ADHD

Kallas också ADHD, Attention-deficit/hyperactivity disorder

Senast ändrad 2016-06-20 av Inger Hagberg Psykolog

ADHD i vuxen ålder

Karakteristika: Diagnosen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) innefattar att allt sedan barndomen haft koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet i sådan utsträckning att det skapat problem, och tydligt begränsat individens självförverkligande såsom svårigheter att följa med i skolundervisning, att i vuxen ålder ha svårt för att skapa struktur och ordning i vardagslivet och att kunna svara upp mot kraven som ställs i arbetslivet. Man kan ha svårt för att passa tider, hantera stress, att arbeta uthålligt och målmedvetet.

Koncentrationssvårigheterna yttrar sig ofta i problem med att hålla fast vid en ursprunglig tanke eller plan. Man har lätt för att ”tappa tråden” beroende på att det ofta kommer andra tankar och impulser emellan och för att man kan ha svårt för att hålla många bollar i luften - det man brukar benämna arbetsminne.

Impulsiviteten har också sin grund i ett livligt tankeflöde och svårigheter att stanna upp och reflektera. Man tenderar att fatta snabba beslut utan att ha tänkt igenom konsekvenserna. Impulsiviteten kan också yttra sig som känslomässig instabilitet t. ex lättväckt aggressivitet.

Den motoriska överaktiviteten är vanligen mindre tydlig i vuxen ålder än under barndomen. Vuxna kan uppfattas som ”plockiga”, ha svårt att vänta på sin tur eller att komma till ro, som uttryck för en inre överaktivitet. Symtombilden kan vara mindre tydlig hos flickor än hos pojkar.

Diagnosen ADHD rymmer en stor variation av svårigheter av både kvalitativ och kvantitativ art. Hos vissa dominerar koncentrationssvårigheterna. Detta tillstånd betecknas ADD (Attention Deficit Disorder). Hos andra är impulsiviteten och överaktiviteten det mest påtagliga. Graden av koncentrationssvårigheter och impulsivitet varierar. För att kunna fastställa diagnosen ADHD krävs att vissa kriterier är uppfyllda (se nedan).

Historik: Den skotske läkaren Sir Alexander Chrichtons beskrivning 1798 av ”mental restlessness” hos barn och ungdomar brukar omnämnas som ett tidigt igenkännande av vad som senare benämnts MBD (Minimal Brain Damage) och sedan 1992 (DSM III) ADHD. Den allmänna uppfattningen var länge att svårigheterna framförallt gällde barn och ungdomar och att de ”växte bort” innan man nått vuxen ålder. Senare forskning har visat att det är vanligt att ADHD-problematiken finns kvar även i vuxen ålder hos de som diagnostiserats som barn. Från att ha varit en sällsynt diagnos identifieras ADHD idag hos en hög andel av patienterna inom vuxenpsykiatrin.

Förklaringsmodeller:  I Sverige används begreppet neuropsykiatriskt funktionshinder som ett samlingsnamn för bl. a. ADHD, ADD och autismspektrumstörningar. Begreppet är etablerat och reflekterar uppfattningen att dessa diagnoser huvudsakligen kan förstås som avvikelser eller variationer i hjärnans förmåga att ta in och hantera information. De bakomliggande mekanismerna är ofullständigt kända utöver att ärftlighet är den dominerande orsaken. Ärftligheten bottnar i sin tur i ett komplex samspel mellan olika anlag/gener.   

Prevalens: Förekomsten av ADHD bland svenska barn har uppskattats till ca 5 % medan förekomsten hos vuxna är ofullständigt studerad. En uppskattning, baserad på studier där man följt barn med ADHD upp i ung vuxenålder, är att ca 3 % av unga vuxna fortsatt uppfyller kriterierna för diagnosen.  

Samsjuklighet: Under barndomen och upp i vuxen ålder är samsjuklighet med avseende på psykiska störningar vanliga. I en omfattande studie av vuxna med ADHD uppfyllde 77 % kriterierna för en eller flera ytterligare psykiatriska diagnoser.  Ångeststörningar, posttraumatiskt stressyndrom, depressioner och bipolär sjukdom, personlighetsstörningar, främst antisocial- och emotionellt instabil  (borderline) personlighetsstörning och missbruk av droger och alkohol är mer ofta förekommande hos individer med ADHD än hos övriga befolkningen. I många fall kan de samsjukliga yttringarna förstås som konsekvenser av stressen och motgångarna som ADHD-symtomen medfört. Missbruk har ofta inledningsvis karaktären av självmedicinering. Överlappningen är också betydande med övriga diagnoser som ingår i gruppen neuropsykiatriska funktionshinder. Studier, baserade på svenska tvillingregistret, har visat att ADHD och autismspektrumstörningar delvis har gemensam ärftlig grund.

