Hjärtklaffsjukdomar

Senast ändrad 2015-09-23 av Pernilla Lyckner Ledning, hälso- och sjukvård

(Denna text är publicerad av Thoraxkliniken, Sahlgrenska)

De fyra hjärtklaffarna fungerar som backventiler. Friska klaffar har tunna blad som öppnas och stängs i takt med att hjärtat pumpar. Hjärtklaffarna kan vara felaktigt utformade från födseln eller bli skadade senare i livet.

Hjärtklaffarna kan drabbas av två olika sjukdomstillstånd. Antingen är klaffen otät och läcker (insufficiens) så att blodet rinner tillbaka, eller så är den för trång (stenos) så att blodet har svår att passera. I båda fallen måste hjärtat arbeta hårdare för att tillgodose blodförsörjningen ut i kroppen. Detta medför att hjärtat växer och blir förstorat och på sikt utvecklas hjärtsvikt. Vanliga symtom på klaffsjukdom är andfåddhet, trötthet, kärlkramp och ansamling av vätska i kroppen vilket kan ge svullna ben och fötter. Ibland händer det att man blir yr och kanske till och med svimmar.

 

Behandlingsalternativ

Hjärtklaffoperation
Klaffvalet görs alltid i samråd med en thoraxkirurg. Tillsammans med honom/henne rådgör ni vilket klaffval som kan vara bäst för dig utifrån din livssituation.
Det finns i huvudsak två klaffval: mekanisk och biologiskt alternativ.

Mekanisk klaffprotes: Den mekaniska klaffprotesen består av två halvcirkelformade skivor som öppnar och stänger av blodströmmen. Skivorna är upphängda i en ring som sys fast på platsen för den borttagna klaffen. Fördelen med den här typen av protes är att den inte slits ut. Nackdelen är att metoden fordrar livslång behandling med blodförtunnande medicin, vilket kan öka risken för blödningar i andra organ. Klaffen avger ett klickande ljud.

Biologisk klaffprotes: En biologisk klaffprotes är tillverkad av en hjärtsäck från kalv eller gris. Oftast liknar den en klaff med tre fickklaffar som öppnar och stänger av blodströmmen. Fördelen är att man inte behöver äta blodförtunnande medicin. Nackdelen är kortare hållbarhet. Efter ca 15 år börjar protesen att fungera sämre och kan behöva bytas ut. Det finns ingen risk för avstötning av en biologisk klaffprotes eftersom klaffen inte består av levande vävnad.

Fler alternativ: Tidigare fanns endast operationsmetoder som innebar att proteser sattes in. Nya metoder har utvecklats för att undvika behandling med blodförtunnande medicin samt för att undvika upprepade operationer på grund av utslitna biologiska klaffproteser. En sådan metod är klaffreparation (plastik). Det innebär att en liten skada på klaffen, men som ger upphov till ett stort läckage, repareras. Ibland används en aortaklaff och första delen av stora kroppspulsådern från en avliden person för att ersätta den sjuka aortaklaffen. Det kallas homograft. Det är ännu osäkert hur hållbara de nya operationsmetoderna är i ett längre perspektiv.

Risker med hjärtkirurgi
Som vid alla operationer finns risker vid hjärtkirurgi. De vanligaste komplikationerna är blödning som kräver ny operation, infektioner i operationssnitten, andra infektioner (tex lunginflammation) och slaganfall (stroke). Dödsfall i samband med planerade hjärtoperationer är ovanligt men förekommer.

Risken varierar beroende på ingreppets art och patientens tillstånd. Detta är något du får tillfälle att diskutera med en kirurg före operationen.

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Hjärtklaffsjukdomar är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.