Ändtarmscancer

Kallas också Rektalcancer

Senast ändrad 2016-01-18 av Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Om en tumör i tarmen sitter omedelbart innanför analöppningen eller upp till 15 centimeter, kallas det för ändtarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.

Tillsammans tillhör tjock- och ändtarmscancer de vanligaste cancerformerna i Sverige. Runt
2 000 personer får ändtarmscancer varje år. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall man snabbt kontaktar vården.

Ändtarmscancer är något vanligare hos män. Oftast är man mellan 70 och 75 år när man blir sjuk, medan det är mycket ovanligt bland personer som är yngre än 40.

Ibland växer tumören bara på den plats där den startade. Men den kan också sprida sig genom lymf- eller blodkärl till andra delar av kroppen, till exempel levern eller lungorna. När ursprungstumören sprider sig och skapar fler tumörer kallas det metastaser eller dottertumörer.

Orsaken till ändtarmscancer är oklar, men det finns två riskgrupper som löper en högre risk att få sjukdomen:

Om man har en kronisk tarmsjukdom, som ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.
Om det finns tjock- eller ändtarmscancer i släkten.
I vissa fall ger tumören inga tydliga symtom men vanliga symtom som kan bero på ändtarmscancer är:

Det blöder från tarmen. Det kan visa sig som rent blod eller vara blandat med avföringen.
Man bajsar oftare eller mer sällan än tidigare.
Avföringen innehåller slem eller är smalare än tidigare.
Man får svårt att bajsa och det känns som att man inte lyckas tömma tarmen helt.
Man blir trött och får hjärtklappning, vilket kan vara tecken på blodbrist.
Man kan känna sig allmänt trött och eventuellt tappa aptiten
Oftast beror ovanstående symtom på något annat än cancer, exempelvis en godartad tumör eller en inflammation i tarmen. Blod i avföringen kan även bero på hemorrojder och ändrade avföringsvanor på att man börjat äta annan mat eller på att tjocktarmen är irriterad. Men man ska alltid kontakta vården för att bli undersökt.

Att motionera regelbundet minskar risken för ändtarmscancer. Minst en halvtimmes aktivitet om dagen, till exempel en rask promenad eller en cykeltur, har en förebyggande effekt.

Att inte röka är det enskilt bästa man kan göra för att minska risken att få cancer. Det gäller även ändtarmscancer. Risken för ändtarmscancer ökar något om man röker.

Vad man äter spelar troligen en viss roll för uppkomsten av ändtarmscancer. Frukt och grönsaker anses ha en skyddande effekt mot cancer.

Så ställs diagnosen

För att diagnosticera ändtarmscancer kommer läkaren bland annat känna på magen, lymfkörtlarna och i ändtarmen. Sedan brukar man få lämna ett blodprov och ett avföringsprov. Avföringen undersöks för att se om man har blod i avföringen.

Om läkaren misstänker att man har tarmcancer brukar man bli undersökt med rektoskopi och/eller koloskopi.

Om läkaren hittar en tumör måste den undersökas i mikroskop, bland annat för att läkaren säkert ska veta om det är en godartad tumör eller en cancertumör.

Man brukar undersökas med magnetkamera eller datortomografi, för att få veta hur tumören sitter och om den har spridit sig till levern, lungorna eller resten av buken.  

Behandlingsalternativ

Viktiga beslut om behandlingen tas gemensamt av läkare från flera olika specialistområden. De träffas regelbundet och diskuterar vilken operation man ska få och om man ska få strålbehandling eller cytostatika före operationen. Efter operationen träffas läkarna igen för att studera tumören och avgöra om man behöver cytostatikabehandling.

Den viktigaste behandlingsformen är att operera bort tumören. Ibland får man också cellgiftsbehandling, cytostatika, före eller efter operationen.

Det är vanligt att man får strålbehandling före operationen för att minska tumören och risken för återfall. Strålningen brukar man få antingen under en vecka eller under fem till sex veckor. Den längre behandlingen brukar ges ihop med cytostatika.

Man får inte strålbehandling om risken för återfall är väldigt liten, eftersom strålningen kan ge biverkningar. Man kan få svårare att hålla tätt och det finns också en mycket liten risk för nervskador.

Det är vanligt att man får en tillfällig eller permanent stomi när man opereras för ändtarmscancer.

En tillfällig stomi får man för att den nya kopplingen mellan tarmarna ska hinna läka innan avföringen passerar. Den brukar tas bort efter tre till sex månader.

Ibland behöver man en permanent stomi. Det beror på att det inte har gått att skarva ihop tarmarna eller på att man har fått både hela ändtarmen borttagen.

Innan operationen är det viktigt att man diskuterar olika alternativ med sin läkare. Även om det går att sy ihop tarmändarna kan det ibland innebära risk för avföringsläckage. Då kan det vara tryggare med en permanent stomi.

Om cancern har spridit sig till närliggande lymfkörtlar eller visar andra tecken på att risken för spridning är hög kan man få cytostatikabehandling. Det får man ofta under sex månader efter operationen.

I dag botas mer än hälften av dem som får ändtarmscancer.

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Ändtarmscancer är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.

Ändtarmscancer ingår i tema Tema cancer