Utmattningssyndrom

Senast ändrad 2017-07-21 av Michael Björk IT-tekniker

 Utmattningssyndrom kännetecknas av fysisk och psykisk utmattning. Fysiskt kan den ge upphov till hjärtklappning, bröstsmärtor, yrsel, värk, ljudkänslighet eller magtarmbesvär.

 Huvudsakliga symtom är nedsatt energi, kognitiva störningar som påverkar minnet och koncentrationsförmågan, minskad tolerans för stress som ger svårigheter i att hantera krav och leder till irritabilitet och svajande känslor.

Långdragna symtom som sömnstörning, trötthet, perioder av nedstämdhet, irritabilitet och oro är vanligt och kan leda till upprepade vårdkontakter innan UMS utvecklas fullt ut. UMS uppträder ofta i kombination med depression, ångest eller andra psykiska sjukdomstillstånd, det kan försvåra behandling och rehabilitering och kräver ofta specialistvård. Tidig upptäckt kan förhindra denna utveckling.

Så ställs diagnosen

Diagnos ställs vid klinisk undersökning av läkare. Läkaren använder sig av diagnostiska kriterier där vissa måste vara uppfyllda innan man sätter diagnosen, det är viktigt att se skillnaden på lindrig trötthet på grund av hög stress och UMS på grund av långvarig stress.

Anhöriga, vänner eller arbetsgivare kan vara bra att ha som hjälp till utredningen av syndromet, ibland är det svårt att själv som patient vara medveten om hur påverkad man blir av den långvariga stressen. Patienten blir onormalt trött av aktivitet och behöver längre tid för återhämtning. Nedsatt minne och koncentrationsproblem uppmärksammas inte alltid i ett tidigt skede, de utgör emellertid ett alvarligt hinder i rehabiliteringen.

Innan man kan ställa diagnosen är det viktigt att utesluta en hel del andra kroppsliga sjukdomar som är liknande UMS, det är därför viktigt med en kroppslig undersökning och provtagningar.

 Även andra psykiatriska diagnoser kan förväxlas med UMS och då behöver man ibland som patient få träffa en psykiatriker för att utesluta att det är en annan diagnos man har eller det kanske är flera diagnoser som obehandlade gör att man får UMS.

Behandlingsalternativ

UMS skall i första hand tas omhand i primärvården, även en del andra psykiatriska diagnoser tas omhand där beroende på om diagnosen anses komplicerad och behöver specialistvård eller inte.

Det här är en diagnos som tar tid att läka ut och det gäller att ha tålamod för samtliga involverade. En okomplicerad UMS kan ta upp till ett år minst, det innebär inte att man måste vara hemma och heltidssjukskriven hela perioden men till en början behöver man vila.

Rehabkoordinator/vårdsamordnare

Det är också viktigt att man via rehabkoordinator eller vårdsamordnare får kontakt med både arbetsgivare och försäkringskassan i tid. Studier tyder på att just den kontakten med arbetsgivaren är gynnsam för patienten på vägen tillbaka till sysselsättning. Det är viktigt att få hjälp att samordna insatserna från olika aktörer och bistå vid uppföljning.

Ett viktigt steg i vägen tillbaka är att hitta källorna till den långvariga stressen, mängden och upplevelsen, det gäller privata (relationskonflikter, vård av barn eller närstående) och arbete (krav, bristande kontroll, arbetsmiljö, orättvisor och kränkande särbehandling).

Ett annat viktigt steg är att hitta resurser och stödjande faktorer, det är viktigt att vårdcentralen och rehab enheten samarbetar.

Rådgivande samtal

Tidigt kan enkla råd medföra att patienten återfår kontrollen över sitt liv, återhämtning efter stress, återhållsamhet med alkohol, regelbundet leverne och fysisk aktivitet. Det kan vara insatser på arbetsplatsen som behövs. Upptrappning av aktiviteter kan ta flera år om man har allvarlig UMS. Brukarorganisationerna kan ofta ge råd och stöd.

Fysisk aktivitet/stresshantering

Tidig kontakt med arbetsterapeut/fysioterapeut på rehabenhet för bedömning och behandling rekommenderas. Fysisk aktivitet enskilt eller i grupp, eller fysisk aktivitet på recept är en viktig del i behandlingen.

