Lena Henriksson

Både långvarig intensivvård och coronaviruset påverkar kroppens funktioner. Patienter som är svårt sjuka i covid-19 behöver därför rehabilitering. Fysioterapeuter har en nyckelroll i att hjälpa covid-patieterna att återgå till en mer normal vardag.

För Lena Henriksson är IVA inget nytt. Till vardags jobbar hon som specialistfysioterapeut på infektionsklinikens intensivvård på Östra. Nu är dagarna fyllda av möten med covid-19-patienter på många andra avdelningar och fokus ligger på andningsövningar, passiva rörelsetag och träning av patienter i samarbete med annan personal.

– Om patienterna är en längre tid på IVA är vi väldigt viktiga. Vi rör på armar och ben för att få igång cirkulationen och stimulera till egen motorik och när de börjar vakna får de börja röra på sig själva och komma upp och sitta. De ska mobiliseras och bli starka, vi påbörjar rehabiliteringen redan på intensivvården, säger Lena Henriksson.

I vanlig intensivvård behandlas patienter sällan mer än ett par dagar upp till några veckor. Nu kan vissa patienter med covid-19 behöva tillbringa flera veckor i respirator vilket medför högre risker för biverkningar och ett större behov av rehabilitering, som kan sträcka sig över månader. Det är framför allt orörligheten som ger svagheten, dessa patienter har god rehabiliteringspotential när lungornas funktion förbättras.

– Det kan bli så allvarligt att musklerna slutar arbeta helt och att man blir väldigt svag. Där är vi ett hopp tillbaka till livet igen för patienterna. Vi hittar sätt för patienten att bli bättre och ser patientens möjligheter och hjälper dem ta sig till nästa steg.

Lena Henriksson berättar att fysioterapeuterna uppskattas mycket av patienterna, men att det också kan vara lite hatkärlek.

– ”Kommer du nu igen..” kan man få höra, men man är uppskattad. Vi arbetar dagligen med att få igång patienterna. En del har det i sig och vill upp och för andra har det varit helt chockartat att de ens har varit sjuka. Efter det akuta stadiet är det väldigt viktigt med fysioterapi, så patienterna får så kort vårdtid som möjligt inom slutenvården och har en fungerande situation vid utskrivning.

Att arbeta inom vården just nu beskriver Lena som tufft, men att det också finns en stor sammanhållning och välvilja.

– Vi går runt på avdelningen och är helt påklädda i munderingen, men vi ser varandras ögon och namnen som vi har skrivit på vår skyddsutrustning. Vi kämpar alla för samma sak och vi alla drar vårt strå till stacken.