Donation av navelsträngsblod

Senast ändrad 2016-04-12 av Berit Swenson Waldner Kvalitetssamordnare

Efter att ett barn fötts finns det kvar en liten mängd blod i moderkakan och navelsträngen. Detta blod som innehåller blodstamceller kan användas vid behandling av svårt sjuka människor genom transplantation av blodstamcellerna. Detta gäller framför allt barn med leukemi eller andra blodsjukdomar. Dessa sjukdomar behandlas idag med transplantation av blodstamceller från benmärg och även navelsträngsblod kan vara ett alternativ.

Det blod som finns i navelsträngen och moderkakan efter att ett barn har fötts innehåller en stor mängd stamceller. Stamceller är omogna celler som kan utvecklas till blodets alla olika blodkroppar: vita, röda och blodplättar. Efter transplantation kan stamcellerna återställa en sjuk persons förmåga att producera friskt blod. Patienter med olika blodsjukdomar, som leukemi och vissa ärftliga blodsjukdomar, kan därför efter en stamcellstransplantation bli botade från sin sjukdom. Men att få tag i stamceller för transplantation är ofta svårt. Därför vill vi tillvarata navelsträngsblod för detta ändamål.

Transplantation med stamceller
Att transplantera stamceller kallas benmärgstransplantation eller blodstamcellstransplantation. I första hand undersöker man om ett syskon kan vara donator. Omkring 30 procent av alla patienter som behöver en stamcellstransplantation kan hitta en donator i sin egen familj. För alla andra måste vi försöka finna en obesläktad donator i något av de register över frivilliga donatorer som finns världen över.

För att kunna donera stamceller till en annan person måste man ha samma HLA-typ (vävnadstyp) som patienten. Det finns flera miljoner olika HLA-typer. Några är vanliga medan andra är mer sällsynta. En del HLA-typer kan vara vanliga i ett land och ovanliga i ett annat. För vissa etniska grupper samt personer med blandad etnisk bakgrund kan det vara extra svårt att hitta en lämplig donator, eftersom de flesta stamcellsregister över frivilliga givare finns i västvärlden.

För de barn och vuxna som behöver transplanteras, men där vi inte hittar lämplig donator, kan transplantation med navelsträngsblod vara ett alternativ. Om vi använder navelsträngsblod behöver donatorns och mottagarens HLA-typer inte stämma lika bra överens, vilket ökar möjligheten att hitta en donator.

Före behandlingen

Ni kan få information om donation på din mödravårdcentral om ni bor i Göteborgsområdet eller området runt Huddinge sjukhus, Stockholm. När ni kommer in till förlossningen tillfrågas ni om ni vill donera ert barns navelsträngsblod.

Samtycke
Om ni är två vårdnadshavare (det vill säga om ni är gifta vid barnets födelse) måste båda två skriva på ett samtycke om donation av navelsträngsblod. 
I samtycket ingår också medgivande till att behörig sjukvårdspersonal får läsa mammas och barns journaler vid en eventuell transplantation.

Sekretess
Principen om anonymitet för både donator och mottagare gäller vid alla former av donation av vävnad och celler. Uppgifter om dig och barnet som vi får reda på genom testerna behandlas konfidentiellt och den vanliga sekretessen inom sjukvården gäller. Det insamlade blodet ges en kod som gör att ingen obehörig kan få reda på något om donatorn.

Ur kvalitets- och säkerhetssynpunkt är det dock viktigt att kunna spåra vem som donerat vävnaden. Spårbarhet regleras genom särskilda förfaranden för identifiering, registersystem och lämpliga märkningssystem, vilka är reglerade på EU-nivå. Detta gör det möjligt för oss att kontakta donatorn om man finner avvikelser i proverna.

Vi kan inte alltid ta till vara på navelsträngsblodet
Att ta hand om och frysa navelsträngsblod tar tid. Vi kan idag inte ta hand om navelsträngsblod från barn som föds på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Östra under alla tider på dygnet. Det beror på att blodet måste hanteras på ett speciellt sätt inom en viss tid, och stamcellslaboratoriet är endast öppet på vardagar.

För att få donera navelsträngsblod måste mamma och pappa vara friska, det vill säga ni får inte bära på någon sjukdom som kan överföras till mottagaren av blodet. Det handlar om infektionssjukdomar som hepatit, HIV, tropiska svampsjukdomar och parasitsjukdomar, cancer och annan malignitet samt ärftliga blodsjukdomar.

