Reseberättelse från University of Pittsburgh Medical Center (UPMC), Pittsburgh

För 15 år sedan satt jag i en bil med pappa och berättade att jag minsann skulle bli läkare när jag blir stor. Sex år senare kom jag i kontakt med ortopedin för första gången och har sedan dess tänkt att jag vill ”skruva ihop” människor. Nu 8 år senare så har jag fortfarande samma tanke, men när någon frågar så svarar jag att jag inte har stängt några dörrar; för om man inte har testat något, hur vet man att man faktiskt tycker om det?

Kanske är det lite som att säcken knyts ihop när jag sätter mig på flygplanet till Pittsburgh. Jag är pirrig av förväntan men vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det är i slutet av termin 10 på läkarprogrammet och jag har skrivit mitt examensarbete tillsammans med forskargruppen Sahlgrenska Sports Medicine Center. Sahlgrenska Sports Medicine Center samarbetar med en motsvarande forskargrupp i Pittsburgh, och det var genom det samarbetet som jag fick möjligheten till mitt besök. I Pittsburgh möter jag upp Eric Narup, som precis som jag går i termin 10 och skrivit sitt examensarbete med samma forskargrupp, samt Balint Zsidai, som är doktorandstudent vid Sahlgrenska akademin och en del av Sahlgrenska Sports Medicine Center. Vi blev ”The Swedish team” och gjorde i princip allting där borta tillsammans.

Den första dagen på kliniken får jag låna en rock som jag dra på mig över en stilren klänning och inväntar Dr. Volker Musahl (även känd som gästprofessor vid avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska akademin, reds anm). Dr. Musahl var långt över förväntan. Att han är en fantastisk läkare och ortopedkirurg hade jag förstått men att han var så familjär, empatisk och generös, det visste jag inte. Det som inspirerade mig mest var hans passion för sitt yrke och att han genuint ville lära ut. En riktig inspiratör.

Utöver stunderna i kliniken där vi träffade runt 50 patienter på en dag, och att det ändå inte kändes stressigt, så spenderades flera timmar i operationssalar med scrubs, operationsmössa, tossor och munskydd. Min favoritdag var en fredag där vi lyssnade på julmusik och hade en kaminbrasa i bakgrunden. Den första patienten var en amerikansk fotbollsspelare med en SLAP-skada. Han hade skadat sig på lördagen, blev undersökt av oss på tisdagen och opererades nu sex dagar senare. Den andra patienten genomgick en ACL-rekonstruktion med allograft från akillessenan och den sista patienten var ett knä som behövdes ”städas upp” på grund av så mycket ärrbildning.

Resan innehöll även tidiga föreläsningsstunder, morgonträningar och lab-möten, där jag bl.a. fick höra en fantastisk presentation om framstegen inom forskning om brosk. Det är tack vare Eric Narup och Bálint Zsidai som den här resan blev fulländad genom vår heldag av turistande i staden som innebar upp och ner i Duquesne Incline, mys på julmarknaden och ett besök på Andy Warhol museum. Inte nog med det, det är ju också ett måste att upptäcka amerikansk mat i form av burgare och brunch. Sport blev det också, bl.a. en basketmatch där man förstod att cheerleaders faktiskt är en grej i verkligheten och inte bara på film. Även en ishockeymatch blev det, för att se Pittsburgh Penguins spela, vilket var en av resans höjdpunkt!

Härifrån tar jag med mig en stor mängd inspiration, ny kunskap och nya bekantskaper. Jag tar också med mig en nytänd drivande kraft och känslan av hur en arbetsmiljö kan vara om alla brinner och arbetar mot samma mål.
Tack, tack och ytterligare tack! Jag kommer vara evigt tacksam för detta!

AV: REBECCA GUSTAFSSON