Tvångssyndrom

Kallas också OCD

Senast ändrad 2016-09-12 av Kristina Näsström Leg. Psykolog

TVÅNGSSYNDROM/OCD

Tvångssyndrom eller OCD (Obsessvie Compulsive Disorder) är en psykiatrisk problematik som innebär att man känner ett behov av att göra saker på ett visst sätt. Det kan t.ex. handla om att man tvättar händerna upprepade gånger, att man arrangerar föremål på ett visst sätt eller att man upprepade gånger kontrollerar att spisen är avstängd. Dessa beteenden brukar kallas för tvångshandlingar. Oftast drivs tvångshandlingarna av en rädsla för att något hemskt ska hända, t.ex. att man ska bli sjuk eller att ens anhöriga ska råka ut för en olycka. Man gör således tvångshandlingarna för att hålla oron i schack. Vanligen är orostankarna, som brukar benämnas tvångstankar, mycket påträngande. Det förekommer också att tvångshandlingar enbart drivs av en känsla av att något är fel och ofullständigt och måste rättas till.

OCD debuterar ofta i barn- och ungdomsåren och förekommer hos ungefär 1-2 procent i befolkningen. Det är vanligt att man parallellt med OCD-problematiken har depressiva besvär och andra typer av ångestsymtom. Det är också relativt vanligt med samsjuklighet i form av tics eller ADHD.

Det är oklart vad som orsakar OCD. Troligen finns både en genetisk och en miljömässig komponent. Det är större risk att utveckla tillståndet om man har en eller flera nära släktingar med OCD.

Många små barn tycker om rutiner och att upprepa saker på ett vanemässigt sätt. I tidig skolålder är det också mycket vanligt med magiskt tänkande med tillhörande ritualer. Detta skiljer sig dock från OCD där tankarna är mycket skrämmande och upptar mycket tid samt påverkar barnets vardagsfungerande. För många med OCD skapar symptomen ett stort lidande, både för dem själva och för anhöriga. Ofta blir föräldrar, syskon eller partners indragna i tvångshandlingarna. Många drar sig också undan socialt. Ibland blir tvången så starka att man börjar undvika platser, föremål eller personer som är kopplade till tvångstankarna.

Ofta behöver man psykiatrisk hjälp för att komma tillrätta med OCD. Med rätt behandling brukar symptomen minska och vardagsfungarendet förbättras. Symptom kan dock återkomma i någon omfattning under perioder i livet.

 

OCD/TVÅNGSSYNDROM

HUR SER KONTAKTEN MED MOTTAGNINGEN UT VID OCD/TVÅNGSSYNDROM?

 

NYBESÖK

Den första kontakten med mottagningen består av ett nybesök. Huvudsyftet med detta besök är att ta ställning till om diagnos OCD föreligger. Vid besöket ställer vi bl.a. frågor om aktuella symptom och om barnets/ungdomens utveckling. Vi ställer också frågor om hur barnet/ungdomen fungerar i övrigt (inlärning, motorik, samspel m.m.).

 

INDIVIDUELL KARTLÄGGNING

De barn och ungdomar som kommer till Specialmottagningen erbjuds behandling av psykolog, socionom eller specialistsjuksköterska med vidareutbildning i psykoterapi. Kontakten inleds med 1-3 besök med fokus på kartläggning av aktuell situation. Vi kommer bl.a. att i detalj kartlägga aktuella OCD-symptom samt samla in information om hur familjesituationen ser ut och vad barnet/ungdomen har för intressen. Ibland kontaktar vi barnets/ungdomens lärare för att få information hur han/hon fungerar i skolan. Vid kartläggningen lägger vi också mycket fokus på barnets egen motivation till behandling.

Ibland händer det att vi i samband med nybesök eller den fortsatta kartläggningen får misstanke om att barnet har andra, parallella svårigheter, t.ex. inlärningssvårigheter eller ADHD. I dessa fall skickar vi vanligen en remiss till en vanlig BUP-mottagning med önskemål om utredning. Andra gånger kan det hända att vi bedömer att barnet och familjen i första hand behöver hjälp med annat än OCD-problematiken, t.ex. att hantera konflikter i familjen eller få behandling för depression. I dessa fall remitterar vi vanligen också till en BUP-mottagning.

