den fertila förmågan. Fertilitetsbevarande åtgärder erbjuds även de patienter som upplever sig som vare sig som man eller kvinna, men önskar hormonell behandling som avviker från det medfödda könet. Dina nedfrusna gameter endast kan användas enligt det regelverk som kommer att råda när assisterad befruktning senare längre fram i livet är aktuell. Här nedan nämns begreppen transkvinna och transman. En transkvinna har tilldelats manligt kön vid födelsen och korrigerat till kvinnligt kön. En transman har tilldelats kvinnligt kön vid födelsen och korrigerat till manligt kön.

Transkvinnor
Du erbjuds infrysning av spermier (<56 år). Åldersregler gäller som vid fertilitetsbevarande åtgärd av annan orsak. Om du redan påbörjat hormonell behandling får denna avbrytas och spermaprov lämnas tidigast efter 2-3 månader. Om inga spermier hittas, lämnas nytt spermaprov vid ytterligare några tillfällen upp till 6 månader. Regelbundna utlösningar förbättrar spermakvalitet. Vid kvarstående avsaknad av spermier efter 6 månader kommer du att utredas vidare, eventuellt med kirurgiskt uthämtande av spermier från testiklarna. 

Transmän
Du erbjuds infrysning av ägg (oocyter) efter hormonell stimulationsbehandling innan start av planerad könsbekräftande hormonell behandling. Övre åldersgräns 40 år gäller som vid fertilitetsbevarande åtgärd av annan orsak. Efter överenskommelse med Lundströmsmottagningen och barnendokrinologen görs denna behandling tidigast vid fyllda 15 år.

Om du lever med biologiskt född man och i övrigt uppfyller villkor för assisterad befruktning, kan även embryon frysas. Embryona är då era gemensamma och får endast användas av er gemensamt. Samma regler för frysförvaringstid av embryon gäller som för andra par.

Om du är transman och har kvarvarande förmåga att få barn, men tar könsbekräftande hormonell behandling, kan du vid barnönskemål avsluta denna behandling och därefter genomgå stimulering och ägg- eller embryofrysning.

Om du är transman med kvarstående förmåga att få barn, så kan du också genomgå behandling med insemination eller IVF som ensamstående, och detta även efter byte av juridiskt kön.

Behandlingen som görs på Reproduktionsmedicin beskrivs mer i detalj under rubriken Fertilitetsbevarande åtgärder


Senast uppdaterad: 2021-02-05 08:28