Ny medicine doktor – Johanna Blomstrand

Fredagen den 9 december disputerade Johanna Blomstrand med avhandlingen ”Recovery after surgically treated distal radius fracture - Aspects of evaluation and rehabilitation”, som bestod av fyra delarbeten.

Johanna är specialistarbetsterapeut vid öppenvården på Arbetsterapi, Mölndals sjukhus. Hon arbetar med rehabilitering av ortopediska handskador, främst handledsfrakturer och andra frakturer i handen, men även distorsioner, luxationer och senskador. Johannas handledare har varit professor och sjukgymnast Monika Fagevik-Olsén, från Sektionen för hälsa och rehabilitering, Sahlgrenska akademin, professor och överläkare Jón Karlsson, från avdelning för ortopedi, Sahlgrenska akademin, samt docent och fysioterapeut Gunilla Kjellby-Wendt, från Sahlgrenska universitetssjukhuset/Mölndals sjukhus.

Vad fick dig att bli doktorand?

Jag blev doktorand för att jag är nyfiken, och för att jag tycker om att förändra, men framförallt att förbättra förutsättningarna för patienten under rehabiliteringen. Det roligaste är forskning/verksamhetsutveckling som resulterar i en synlig förbättring för patienten.

Vad handlar din forskning om?

Min avhandling fokuserar på olika aspekter kring rehabilitering efter operativt behandlad distal radiusfraktur. Jag har undersökt normalförloppet efter en operation, huruvida utfallet skiljer sig mellan att använda ett handledsstöd jämfört med ett gips efter operation, och hur personfaktorer och anestesimetod påverkar utfallet efter operation. Jag har också översatt ett bedömningsinstrument - Michigan Hand Outcomes Questionnaire (MHQ), som fokuserar mer på patientens upplevelse än de instrument som har funnits tillgängliga tidigare.

 Kan du beskriva de viktigaste fynden i din avhandling:

I min avhandling fann vi att patienter som opererats för distal radiusfraktur förbättrades över tid och har efter tre månader återfått mellan 74–96 procent av rörligheten i sin opererade handled. Efter tre månader uppger de flesta även  minimal smärta och funktionsnedsättning. Även efter de första tre månaderna fortsatte patienterna att förbättras.

Vidare fann vi att personfaktorer, såsom oro att använda handen i aktivitet och ”känsla av sammanhang” (sense of coherence), har ett samband med aktivitetsförmåga och smärta efter operation. Mer specifikt fann vi att patienterna upplevde ökad oro att använda handen i aktivitet när gipset togs bort, och att ju mer orolig patienten var, desto sämre var deras förmåga att utföra aktiviteter. Vidare visade resultatet att en högre nivå av ”känsla av sammanhang” visade på en lägre grad av smärta och funktionsnedsättning. Resultaten bekräftar hur viktigt det är att man som behandlare inte bara tar hänsyn till hur frakturen ser ut på röntgen eller hur många grader patienten kan böja handleden, utan också beaktar personfaktorer och individuella behov som viktiga aspekter i rehabiliteringen.

Jämförelsen mellan handledsstöd och gips som immobiliseringsmetod, visade att handledsstödet i många aspekter var lika bra, och att val av anestesimetod under operationen hade begränsad inverkan på patientens upplevda smärta och aktivitetsförmåga, efter 3 dagar efter operationen.

Ett annat resultat av min avhandling är att bedömningsinstrumentet MHQ nu finns i en svensk version. Det är värdefullt att kunna använda ett bedömningsinstrument som inte bara utvärderar patientens upplevda funktion och aktivitetsförmåga efter skada eller operation, utan ett som också väger in hur nöjd patienten är med sina uppnådda resultat.

Vilka delarbeten ingick i din avhandling?

1. Blomstrand J, Kjellby Wendt G, Karlsson J, Wangdell J, Fagevik Olsén M. (2022) Pain, hand function, activity performance and apprehensiveness, in patients with surgically treated distal radius fractures. Journal of Plastic Surgery and Hand surgery, http://doi.org/10.1080/2000656x.2022.2060992
2. Blomstrand J, Karlsson J, Fagevik Olsén M, Kjellby Wendt G. (2021) The Michigan Hand Outcomes Questionnaire (MHQ-Swe) in patients with distal radius fractures—cross-cultural adaptation to Swedish, validation and reliability. Journal of Orthopaedic Surgery and Research, http://doi.org/10.1186/s13018-021-02571-7
3. Blomstrand J, Sellbrant I, Nellgård B, Karlsson J, Fagevik Olsén M, Kjellby Wendt G. Evaluation of a plaster cast or a removable brace as immobilisation following surgically treated distal radius fracture – a randomised controlled trial. In manuscript
4. Blomstrand J, Sellbrant I, Nellgård B, Karlsson J, Fagevik Olsén M, Kjellby Wendt G. Sense of coherence and its relationship to outcomes in patients with surgically treated distal radius fractures. In manuscript

Hur ser du på framtiden inom ditt forskningsområde?

Trots att det finns mycket forskning om distala radiusfrakturer, så har vi fortfarande ingen riktig konsensus gällande vare sig behandling eller rehabilitering. Så jag tror att vi ändå har en del kvar att utforska, både vad gäller vilket skede som är optimalt att börja träna med tanke på frakturen och associerade skador, och vilken immobiliseringstyp som är mest lämplig. Det finns också behov av att undersöka möjligheten att implementera mer aktivitetsbaserad träning, vidareutforska personfaktorernas påverkan på rehabiliteringens utfall samt ytterligare utveckla spåret med tidigt omhändertagande. Det här är en stor och viktig patientgrupp och vi behöver ständigt hitta nya och mer effektiva metoder att arbeta, för att optimera omhändertagandet av, och slutresultatet för, våra patienter.

AV: JOSEFIN ABRAHAMSON

(Foto: Privat)