 Vardagsaktiviteter som att städa, handla och arbeta i trädgården är lika viktiga som de mer träningsinriktade momenten. Avspänningsträning och kroppskännedom, individuellt och i grupp, har också positiva effekter vid stresstillstånd

Sömnskola

Sömnskolai grupp med kognitiv inriktning är en värdefull behandling när sömnstörningen är uttalad.

Psykoedukation/psykoterapi.

 Psykoedukativa insatser är en utbildning för patienten med fokus på att etablera en struktur i vardagen med balans mellan aktivitet och återhämtning är värdefullt i början av förloppet. En alltför intensiv insats till att börja med är inte verkningsfull. Då patientens kognitiva funktion medger kan KBT och IPT (förstahandsval vid samtidig depression) eller korttidspsykodynamisk terapi, gärna i grupp, vara av värde för att identifiera problem och förstå kopplingen med livsstil/livssituation vid UMS.

Läkemedel

 Antidepressiva läkemedel kan erbjudas vid UMS om patienten har depression och/eller ångest. Behandling kan lindra depression och ångest men påverkar för övrigt inte UMS förlopp. Ibland behövs läkemedel för att kunna sova till en början.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

 Kontakt exempelvis via rehabkoordinator med arbetsgivare är av största vikt för en lyckad rehabilitering. Avstämningsmöte med Försäkringskassan och arbetsgivaren för att planera arbetsåtergång ska hållas så snart tillståndet medger. Arbetsåtergång bör ske successivt med arbetsuppgifter som är anpassade till patientens kognitiva och fysiska förmåga samt med beaktande av arbetsmiljöanpassningar. Arbetsgivaren kan även koppla in företagshälsovården vid arbetsrelaterade besvär.

Sjukskrivning

 Socialstyrelsens Försäkringsmedicinskt beslutstöd ger vägledning vid sjukskrivning vid UMS utan andra diagnoser. Vid andra diagnoser samtidigt som UMS är det läkarens sammanvägda bedömning som avgör prognos och sjukskrivningens längd. Vid uttalat UMS med påtaglig funktionsnedsättning är heltidssjukskrivning lämpligt för att minska kraven och ge möjlighet till återhämtning

Uppföljning

Patienter med UMS bör följas regelbundet hos behandlaren med ett första återbesök efter 2−4 veckor och därefter var 4:e till var 8:e vecka eller vid behov fram till återgång i arbete. I samband med återbesöken diskuteras förutom patientens aktuella symtom, medicineringen, levnadsvanor och eventuell remiss till annan kompetens. Uthållighet hos behandlaren är av största vikt eftersom utmattningssyndromet kan variera i klinisk svårighetsgrad och behandlingstiden i de svårare fallen ofta blir lång, ibland flera år. Vid långdragna fall är det angeläget att på nytt överväga samsjuklighet med t.ex. bipolär sjukdom, neuropsykiatrisk sjukdom. Man bör även ta ställning till ytterligare kartläggning av de kognitiva svårigheterna, som i vissa fall kan vara uttalade över lång tid.

Var skall patienten vårdas?

I första hand är det som sagt hos primärvården med ovanstående föreslagna insatser. Misstänker man ytterligare psykiatrisk sjukdom måste patienten utredas hos specialistpsykiatrins öppenvård på patientens hemort. Om patienten har ytterligare diagnos eller har en UMS som inte blir bättre kan sjukskrivande läkare skicka remiss till Psykiatrimottagning utmattningssyndrom (PMU) i Göteborg antingen för att få rådgivning i fortsatt behandling av patienten eller för att patienten skall få behandlas på PMU.

PMU

På PMU arbetar läkare, psykologer, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, kurator, rehabkoordinator, sekreterare och enhetschef. Samtliga har specialiserad kompetens för bedömning och behandling av UMS

Behandlingen är inriktad mot en arbetsrehabilitering som skall leda till sysselsättning som arbete eller studier. Den försiggår i grupp och individuellt och skräddarsys för varje patients behov.

Anmäl
Bevaka
Tipsa
Patient wiki

Sidan som beskriver Utmattningssyndrom är öppen för att både patienter och vårdpersonal tillsammans ska kunna bidra till informationen. Syftet är att ge en så korrekt och relevant beskrivning som möjligt av den vård som erbjuds vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tänk på att du i första hand alltid ska följa de råd, rekommendationer och ordinationer som din läkare ger dig, oavsett vad du läser i generella beskrivningar.