Det kan också vara så att det finns så lite blod kvar i navelsträngen och moderkakan efter att barnet fötts att det inte är någon idé att spara blodet. Det finns helt enkelt för få stamceller kvar för att det ska räcka till en transplantation. Ibland vill vi spara blodet även om mängden är för liten. Blodet kan istället användas för någon av de många tester eller i den forskning vi gör för att hela tiden förbättra omhändertagandet av navelsträngsblodet. Om vi vill använda ditt barns navelsträngsblod för forskning så görs detta endast om ni gett samtycke till att vi får använda blodet för forskning.

Oavsett om ni väljer att donera navelsträngsblod eller inte så tar vi hand om er på samma sätt under förlossningen.

Oavsett om ni väljer att donera navelsträngsblod eller inte så tar vi hand om er på samma sätt under förlossningen. Oavsett om ni väljer att donera navelsträngsblod eller inte så tar vi hand om er på samma sätt under förlossningen.

Så går det till

När du kommer in till förlossningen frågar vi om du fortfarande är intresserad av att donera navelsträngsblod i samband med barnets födelse. Insamlingen sker i så fall av en barnmorska från Nationella navelsträngsblodbanken.

Förlossningen förlöper som vanligt. Efter födelsen får barnet komma upp på ditt bröst och vi låter blodtillförseln från moderkakan fortsätta en minut innan navelsträng klampas (kläms åt) och klipps av. Om ni föräldrar vill kan någon av er klippa av navelsträngen. Därefter påbörjar vi insamlingen av det blod som finns kvar i navelsträngen och moderkakan.

En nål sticks in i ett av blodkärlen i navelsträngen och blodet får rinna fritt ner i en uppsamlingspåse. Varken du eller barnet känner när navelsträngen klipps av eller när insamlingen görs. När det efter några minuter inte kommer mer blod avslutar vi insamlingen och förlossningen fortsätter som vanligt genom att moderkakan krystas ut. Ungefär en deciliter blod räcker för en stamcellstransplantation till en annan person.  

I samband med insamlingen eller några timmar efter förlossningen tar vi ett blodprov på mamma. Vi behöver också fråga om hennes hälsotillstånd och om vissa sjukdomar förekommer i släkten. 
Det är även viktigt för oss att få veta i vilket land ni föräldrar har ert ursprung. Detta är till hjälp för oss när vi ska bestämma vävnadstypen på blodet och senare då vi ska avgöra om navelstängsblodet passar till en viss patient.

Det kan ta många år innan det frysta blodet används. Vid en transplantation måste vi ha möjlighet att kontrollera moderns och barnets journal så att inte någon av dem drabbats av en sjukdom som skulle kunna överföras till patienten. 

En nål sticks in i ett av blodkärlen i navelsträngen och blodet får rinna fritt ner i en uppsamlingspåse. Varken du eller barnet känner något när insamlingen görs. En nål sticks in i ett av blodkärlen i navelsträngen och blodet får rinna fritt ner i en uppsamlingspåse. Varken du eller barnet känner något när insamlingen görs.

Efter behandlingen

Efter förlossningen tar vi prov på modern för att vara säkra på att blodet går att använda. Inga prover tas på barnet. Uppgifter om modern och barnets hälsotillstånd noteras och sparas för att göra det lättare för oss att hitta lämplig mottagare. Eventuellt behöver modern och barnets journal granskas för att bedöma om det insamlade blodet är lämpligt att frysas in och användas till transplantation.

Vad händer med det insamlade blodet?
Det insamlade blodet och en bit av navelsträngen skickas till stamcellslaboratoriet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Laboratoriepersonalen tar prover på blodet för att bestämma HLA-typen och för att säkerställa att inga sjukdomar eller infektioner finns i blodet, som kan överföras till mottagaren. Blodprovet från modern testas på samma sätt. Skulle proverna på mamma eller navelsträngsblodet på något sätt vara avvikande kontaktar vi er.

När stamcellerna är godkända registrerar vi dem i Tobiasregistret, som är det svenska registret för frivilliga donatorer för benmärg/stamceller. Stamcellerna förvaras frysta i upp till 20 år eller tills någon har behov av dem.

Komplikationer och risker

Det finns inga kända risker för modern eller barnet. Efter det att barnet är fött klipps navelsträngen enligt de riktlinjer som gäller på förlossningsavdelningen.

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Donation av navelsträngsblod är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.