Kolostomi

Kallas också Stomi, Tjocktarm

Senast ändrad 2015-09-03 av Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Tjocktarmen (kolon) är cirka 1,5 meter lång och har som uppgift att suga upp vätska och en del salter. Tarminnehållet i tjocktarmen är därför halvfast till fast.

Kolostomi är samlingsnamn på alla stomier som är anlagda på tjocktarmen. För att närmare precisera var på tjocktarmen stomin är gjord benämns stomin efter den aktuella delen av tjocktarmen som är framlagd, till exempel sigmoideostomi efter kolon sigmoideum eller transversostomi efter kolon transversum.

Vanliga orsaker till en kolostomioperation är tumörsjukdomar, inflammationer, avföringsinkontinens och fickbildningar i tjocktarmen.

Den vanligaste kolostomin som görs är sigmoideostomi, som oftast är placerad på bukens vänstra sida och bör ha en höjd på 5-10 mm för optimal bandagering.

 

Operation

Så går det till

En sjukdom eller skada i mag- tarmkanalen kan leda till att en del av tarmen måste operereras bort eller bortkopplas under en tid. Vid en stomioperation ändrar man tarmens naturliga tömningsväg, genom att kirurgiskt anlägga en tarmöppning genom bukväggen, på magen - en stomi.

Några cm av tarmen dras upp och viks därefter ner till huden och sys fast. Det är alltså slemhinnan på tarmens insida som är synlig vid en stomi. Stoma kommer från grekiskan och är ordet för mun eller öppning.

Efter behandlingen

Tarmen har ett rikligt nät av små blodkärl i slemhinnan som gör att stomin kan reagera med en övergående svullnad efter operationen, vid direkt slag, mycket kraftigt tryck eller exempelvis om man klippt hålet i stomiplattan för trångt. Ett rikligt nät av små blodkärl i slemhinnan gör att stomin lätt blöder, exempelvis vid beröring, men detta är ofarligt. Stomin är okänslig för värme och och smärta.

Det tarmslem som normalt bildas i tarmen finns även på och i stomin. Tarmens peristaltiska rörelser, det vill säga finfördelning och förflyttning av tarminnehåll, gör att stomins storlek kan variera något. Tömningen sker utan viljans kontroll och avföringen samlas upp i ett stomibandage.

Efter en stomi- / tarmoperation uppstår en tillfällig svullnad i tarmen runt stomin som ofta har gått tillbaka efter 4-6 veckor. Under dessa veckor är det bra om alla stomi- och tarmopererade är försiktiga med vissa livsmedel. Därefter går det bra att fortsätta äta som tidigare.

En del kolostomiopererade kan i vissa situationer uppleva att ljudet av gaser kan bli ett problem. Problemet kan undvikas genom att "planera"  när gasbildande födoämnen kan ätas, som exempelvis lök, kål och bönor.

För alla gäller att:

  • äta långsamt, tugga maten väl och undvika att svälja luft
  • äta allsidig kost på regelbundna tider
  • kontakta stomiterapeut vid problem.
     

Komplikationer och risker

Normalt skall tarmslemhinnan vara rosaröd. Ibland kan cirkulationsstörning uppstå postoperativt och tarmslemhinnan kan gå i nekros (vävnadsdöd). Stomin kan påverkas helt eller delvis. Kontakt med kirurg och stomiterapeut rekommenderas för kontroll av tarmslemhinnan.

Läckage av avföring är den vanligaste orsaken till hudskada runt stomin. Enstaka läckage kan förekomma men är det vanligt förekommande kan hudskada uppstå. Lättare rodnad kan ge klåda under stomibandaget, en kraftig irritation orsakar lätt läckage av stomibandaget.

Vid kvarstående hudirritation, upprepade läckage eller andra hudproblem skall alltid kontakt tas med stomiterapeut för råd och bedömning samt eventuellt ny utprovning av stomibandage.

Stopp i stomin, ileus, kan orsakas av en vridning av tarmen, av att födoämnen inte tuggats ordentligt utan fastnar som en propp i tarmen. Ileus kan också orsakas av sammanväxningar mellan tarmarna efter tidigare operationer, det vill säga stoppet kan sitta nära stomn eller högre upp i tarmen. Ett stopp i stomin är oftast smärtsamt och bör kontrolleras av läkare akut.

Förstoppning kan inträffa hos kolostomiopererade och samma råd gäller som innan man blev opererad.

Stenos (förträngning) innebär en minskning av stomins öppning med svårigheter för avföring att tömma sig i påsen. Det är vanligt att läckage förekommer under plattan. Kontakt med stomiterapeut bör tas vi stenos.

Bråck vid stomin innebär en svaghet i bukväggen och området kring stomin blir som en bula. Ibland uppstår problem med varierande avföringskonsistens, vilket kan leda till problem med stomibandageringen. Kontakt med stomiterapeut bör tas vid misstanke om stomibråck.

En prolaps innebär att stomin prolaberar (framfall) och blir betydligt längre än normalt, stomin kan också svullna och ibland blir tarmen blåröd. Vid kraftig svullnad kan det bli problem för avföringen att tömma sig. En prolaps kan innebära kosmetiska problem och badageringsproblem. Kontakt med stomiterapeut och kirurg bör tas vid stomiprolaps.

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Kolostomi är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.