Plattfot barn

Senast ändrad 2015-06-29 av Marie Friberg Verksamhetsutvecklar

Nästan alla spädbarn har normalt "platta fötter" . Vid treårsåldern kan det börja skönja ett längsgående fotvalv. Först vid tonåren har foten har foten fått sitt färdiga utseende, även med avseende på fotvalvet. Det finns också begreppet " flexibel plattfot" vilket innebär att den belastade foten uppvisar en platt fotsula. Detta är en av de besvär som ortopedmottagningen vid Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus , Sahlgrenska Universitetssjukhuset tar hand om.

Plattfothet (Pes Planus) kännetäcknas av att man inte ser något längsgående fotvalv vid den inre fotranden. Det är vanligt förekommande och kan ses hos barn i alla åldrar. Hos små barn  växer plattfotheten ofta bort när de blir äldre och ger i allmänhet inte upphov till besvär och kräver därför sällan behandling.

Den flexibla plattfoten har ett normalt fotvalv om man står på tå eller böjer stortån bakåt, ofta finns det fler i familjen med platta fötter. Det finns inget som talar för att annars friska barn med flexibel plattfot kommer att få mera besvär med sina fötter senare i livet. Denna form av plattfot ger heller inga syntom i knän eller ryggbesvär senare i livet. De flesta barn med platta fötter har inga symtom/smärtor och kräver därför ingen behandling med exempelvis skoinlägg. I vissa fall då plattfot ger upphov till värk eller smärta kan skoinlägg ge lindrande av symtom. Det är viktigt att veta att skoinlägg inte bidrar till att återskapa fotvalv utan endast lindrar besvär. De barn som uppvisar smärta av sin plattfothet kan komma att undersökas och utredas vidare. Vid utredning kan röntgen vara ett av alternativ för att ta reda på orsaken.

Rigid plattfot kallas det när barnets platta fot inte formar en hålfot i tåstående ställning eller vid bakåtböjnig av stortån. Rigid plattfot är betydligt ovanligare än flexibel plattfothet. Rigid plattfot orsakas ofta av en bakomliggande sjukdom eller avvikelser i fotens skelett. En av avvikelserna som ger rigid plattfot är då "spångbenet" i fotleden pekar ner i fotvalvet och ger en styv plattfot, det ger foten en formförändring. Denna formförändring kan ofta ses redan vid födseln och kan då bekräftas med röntgen.

Sammanväxning av mellanfotsben kallas med ett samlingsnamn "kongenital vertikal talus". Detta kan också finnas redan i spädbarnsåren men ger sig ofta till känna först vid 10-12 års ålder. Denna åkomma ger smärta under och framför fotleden, främst vid belastning. Det ger också stelhet i mellanfoten.

Så ställs diagnosen

Diagnos ställs med hjälp av utredning, då en noggrann undersökning görs av hela barnet med särskild fokus på barnets fötter. Flertalet barn med diagnosen plattfot har inga symtom och behöver därför inte utredas ytterligare. Om barnet har värk, trötthet i fötter och nedsatt rörlighet förutom plattfothet kan det övervägas att utredas vidare då med hjälp av exempel röntgenundersökningar. Behandlande läkare väljer lämplig undersökningsåtgärd i varje enskilt fall.

 

Behandlingsalternativ

Behandling då spångbenet pekar ned i fotvalvet behandlas i ofta i flera omgångar först med skenor och gips vilket ofta följs med operation. Sammanväxtning av mellanfotsben utreds med röntgen och ofta  även med skiktröntgen. En initial behandling är alltid skoinlägg, ibland kan det vara aktuellt med operation.

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Plattfot barn är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.