Dysmorfofobi

Kallas också BDD

Senast ändrad 2016-05-31 av Kristina Näsström Leg. Psykolog

DYSMORFOFOBI

Dysmorfofobi eller BDD (Body Dysmorphic Disorder) är en psykiatrisk problematik som innebär att man är överdrivet upptagen av någonting i sitt utseende. De flesta som har BDD är övertygade om att de ser fula, hemska eller konstiga ut, trots att omgivningen uppfattar dem som helt normala. Många med BDD upplever att de är osymmetriska eller att någon kroppsdel är oproportionerligt stor eller liten. Ofta är BDD:n knuten till ansikte, hud eller hår, men man kan vara tvångsmässigt upptagen av vilken kroppsdel som helst. Upptagenheten kan ibland handla om att kroppen upplevs som för liten eller inte tillräckligt muskulös, vilket är vanligast hos pojkar/män.

Oron över utseendet brukar medföra olika tvångsmässiga ritualer, som kan ta flera timmar i anspråk, där man speglar sig, jämför sig med andra eller försöker dölja den ”defekta” kroppsdelen med hjälp av smink, kläder etc. En del med BDD genomgår också upprepade skönhetsoperationer. Det är också vanligt med omfattande undvikande. För vissa kan det gå så långt att de isolerar sig socialt, vilket inte sällan leder till insjuknande i depression. Ibland kan depressionerna bli mycket svåra, därför är det väldigt viktigt att man får psykiatrisk hjälp vid BDD. Många med BDD har också social fobi, OCD (tvångssyndrom) eller ätstörning.

Man vet inte varför vissa personer drabbas av BDD, troligen spelar både ärftliga och miljömässiga faktorer in. Vanligen finns perfektionistiska personlighetsdrag. Ca 0,5-2,5 % av befolkningen beräknas ha BDD. Genomsnittsåldern för insjuknande är 16-17 år, men ofta visar sig vissa symptom redan i början av tonåren.

 

HUR SER KONTAKTEN MED MOTTAGNINGEN UT VID OCD/TVÅNGSSYNDROM?

 

NYBESÖK

Den första kontakten med mottagningen består av ett nybesök. Huvudsyftet med detta besök är att ta ställning till om diagnos dymorfofobi/BDD föreligger. Vid besöket ställer vi bl.a. frågor om aktuella symptom och om barnets/ungdomens utveckling. Vi ställer också frågor om hur barnet/ungdomen fungerar i övrigt (inlärning, motorik, samspel m.m.).

 

INDIVIDUELL KARTLÄGGNING

Patienter med dysmorfofobi erbjuds individuell behandling av psykolog, socionom eller specialistsjuksköterska med vidareutbildning i psykoterapi. Kontakten inleds med ca 2-3 besök med fokus på kartläggning av aktuell situation. Vi kommer bl.a. att i detalj kartlägga aktuella dysmorfofobi-symptom samt samla in information om hur familjesituationen ser ut och vad barnet/ungdomen har för intressen. Ibland kontaktar vi barnets/ungdomens lärare för att få information hur han/hon fungerar i skolan. Vid kartläggningen lägger vi också mycket fokus på barnets egen motivation till behandling.

Ibland händer det att vi i samband med nybesök eller den fortsatta kartläggningen får misstanke om att barnet har andra, parallella svårigheter, t.ex. inlärningssvårigheter eller ADHD. I dessa fall skickar vi vanligen en remiss till en vanlig BUP-mottagning med önskemål om utredning. (Andra gånger kan det hända att vi bedömer att barnet och familjen i första hand behöver hjälp med annat, t.ex. mer omfattande insatser riktade mot hem eller skola. I dessa fall remitterar vi vanligen också till en BUP-mottagning.)

 

PSYKOPEDAGOGISK INFORMATION

Efter att den inledande bedömningen färdigställts får familjen återkoppling samt information om dysmorfofobi och behandlingsprinciper vid 1-2 tillfällen.

 

VÅDPLAN

Innan behandlingen påbörjas formuleras en vårdplan tillsammans med familjen där vi kort sammanfattar barnets/ungdomens problematik och vilka åtgärder som planeras.

 

PSYKOLOGISK BEHANDLING VID DYSMORFOFOBI/ BDD

Barn och ungdomar med dysmorfofobi erbjuds i första hand KBT-baserad behandling. Behandlingen fokuserar framför allt på s.k. exponering med responsprevention. Exponering innebär att man stegvis tränar på att slutar undvika situationer och istället börjar göra sådant som är viktigt, för att på sikt återerövra områden i livet som begränsats av dysmorfofobin. Responsprevention innebär att man slutar eller minskar ned på överdrivna, tvångsmässiga beteenden som är kopplade till dysmorfofobin, såsom att kontrollera utseendet i spegeln, att sminka sig överdrivet eller att be andra bedöma ens utseende.

Barnet/ungdomen får själv formulera mål för behandlingen som känns motiverande för honom/henne, tillsammansmed behandlaren. Om barnet är yngre är föräldrarna ofta delaktiga i målformuleringen. Målen brukar innefatta konkreta saker som barnet önskar hjälp att klara av, såsom att t.ex. kunna gå i skolan, att kunna delta i fritidsaktiviteter eller att kunna ha på sig valfria kläder. En stor del av arbetet sker via hemuppgifter som utförs mellan behandlingstillfällena.

Med utgångspunkt i den individuella kartläggningen kan det också bli aktuellt att arbeta med faktorer i omgivningen som skulle kunna bidra till ökade dysmorfofobi-symptom, såsom t.ex. för hög kravnivå i skolan, stress i familjen m.m.

 

MEDICINSK BEHANDLING

Om barnet/ungdomen har svåra symptom som medför ett allvarligt lidande i vardagen kan medicinering ibland bli aktuellt. Medicinering kan också bli aktuellt om barnet/ungdomen är deprimerad.

 

MÅLSÄTTNING MED BEHANDLINGEN

Målet med behandlingen är att minska barnets eller ungdomens lidande och hjälpa honom/henne till ett bättre fungerande i vardagen. Efter en behandling brukar man inte vara helt symptomfri, men man brukar ha kommit en bra bit på väg så att man kan arbeta vidare på egen hand hemma.

 

 

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Dysmorfofobi är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.