Rekonstruktiv kirurgi vid inflammatorisk tarmsjukdom

NHV-tillståndet berör patienter med inflammatorisk tarmsjukdom där man har behövt ta bort tjock- och eller ändtarm. Tillsammans med de övriga NHV-enheterna i landet kommer Sahlgrenska Universitetssjukhuset att fortsätta utveckla den kirurgiska tekniken, omvårdnaden runt patienterna samt forskning inom området. 

Med inflammatorisk tarmsjukdom avses ulcerös kolit, Crohns sjukdom och obestämbar kolit. Med rekonstruktiv kirurgi, i samband med eller efter kolektomi, avses exempelvis anläggande av bäckenreservoar, ileorektalanastomos och Kocks reservoar, samt re-do kirurgi.  Re-do kirurgi innebär i detta sammanhang att man reparerar eller tar bort och skapar en ny bäckenreservoar.

I och med framsteg i medicinsk behandling kan många patienter med inflammatorisk tarmsjukdom klara sig utan operation. Det är dock fortsatt drygt 10–15% av alla med ulcerös kolit som behöver opereras någon gång i livet. Efter att tjock- och eventuellt ändtarm avlägsnats har patienten en tunntarmsstomi, en så kallad ”påse på magen”. För att återställa tarmkontinuitet kan patienten under vissa premisser erbjudas rekonstruktiv kirurgi och därmed undvika livslång stomi. Många opereras i ung ålder och har en önskan om stomifrihet. I Sverige genomgår mindre än hälften av patienterna rekonstruktiv kirurgi, vilket sannolikt är en för låg siffra sett ur ett patient- och livskvalitetsperspektiv.  

Idag finns tre principiella sätt att återställa tarmkontinuitet:  

1. Skapa en bäckenreservoar av tunntarm som kopplas till kvarvarande anus 
2. Koppla ihop tunntarm med kvarvarande ändtarm; ileorektal anastomos (IRA) 
3. Skapa en kontinent ileostomi, en så kallad Kocks reservoar. Detta är ovanligt, men förekommer när det inte är möjligt att skapa en bäckenreservoar.  

Valet av operationsmetod vid rekonstruktion är inte självklart och varierar också beroende på patientens livsförhållanden, yrke, ålder och kön samt egna önskemål. Sverige sticker ut internationellt då vi idag genomför IRA i cirka hälften av rekonstruktionsfallen. I övriga världen är bäckenreservoar den dominerande rekonstruktionen.  

När det gäller rekonstruktiv kirurgi har Sahlgrenska Universitetssjukhuset en särskilt lång tradition inom fältet och har varit internationellt framstående sedan 1960-talet, då docent och överläkare Nils Kock introducerade en behandling som satte sjukhuset på världskartan: Kocks reservoar. En kirurgisk behandling som gör att patienten själv kan kontrollera tarmtömningen med en kateter och inte behöver bära stomipåse. Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Universitetssjukhuset i Linköping är de enda sjukhus som fortfarande gör nykonstruktioner av Kocks reservoar, och det ingår som ett undertillstånd till tillståndet för nationell högspecialiserad vård. 

I dagsläget genomgår ungefär 50 patienter om året rekonstruktiv kirurgi på grund av inflammatorisk tarmsjukdom på sjukhuset.  

Forskning 

I Sverige bedrivs forskning kring patienter som opereras med rekonstruktiv kirurgi sedan länge. Operation med IRA beskrevs i större fallserier på 50-talet. Rekonstruktion med Kocks reservoar utvecklades på 60- och 70-talet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och bäckenreservoarkirurgi startade på 80-talet. 

Ett fokus för forskningen som bedrivs vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är att öka förståelsen för vilka patienter som kan vara aktuella för de olika rekonstruktionsmetoderna, hur komplikationsrisken och livskvaliteten ser ut hos dessa patienter. Här finns en unik möjlighet då Sahlgrenska Universitetssjukhuset under många år har varit centrum för just kirurgisk behandling för inflammatorisk tarmsjukdom och rekonstruktiv kirurgi. Sedan 1980-talet har över 1 000 patienter opererats med en bäckenreservoar. Det finns också en under många år väletablerad kirurgisk forskningsmiljö i omedelbar anslutning till den kliniska verksamheten vilket skapar en bra förutsättning för detta.