Inflammerade tarmfickor

Kallas också divertikulit

Senast ändrad 2015-12-02 av Michael Björk IT-tekniker

Tarmfickor (divertiklar) är små, oftast ärtliknande utbuktningar i tjocktarmsväggen. De flesta fickor bildas i nedre delen av tjocktarmen (den s-formade delen =sigmoideum) men de kan även finnas i övriga delar av tjocktarmen. Tarmfickor är vanliga, särskilt bland äldre. I 40-årsåldern har tio procent tarmfickor och hos personer över 60 år förekommer det hos nästan varannan individ.

Orsaken till bildning av tarmfickor antar man är trög avföring eller förstoppning, vilket leder till ett högt tryck framför allt i nedre delen av tjocktarmen. Tarmslemhinnan kan då tryckas ut genom de små öppningar som finns i tarmväggens muskellager där blodkärl passerar in till slemhinnan.

De flesta som har tarmfickor har inga symtom från dem och många känner inte ens till att de har dem. I vissa fall kan de ge återkommande lättare ömhet, vanligtvis nedtill vänster i buken. Många som har kända tarmfickor har en förstoppningsproblematik som oftare förklarar tarmbesvär än förekomsten av tarmfickor. När tarmfickor ger symtom orsakas dessa vanligtvis av en komplikation såsom inflammation eller blödning.

Även om fickor finns utspridda över större delen av tjocktarmen är det nästan alltid i nedre, vänstra delen av tjocktarmen som inflammationer uppträder. Detta beror på att tarminnehållet här har en fastare konsistens samtidigt som denna del av tarmen är smalare, vilket leder till ett högre tryck här jämfört med högra eller tvärgående delen av tjocktarmen.

En inflammation ger upphov till akuta buksmärtor, vanligtvis lokaliserade nedtill vänster i buken, feber och illamående. Svårighetsgraden av inflammation är högst varierande från lindriga och snabbt övergående besvär som inte ens kräver behandling till mer ilsken inflammation, ibland med varansamling invid tarmväggen. Det sistnämnda kräver sjukhusvård och i enstaka fall operation.

Ibland kan tarmfickor orsaka tarmblödning med passage av oftast färskt rött blod. Dessa blödningar är sällan stora och upphör oftast spontant.

Så ställs diagnosen

Diagnosen är oftast klinisk i akut skede och kan ställas efter att läkaren känt på magen efter ömhet, tagit temperaturen och bedömt ett blodprov.

I akut skede görs ibland en ct buk, dvs en skiktröntgen av bukens organ för att säkra diagnos och utesluta andra orsaker till buksmärtan.

Efter en genomgången inflammation görs en sk ct kolografi, en skiktröntgen. Alternativ metod för undersökning av tjocktarmen är koloskopi, det vill säga en undersökning där tarmen undersöks med en böjlig slang försedd med en lite kamera i ena änder, som förs in via ändtarmen. Desssa undersökningar görs för att säkra diagnosen och utesluta andra orsaker till bukbesvär.

 

Behandlingsalternativ

I de flesta fall behandlas en tarminflammation orsakad av tarmfickor med fasta, dropp och antibiotika på sjukhus. De allra flesta blir snabbt bättre på insatt behandling och kan skrivas ut efter något eller några dygn.

I vissa fall krävs dock operation. Då kan man vid lindrig iinflammation skölja ur buken och fortsätta med antibiotika. I värre fall krävs att man tar bort det "sjuka" partiet och lägger upp en stomi. Stomin många gånger läggas ner senare och tarmen kan kopplas ihop.

Om man blöder från tarmen är det viktigt att ta reda på var det kommer ifrån. Utredningen efter en tarmblödning syftar framförallt till att utesluta annan orsak till divertiklarna, såsom tumör i mag- tarmkanalen.

Det är ovanligt att man i lugnt skede blir opererad på grund av fickor på tarmen. Det kan bli aktuellt om man har mycket besvär och upprepade inflammationer. Täta och många inflammationer kan leda till att tarmen blir trång eller i sällsynta fall till bristning av tarmen. I dessa fall krävs operation.

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Inflammerade tarmfickor är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.