Ny medicine doktor – Camilla Bergh

Camilla Bergh disputerade fredagen den 8 oktober med avhandlingen ”Aspects of bone quality and risk assessments in fracture and elective orthopaedic patients”. Avhandlingen bestod av fyra delarbeten. 

Camilla är överläkare i ortopedi och arbetar idag på traumateamet på Ortopedkliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset. Camillas handledare har varit professor Helena Brisby, docent Michael Möller och med. doktor Ann-Charlott Söderpalm, alla från avdelning för ortopedi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Vad fick dig att bli doktorand?

Jag har alltid varit nyfiken på varför man ska göra på ett visst sätt och därför försökt hitta forskning och resultat om svaret. När jag inte har hittat svaret, så har jag många gånger tänkt tanken ”Det här skulle jag vilja ta reda på mer om och hur skulle jag göra?”. Forskning har inte varit en rak och tydlig väg för mig, utan det har bestått av flera spännande områden som sedan lett till att hitta rätt spår.

Vad handlar din forskning om?

Min forskning handlar om benkvalitet och dess betydelse i hur olika ortopediska tillstånd eller skador påverkas av benkvalitet, kön och ålder. Benkvalitet har betydelse för risken att drabbas av frakturer, men påverkar också kroppens förmåga till läkning av benvävnad. Man räknar med att andelen personer med nedsatt benkvalitet, framför allt benskörhet (osteoporos), kommer öka framöver då vår befolkning blir allt äldre. Dessutom är allt fler yngre individer mindre fysiskt aktiva och har därmed en lägre belastning av skelettet, vilket på sikt ökar risken för att drabbas av osteoporos tidigare i livet.

Kan du beskriva de viktigaste fynden i din avhandling:

I ett av delarbetena mättes bentätheten inför planerad kirurgi hos en grupp patienter med spinal stenos i ländryggen. Detta jämfördes med en grupp patienter som planerades genomgå höftprotesoperation på grund av höftledsartros. Resultatet visade att sänkt benkvalitet är relativt vanligt förekommande hos patienter som planeras för spinal stenosoperation.

I ett annat delarbete fann vi att frakturincidensen varierade relativt mycket för olika frakturer i relation till kön och ålder, vid akuta operationer. Fem fraktur-lokalisationer utgör mer än 50% av alla frakturer, vilka är distala radius (underarmen), proximala humerus (överarmen), proximala femur (lårbenet), metacarpale (mellanben i handen) och fotleden. Högst incidens för fraktur var distala radius för kvinnor och metacarpale i handen för män. Den näst högsta frakturincidensen var proximala femur för både män och kvinnor. Vidare visade ytterligare ett delarbete att det också är stor skillnad i graden av överdödlighet efter olika frakturer beroende på ålder. Det är inte frakturen i sig som man dör av, utan frakturen kan vara ett tecken på skörhet. För äldre är mortalitet inom 1 år lika hög, dvs ca 30%, oavsett om du får en fraktur i proximala, diafysära eller distala femur.

Vilka delarbeten ingick i din avhandling? 

1. Bergh C, Wennergren D, Möller M, Brisby H. Fracture incidence in adults in relation to age and gender: A study of 27,169 fractures in the Swedish Fracture Register in a well-defined catchment area. PLoS One. 2020 Dec 21;15(12): e0244291. doi: 10.1371/journal.pone.0244291.
2. Bergh C, Söderpalm A-C, Brisby H. Preoperative dual-energy X-Ray absorptiometry and FRAX in patients with lumbar spinal stenosis. J Orthop Surg Res. 2018;13:253. doi: 10.1186/s13018-018-0964-1.
3. Bergh C, Möller M, Ekelund J, Brisby H. 30-day and 1-year mortality after skeletal fractures: a register study of 295,713 fractures at different locations. Acta Orthop. 2021 Jul 26;1-7.  doi: 10.1080/17453674.2021.1959003. Online ahead of print.
4. Bergh C, Möller M, Ekelund J, Brisby H. Mortality in relation to age after sustaining different skeletal fractures.

Hur ser du på framtiden inom ditt forskningsområde?

Jag ser framemot att fortsätta med forskning och speciellt inom frakturkirurgi. Idag har vi ett bra direktspår med snabb handläggning för patienter som får en höftfraktur. Avhandlingens resultat indikerar att vi borde ägna mer uppmärksamhet även åt patienter med andra femurfrakturer för att kunna erbjuda optimalt omhändertagande, och att vi också behöver studera dessa patientgrupper mer i detalj när det gäller överdödlighet. Andra frakturer har vi en bra behandlingsplan, men även där finns det fortfarande mycket kvar att utforska.

AV: JOSEFIN ABRAHAMSON