Bukspottkörtelcancer

Kallas också Pankreascancer

Senast ändrad 2015-05-18 av Jenny Ryberg Vårdadm sekreterare

Bukspottskörteln (pankreas) är 15-25 centimeter lång och några centimeter tjock i övre delen av bukhålan bakom magsäcken och i anslutning till tolvfingertarmen (duodenum). Den har tre anatomiska områden: huvud(caput), kropp(corpus) och svans (cauda).

Exokrin funktion
Det bildas matsmältningsenzymer i körtelceller (duktala) som utsöndra pankreassaft (lipaser, proteaser, amylaser och nukleaser) som via sin utförskanal töms till tolvfingertarmen vid Vaters ampull. Djupa gallgången ansluter sig till bukspottkörtelgången.

Endokrin funktion
De Langerhanska öarna är endokrina celler som är samlade i kluster och står i direkt kontakt med blodet i kapillärerna och utsöndrar hormoner (insulin, glucagon, somatostatin med mera) direkt in i blodet.

Pankreascancerns tumörbiologi
I Sverige diagnostiseras årligen cirka 1200 fall med pankreascancer. Incidens- och mortalitetskurvorna är identiska för män och kvinnor.
Över 90 % av all pankreascancer har sitt ursprung i duktala celler. Duktal pankreascancer är oftast lokaliserad till pankreashuvudet men kan också uppstå i corpus och cauda (10 % av fallen).

Pankreascancer sprider sig i första hand till närliggande lymfkörtlar.

Ampullär (papill) cancer utgår från ampulla Vateri och ger tidigare symtom och har därmed bättre prognos.  

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. De flesta celler måste regelbundet ersättas med nya och detta sker genom att celler delar sig. När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler som är en exakt kopia av föregående cell. Oftast fungerar celldelningen, men skador kan ibland uppstå i cellens arvsmassa, DNA. Detta kan medföra att cellen tappar förmågan att kontrollera delning och spontan död (apopotos) vilket ger okontrollerbar tillväxt och innebär att en cancer har uppstått. Det som således kännetecknar cancerceller är att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en solid tumör. Det beräknas att för en cirka 1 cm stor solid cancer ska uppstå krävs det cirka 30 fördubblingar och cellantalet är då 109. Celldelningstiden är varierande men anges till flera månader, det vill säga att det är flera år sedan den första cellskadan uppstod.

Det finns en progressionsmodell för duktalt adenocarcinom med utgångspunkt från normalt gångepitel. Därefter följer hyperplasi, intraepitelial neoplasi och invasiv cancer. Studier av genuttrycket i intraepitelial neoplasi har identifierat ett antal gener med skador. Förhoppningen är att finna markörer för detta förstadium till duktalt adenocarcinom och på så vis förbättra tidigdiagnostiken.

Med syfte att skärpa prognostiken används ett tregradigt system för exokrin pankreascancer (G1-G3). Medianöverlevnaden för G1 är 22 månader, G2 14 månader och G3 8 månader.

Molekylärbiologisk forskning tyder på att genuttrycket i tumörcellerna är heterogent, många tumörer överuttrycker HER2. De mest frekventa genetiska avvikelserna ses i K-RAS, p-16, p-53 och DPC4.

Orsaker
Rökare har dubbelt ökad risk, patienter med diabetes och sannolikt även patienter med alkoholpankreatit löper en ökad risk för utveckling av pankreascancer.

Så ställs diagnosen

Klinisk bild
Symtom kommer sent, vilket innebär att pankreascancer oftast är lokalt avancerad eller spridd till lymfkörtlar vid diagnos. Omkring 80 % av patienterna utvecklar extrahepatisk stasikterus till följd av tumörinväxt eller striktur i distala djupa gallgången.

De vanligaste symtomen på pankreascancer är:
Smärta ut mot ryggen, ikterus-gulsot som ger avfärgad avföring och klåda, aptitlöshet med undernäring och viktminskning.

Diagnostik

  • Ultraljud för att identifiera stas i gallvägarna- ikterus
  • Datortomografi (CT) som visar tumörprocess
  • Magnetkamera (MRI) som visar gallvägar, blodkärl
  • Endoskopiskt ultraljud (EUS) med vävnadsprov för kartläggning av regional tumörspridning 
  • FDG-PET för att diagnostisera spridd cancer.
  • Tumörmarkör CA 19-9 för att registrera effekt av behandling men är inte tillräckligt känsligt (sensitivt och specifikt) för screening och diagnos men kan användas.

Behandlingsalternativ

Patienter med kirurgiskt kurativ cancer
Pankreascancer är ett stort diagnostiskt och terapeutiskt problem. De flesta patienter är vid diagnostillfället inte lämpade för kurativt syftande kirurgi, oftast på grund av lokalt avancerad sjukdom. Av tio diagnostiserade pankreascancrar är endast en eller två tillgängliga för radikal kirurgi, Whipple´s operation. Strålbehandling och kemoterapi kan prövas för att krympa tumörerna och på så sätt göra fler patienter resektabla. Kirurgin har successivt förfinats och den postoperativa mortaliteten har minskat från 20-30 % till enbart några procent. Överlevnaden efter pankreasresektion är endast några procent. 50-80 % av de opererade patienterna utvecklar ett regionalt recidiv och/eller fjärrmetastaser.

Whipples operation är en mycket omfattande åtgärd som innebär att bukspottkörtelns caput-corpus del, del av magsäck, djupa gallgången, tolvfingertarmen och del av tunntarmen tas bort. Dessutom tas närliggande lymfkörtlar med i preparatet. Att återställa fungerande passage medför att flera anastomoser måste göras. Dessa anastomoser har risk för bristning och dålig läkning. Det är klart visat att centralisering av kirurgin reducerar risken för anastomosbristning.  

Den preoperativa kliniska stadieindelningen är tumörstorlek, metastaser och cancerinväxt i närliggande organ styr behandling, resultat, överlevnad och komplikationer.

Om radikalitet, det vill säga ingen cancerväxt i resektionsytan kan dokumenteras, är risken för lokalrecidiv stor. Överlevnad är klart korrelerat till om en R0 (radikal) eller R1 (ofullständig) resektion är utförd. Värdet av extensiv lymfkörtelutrymning i motsats till vanlig lymfkörtelresektion är inte fastställt.

Ett nationellt register utnyttjas för att registrera att diagnostik och resultat av behandling är lika för landet.

Preoperativ onkologisk behandling i kurativt syfte
Eftersom de flesta patienter vid diagnostillfället inte är operabla (85-90 %) prövas onkologiska behandlingsmetoder (kemoterapi/kemoradioterapi) i syfte att försöka krympa tumören och därefter om möjligt utföra kurativ resektion. Radiokemoterapi ha potential att förlänga överlevnaden för lokalt avancerad pankreascancer i selekterade fall.

Adjuvant behandling
Neoadjuvant behandling med cytostatika innebär en selektion, då många patienter faller ifrån under behandlingstiden. I selekterade serier ses emellertid tydliga vinster både på median- och totalöverlevnad.

Postoperativ adjuvant behandling har marginell eller ingen effekt på överlevnadstiden

Patienter med inte botbar cancer
Cytostatika.

Gallstas
Med endoskopiskt placerade gallvägsstentar kan gallflödet återställas varvid symtom som beror på ikterus(klåda, avfärgad avföring med mera) reduceras.

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Bukspottkörtelcancer är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.

Bukspottkörtelcancer ingår i tema Tema cancer och Tema kirurgi och Tema mag- och tarmsjukdomar