Ileostomi

Kallas också Stomi upplagd på tunntarmen

Senast ändrad 2015-09-03 av Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Tunntarmen är cirka fem meter lång och har till uppgift att suga upp vätska, näringsämnen, vitaminer och andra för kroppen nödvändiga ämnen. Tarminnehållet i tunntarmen är tunnflytande och starkt frätande vid kontakt med huden.

En ileostomi är oftast gjord på sista delen av tunntarmen (ileum).

De vanligaste orsakerna till ileostomioperation är inflammatoriska tarmsjukdomar, tumörsjukdomar eller som avlastning av en anastomos i tjocktarmen. Stomin kan antingen göras som en konventionell ileostomi eller en så kallad loopileostomi som i regel är en tillfällig stomi. Ileostomin är oftast placerad på bukens högra sida och bör ha en höjd på 20-30 mm för optimal bandagering.

Operation

Så går det till

En sjukdom eller skada i mag- tarmkanalen kan leda till att delar av tarmen måste operereras bort eller bortkopplas under en tid. Vid ett operativt ingrepp ändrar man tarmens naturliga tömningsväg, genom att kirurgiskt anlägga en öppning genom bukväggen - en stomi.

Några cm av tarmen dras upp och viks därefter ner till huden och sys fast. Det är alltså slemhinnan på tarmens insida som är synlig på en stomi. Stoma kommer från grekiska och är ordet för mun eller öppning.

Efter behandlingen

Tarmen har ett rikligt nät av små blodkärl i slemhinnan som gör att tarmen kan reagera med en övergående svullnad efter operationen, vid direkt slag, mycket kraftigt tryck eller exempelvis om man klippt hålet i stomiplattan för trångt. Ett rikligt nät av små blodkärl i slemhinnan gör att stomin lätt blöder, exempelvis vid beröring, men detta är ofarligt. Stomin är okänslig för värme och och smärta

Det tarmslem som normalt bildas i tarmen finns även på och i stomin. Tarmens peristaltiska rörelser, det vill säga finfördelning och förflyttning av tarminnehåll, gör att stomins storlek kan variera något. Tömningen sker utan viljans kontroll och avföringen samlas upp i ett stomibandage.

Efter en stomi- / tarmoperation uppstår en tillfällig svullnad i tarmen runt stomin som ofta har gått tillbaka efter 4-6 veckor. Under dessa veckor är det bra om alla stomi- och tarmopererade är försiktiga med vissa livsmedel. Därefter går det oftast bra att fortsätta äta som tidigare.

De livsmedel som kan vara bra att undvika första månaden efter operationen är: frukthinnor från citrus och ananas, fruktskal och kärnor, kokos, torkad frukt, grovt rivna rotfrukter och kål, trådiga grönsaker, majs, ärtor och morötter, svamp, alla former av nötter och popcorn.

Ileostomiopererade förlorar mer vätska via tarminnehållet än innan operationen och kan behöva salta extra på maten.

För alla gäller att:

  • äta långsamt, tugga maten väl och undvika att svälja luft
  • dricka mycket och äta allsidig kost på regelbundna tider
  • kontakta stomiterapeut eller dietist vid problem

 

Komplikationer och risker

Läckage av avföring är den vanligaste orsaken till hudskada runt stomin. Enstaka läckage kan förekomma men är det vanligt förekommande kan hudskada uppstå. Lättare rodnad kan ge klåda under stomibandaget, en kraftig irritation orsakar lätt läckage av stomibandaget.

Vid kvarstående hudirritation, upprepade läckage eller andra hudproblem skall alltid kontakt tas med stomiterapeut för råd och bedömning samt eventuellt ny utprovning av stomibandage.

Patienter som inte har tjocktarmen kvar och har en ileostomi kan drabbas av postoperativt flöde, vilket innebär att man förlorar stora mängder vätska och salter genom avföringen. När hela tunntarmen finns kvar är oftast en normal dygnsmängd avföring 500-700 ml vilket gör att de flesta upplever ett naturligt behov av att inta mer vätska och salter. Vid postoperativt flöde eller efter en operation där sista delen eller mer av tunntarmen inte finns kvar kan dygnsmängden avföring vara runt 1000 ml eller ännu mer. Detta innebär ett ökat behov av vätska och salter som kan vara svårt att kompensera själv. Det kan bli nödvändigt med infusion (dropp) av salt- och sockerlösning, vätskeersättning samt stoppande medicin. Symtom som uppstår vid stora vätskeförluster kan bland annat vara: minskade urinmängder, muntorrhet, hjärtklappning, domningar i händer och fötter samt trötthet.

Normalt skall tarmslemhinnan vara rosaröd. Ibland kan cirkulationsstörning uppstå postoperativt och tarmslemhinnan kan gå i nekros (vävnadsdöd). Stomin kan påverkas helt eller delvis. Kontakt med kirurg och stomiterapeut rekommenderas då för kontroll av tarmslemhinnan.

Stopp i stomin, ileus, kan orsakas av en vridning av tarmen eller av att födoämnen inte tuggats ordentligt utan fastnar som en propp i tarmen. Ileus kan också orsakas av sammanväxningar mellan tarmarna efter tidigare operationer, det vill säga stoppet kan sitta nära stomn eller högre upp i tarmen. Ett stopp i stomin är oftast smärtsamt och bör kontrolleras av läkare akut.

Stenos (förträngning) innebär en minskning av stomins öppning med svårigheter för avföring att tömma sig i påsen. Det är vanligt att läckage förekommer under plattan. Kontakt med stomiterapeut bör tas vi stenos.

Bråck vid stomi innebär en svaghet i bukväggen och området kring stomin blir som en bula. Ibland uppstår problem med varierande avföringskonsistens, vilket kan leda till problem med stomibandageringen. Kontakt med stomiterapeut bör tas vid misstanke om stomibråck.

En prolaps innebär att stomin prolaberar (framfall) och blir betydligt längre än normalt, stomin kan också svullna och ibland blir tarmen blåröd. Vid kraftig svullnad kan det bli problem för avföringen att tömma sig. En prolaps kan innebära kosmetiska problem och badageringsproblem. Kontakt med stomiterapeut och kirurg bör tas vid stomiprolaps.

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Ileostomi är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.