Artros

Så ställs diagnosen

Artros är en mycket vanligt sjukdom som drabbar brosk, ledband, ledhinna, ledvätska och ben. Det är den vanligaste kroniska sjukdomen hos personer äldre än 65 år och är även den vanligaste orsaken till inaktivitet hos äldre.

Orsaken är inte helt känd, men ett antal riskfaktorer har definierats; övervikt, ärftlighet, tidigare ledskada, ledbelastande arbete, elitidrott, ålder och muskelsvaghet. Artros innebär att det finns en obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosk och detta kan leda till att lederna inte fungerar som tidigare och börjar att smärta.
Begreppet ”förslitning”, som tidigare användes som synonym till artros, är missvisande och kan leda tankarna till ett irreversibelt tillstånd, som ska skyddas från ytterligare belastning.
Det är viktigt att belasta lederna då ledbrosket kan liknas vid en tvättsvamp. När leden belastas trycks ledvätska ut ur brosket och när den avlastas sugs vätskan in i igen. Det är alltså mycket viktigt att röra på sig och gärna så omväxlande som möjligt.

Diagnosen artros ställs oftast med hjälp av röntgen i kombination med undersökning av lederna samt patientens berättelse om smärta och funktion. Förändringar som syns på röntgen utvecklas långsamt och de flesta som har ont i höft eller knä har därför inga synliga förändringar på röntgen. 
5% av alla mellan 35 och 55 år har röntgenförändringar.

Symtomen kan komma smygande i en led eller fler, med stelhet som kan leda till minskad rörlighet samt smärta som först uppstår vid rörelse och belastning. När sjukdomen försämras uppkommer smärtan även i vila. Leden kan också bli inflammerad vilket yttrar sig som svullnad och värmeökning. Inflammationen är oftast lindrig och övergående. Ibland känns artrosen som en instabilitet eller muskelsvaghet.

Behandlingsalternativ

Det finns idag ingen behandling som helt kan stoppa artrosutvecklingen. Senaste forskningen har dock visat att vid lätt till måttlig artros är effekten av träning, information och viktreduktion lika god som effekten av läkemedel.
Smärtlindrande och/eller inflammationsdämpande mediciner kan också ge god lindring. Kyla, akupunktur eller värme kan verka smärtlindrande samt att avlasta med ett hjälpmedel som tex krycka, käpp eller stavar.

Det är viktigt att träningen anpassas efter varje individs förutsättningar. Det finns många olika övningar som alla kan ge god effekt. Promenader är ett utmärkt alternativ - för den som är överviktig kan stavgång vara av värde då det till viss del avlastar lederna.
Cykling kan också rekommenderas samt bassängträning.

Det allra viktigaste är att du hittar något som du tycker är roligt och som passar i ditt dagliga liv. 
Att ha artros gör mer eller mindre ont. Att träna med artros gör nästan alltid mer ont, men det är helt ok att det gör ont så länge du gör det med förnuft och kunskap. Tänk på att smärtan vid träning och aktivitet måste hålla sig till vad som är acceptabelt för dig utifrån dagsformen samt att den smärtökning du får av träningen, skall vara borta efter ett dygn, 24 timmar. Har du ont längre än så, betyder det inte att du ska sluta träna men att du måste anpassa din träning.

Inom primärvården erbjuds artrosskolor och där kan du få mer kunskap om vad artros är och hur du kan komma igång med lämplig träning.

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Artros är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.

Artros ingår i tema Tema ortopedi