Så ställs diagnosen

Utredning av ADHD

ADHD är en utvecklingsrelaterad diagnos, vilket betyder att symtomen ska ha debuterat i barndomen samt på ett negativt sätt påverkat flera livsområden, t ex studier, arbete, familjeliv.  Information som ger stöd för detta krävs för att utredningen ska starta.

Det finns inget medicinskt test, laboratorieprov eller annan undersökning som ger svar på frågan om en person har ADHD. Tillståndet definieras utifrån olika symtom.  Det innebär att man i en utredning fastställer om personen har tillräckligt många och tillräckligt uttalade symtom för att uppfylla kriterierna för diagnosen. 

Utredningens omfattning och innehåll bestäms av utredaren utifrån de förutsättningar som råder i det enskilda fallet, vilket innebär att den ofta inte blir helt lika för två personer. De viktigaste delarna i utredningen är den kliniska bedömningen och noggrann kartläggning av sjukdomshistorien, sk anamnesupptagning. En eller flera intervjuer med patienten genomförs. Närstående, som kan ge kompletterande information om barndomssymtom och aktuella funktionssvårigheter, involveras ofta i utredningen.  Olika självskattnings- och anhörigformulär används för att kartlägga symtom. Om det behövs genomförs också en neuropsykologisk utredning, där minne, koncentrationsförmåga och andra funktioner testas.

Det görs alltid en bedömning om det samtidigt finns annan psykiatrisk problematik (sk samsjuklighet). Utredaren gör också en differentialdiagnostisk bedömning, vilket betyder att man undersöker om någon annan psykiatrisk diagnos eller kroppslig sjukdom bättre kan förklara symtomen. Syftet med utredningen är att samla in tillräckligt med information för att ställa diagnos eller avskriva denna, vilket innebär att det kan ta olika lång tid att genomföra en utredning.

Behandlingsalternativ

Behandling

Koncentrationssvårigheter, impulsivitet och överaktivitet kan behandlas med läkemedel. Det är känt, sedan drygt ett halvt sekel, att medel tillhörande gruppen centralstimulantia (främst metylfenidat och amfetamin) liksom vissa antidepressiva läkemedel (atomoxetin m.fl.) ökar koncentrationsförmågan och minskar impulsivitet och överaktivitet hos individer med ADHD.

Kognitiv beteendeterapi vid ADHD syftar till att uppnå ökad självkännedom och att finna egna verktyg för att komma runt svårigheterna som funktionshindret innebär i vardagslivet, i nära relationer och/eller i arbetslivet. Detta kan även erbjudas i form av gruppbehandling.

Även om allt fler individer med ADHD får sina svårigheter igenkända under barndomen är det fortfarande många som inte diagnostiseras förrän i vuxen ålder. De har ofta talrika motgångar, tillkortakommanden eller traumatiska upplevelser bakom sig som motiverar ytterligare behandlingsinsatser, t. ex psykoterapi med bearbetande eller kognitiv inriktning.

Därtill har ADHD- problemen ofta medfört att man senare i livet fått svårigheter att finna sin plats i arbetslivet. Den psykiatriska öppenvården kan här erbjuda ett första steg i habiliteringen, som en länk till den hjälp som Försäkringskassan och Arbetsförmedling erbjuder.

Prognos

Cirka hälften av barn med ADHD får mindre uttalade svårigheter, till den grad att de inte längre uppfyller kriterierna för diagnosen i ung vuxen ålder. Barn och unga med starkt utagerande beteende löper förhöjd risk att utveckla allvarliga sociala anpassningssvårigheter; missbruk  och/eller kriminalitet. I vilken mån ADHD symtomen avtar över tiden bland dem som i vuxen ålder fortsatt uppfyller kriterierna för diagnosen, är ofullständigt klarlagt. 

Prognosen med avseende på psykiskt välbefinnande i vidare mening beror i hög utsträckning på miljön man lever i; uppväxtförhållanden, vilket stöd man får i skolan och på utbudet av anpassade arbetsmiljöer. Den kliniska erfarenheten är att behandlingsinsatserna som vuxenpsykiatrin erbjuder gör nytta i flertalet fall.    

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver ADHD är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.

ADHD ingår i tema Tema psykiatri