Ändtarmscancer

Kallas också Rektalcancer

Senast ändrad 2017-09-05 av Maria Eriksson Handläggare, övergripande verksamhetsplanering

Cancer i tjocktarmens sista 15 cm kallas ändtarmscancer. (Om tumören sitter i själva analöppningen kallas den analcancer – det är en helt annan sjukdom med andra celltyper och annan behandling. Analcancer är ovanlig och drabbar ca 120 personer per år i Sverige.) Cirka 2 000 personer i Sverige får ändtarmscancer varje år. Mer än hälften blir idag helt botade från sin sjukdom. Ändtarmscancer är något vanligare hos män, och de som insjuknar är oftast i 70-årsåldern. Denna cancerform är mycket ovanlig före 40 års ålder. Ibland växer tumören bara på den plats där den startade dvs ändtarmen men den kan också spida sig (metastasera) till andra delar av kroppen, till exempel till levern, lungorna och bukhinnan.

Kan man förebygga ändtarmscancer?

Det finns saker man generellt kan göra som sannolikt är förebyggande mot cancer i helhet.

  • Att inte röka är det enskilt bästa man kan göra för att minska risken för att få cancer.
  • Att motionera regelbundet minskar risken för cancer, men det behöver inte vara på gym, räcker med en rask promenad eller cykeltur. Se FYSS 2017 för mer information, men 150 minuter per vecka, minst 10 minuter per dag rekomenderas allmänt för att förbättra hälsan.
  • Övervikt ökar risken för cancer.

För ändtarmscancer så tror man att

  • Fiberrik kost, frukt och grönskaer (fibrer) samt minskad konsumtion av rött kött har en skyddande effekt mot cancer i tarmen.

 

Varför får man ändtarmscancer?

Orsaken till ändtarmscancer är oklar, men sjukdomen är vanligare bland personer med kronisk inflammatorisk tarmsjukdom såsom ulcerös kolit eller Crohns sjukdom . Det finns också en ärftlig form av tjocktarmscancer som även kan förekomma i ändtarmen.

Så ställs diagnosen

Symtom

Några vanliga symtom som gör att patienten kommer till läkare är:

  • Blödning från tarmen. Det kan visa sig som rent blod eller vara blandat med avföringen.
  • Avföring oftare eller mer sällan än tidigare.
  • Avföringen innehåller slem eller är ”smalare” än tidigare.
  • Man får svårt att tömma tarmen och det känns som att man inte lyckas tömma tarmen helt.

Oftast beror ovanstående symtom på något annat än cancer, exempelvis en godartad tumör eller en inflammation i tarmen, hemorrojder, att man börjat äta annan mat eller på att tjocktarmen är irriterad. Men man skall alltid kontakta läkare för att bli undersökt om man har symtom enligt ovan.

 

Undersökningar

På vårdcentralen kommer läkaren att undersöka magen samt känna med ett finger i ändtarmen. Det blir också ofta blodprov och ett avföringsprov för att se om det är blod i avföringen. Om patienten själv har sett blod så räcker det för att gå vidare med undersökning. Misstänker läkare därefter att det kan vara tarmcancer remitteras patienten till koloskopi (kameraundersökning av tjocktarmen med möjlighet till provtagning av slemhinnan) i enlighet med standardiserat vårdförlopp (SVF). Proverna undersöks sedan i mikroskop, bland annat för att läkaren skäkert ska veta om det är en polyp, godartad tumör eller cancer.

Visar det sig vara en cancer kompletteras diagnostiken med magnetkamera (MR) och/eller datortomografi (CT), för att få veta hur tumören sitter och om den har spridit sig till närliggande vävnader eller andra organ.

Därefter kommer patienten att träffa en kirurg som lägger upp en plan för behandling.

 

 

Behandlingsalternativ

Behandling

När undersökningarna är klara samråder flera läkare och vårdpersonal med olika specialiteter (kirurger, cancerläkare, röntgenläkare, kontaktssjuksköterska m.fl.) om resultaten. Det sker vid en så kallad multidisciplinär konferens (MDT), ibland en videokonferens gemensam för hela regionen. Där beslutas om en rekommenderad behandlingsplan som kan innefatta operation, strålbehandling samt cancerhämmande läkemedel, ibland en kombination av alla tre. En bit in i behandlingen kan konferensen ibland diskutera ärendet igen för ytterligare behandlingsplanering.

Många patienter inleder behandlingen med en operation, men det är också vanligt att man får strålbehandling med eller utan cellgifter före operationen för att minska tumören och risken för återfall. Strålbehandlingen brukar man få antingen under en vecka eller under fem till sex veckor. Ibland får patienterna cellgifter först under en tid och ibland blir det flera operationer både av tarmen samt av andra organ.

Det är vanligt att man får en tillfällig eller permanent stomi när man opereras för ändtarmscancer. En stillfällig stomi får man för att den nya kopplingen mellan tarmarna ska hinna läka innan avföringen passerar. Den brukar tas bort efter tre till sex månader. Ibland behöver man en permanent stomi. Det beror på att det inte har gått att koppla ihop tarmen med anus i samband med operationen.

Om cancern har spridit sig till närliggande lymflörtlar eller visar andra tecken på att risken för spridning är hög ges cellgiftsbehandling efter operationen i förebyggande syfte. Det får man ofta under sex månader efter operatinen.

 

Uppföljning

Efter operatonen sker det ett återbesök ganska snart efteråt för att lägga upp en plan för eventuell förebyggande behandling och för att se att allt gått bra efter operationen.

När alla behandlingar är klara är det återbesök på sjukhuset för undersöka om sjukdomen återkommit (recidiv). Vid återbesöken är det också uppföljning av de biverkningar som behandlingen eventuellt givit upphov till - avföringsproblem, problem med stomin mm.

De flesta återhämtar sig väl och kan få ett bra liv även efter sin cancerbehandling.

 

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Ändtarmscancer är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.

Ändtarmscancer ingår i tema Tema cancer