I de fall gruppbehandling är aktuellt sker en del av kartläggningen inom ramen för gruppen.

 

VÅRDPLAN

Efter att den inledande bedömningen färdigställts får familjen återkoppling. I samband med detta upprättas en vårdplan där vi kort sammanfattar barnets/ungdomens problematik och vilka åtgärder som planeras.

 

INDIVIDUELL BEHANDLING VID OCD

Barn upp till ca 12 år med OCD erbjuds i första hand individuell KBT-baserad behandling. Behandlingen bygger på s.k. KBT-baserade tekniker och består framför allt av s.k. exponering med responsprevention. Detta innebär att man tränar sig på att stegvis utmana sin oro (exponering) samtidigt som man låter bli att göra sina tvångshandlingar (responsprevention). I början av behandlingen får familjen information om OCD och behandlingsprinciper, därefter formuleras tydliga mål för behandlingen tillsammans med barnet. Målen brukar innefatta konkreta saker som barnet önskar hjälp att klara av, såsom att t.ex. kunna träffa kompisar eller att kunna vidröra olika föremål utan att tvätta händerna. En stor del av arbetet sker via hemuppgifter, som barnet utför med stöd av föräldrarna mellan behandlingstillfällena.

Med utgångspunkt i den individuella kartläggningen kan det också bli aktuellt att arbeta med faktorer i omgivningen som skulle kunna bidra till ökade OCD-symptom, såsom t.ex. för hög kravnivå i skolan, stress i familjen m.m.

En standardbehandling består av 14 behandlingstillfällen ca en gång per vecka. Ibland kan det bli aktuellt med något enstaka hembesök under behandlingen där barnet utför exponeringsträning tillsammans med behandlaren.

I vissa fall kan individuell behandling även erbjudas barn/ungdomar över 12 år. 

 

GRUPPBEHANDLING FÖR UNGDOMAR MED OCD

De flesta ungdomar med OCD i åldern 13-17 år som kommer till Specialmottagningen erbjuds att delta i Gruppbehandling för ungdomar med OCD. Gruppbehandlingen är baserad på s.k. KBT-tekniker och innehåller samma moment som den individuella behandlingen, såsom t.ex. psykopedagogisk information, symptomkartläggning, målformulering, exponering med responsprevention m.m. Precis som i den individuella behandlingen sker en stor del av arbetet via hemuppgifter som utförs mellan grupptillfällena. Den stora skillnaden jämfört med individuell behandling är att man i gruppen får möjlighet att träffa andra i samma situation samt möjlighet att utbyta erfarenheter och ta hjälp av varandra.

Gruppbehandlingen består av 13 grupptillfällen a´ två timmar, en gång per vecka samt två avslutande booster-tillfällen ca en respektive två månader efter avslut, där man blir påmind om behandlingstekniker och får stöd i hur man kan arbeta vidare på egen hand. Vid vissa av grupptillfällena medverkar även föräldrarna. Föräldrarna har dessutom tre egna gruppträffar med behandlare. Inom ramen för gruppbehandlingen ingår även två individuella familjesamtal med en av gruppledarna. Vid dessa tillfällen får man möjlighet att prata mer om ungdomens individuella behov.

I något fall kan det hända att vi bedömer att gruppbehandling inte är lämpligt för barnet/ungdomen. I dessa fall erbjuds istället individuell behandling.

 

MEDICINSK BEHANDLING

Om barnet/ungdomen har svåra tvångsmässiga symptom som medför ett allvarligt lidande i vardagen kan medicinering ibland bli aktuellt.  

 

MÅLSÄTTNING MED BEHANDLINGEN

Målet med behandlingen är att minska barnets tvångsmässiga symptom och hjälpa barnet till ett bättre fungerande i vardagen. Efter en behandling brukar man inte vara helt symptomfri, men man brukar ha kommit en bra bit på väg så att man kan arbeta vidare på egen hand hemma.

 

 

 

 

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Tvångssyndrom är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.

Tvångssyndrom ingår i tema Tema psykiatri