Reseberättelse från University of Pittsburgh Medical Center (UPMC), Pittsburgh

För ungefär ett och ett halvt år sedan satt jag på en föreläsning i idrottsortopedi, fängslad från början till slut. Efter föreläsningen tog jag kontakt med föreläsaren, Mikael Sansone, docent och överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, för att se om jag kunde skriva mitt examensarbete inom idrottsortopedi. Några månader senare var jag en del av professor Kristian Samuelssons forskningsteam vid Sahlgrenska Sports Medicine Center, som fokuserar på bakre korsbandsskador. Kristian tyckte jag passade perfekt för teamet då jag är uppvuxen utomlands, en fördel då teamet har ett nära samarbete med läkare i USA och Kanada. Redan i början av sommaren nämnde Kristian att det fanns en möjlighet att åka till USA för att forska med Dr. Volker Musahl, professor i idrottsortopedi vid UPMC (även känd som gästprofessor vid avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska akademin, reds anm), under termin 10. Något som jag direkt nappade på. Detta var en perfekt chans att få mer erfarenhet inom forskning och se mer av det kliniska arbetet med idrottsskador. Det var även en möjlighet att åka tillbaka till USA där jag bodde som barn och där mina föräldrar fortfarande bor kvar.

Under sommaren 2021 började jag planera inför resan till USA. En nyutexaminerad läkare i teamet, Bálint Zsidai, skulle åka dit i oktober för att forska under ett år. Då han var bekant med processen, exempelvis hur man ansöker om visum, hjälpte och guidade han mig. Dr. Musahl och Kathleen Price, programansvarig för UPCM sports medicine, var också behjälpliga. Många motgångar uppstod dock, främst på grund av corona, vilket gjorde att hoppet tynade. Mitt tänkta avresedatum närmade sig och jag inväntade fortfarande papper som skulle skickas in till ambassaden. En dag ringde min pappa från USA, som hört att landet eventuellt skulle öppna gränserna i början av november. Det innebar att jag skulle slippa söka studentvisum och istället kunna åka på ett vanligt turistvisum. Första veckan i november meddelade USA att de skulle öppna upp veckan därpå. Samma dag fixade jag både visum och biljetter. “Äntligen är det dags!”. 

Efter att jag spenderat några dagar tillsammans med mina föräldrar i New Jersey åkte jag till Pittsburgh där jag träffade Bálint och Dr. Musahl för första gången utanför zoom. Dr. Musahl är väldigt passionerad och engagerad inom idrotten i Pittsburgh och han ville gärna att vi skulle uppleva hur det är att vara lagläkare i USA. Redan under min första helg i USA fick Bálint och jag vara med 'back stage’ på en lokal amerikansk fotbollsmatch, vilket visade sig vara ACC Coastal Championship-finalen mellan Pittsburgh och Virginia.

Klockan 8 på lördagsmorgonen var det möte med lagläkarna från Virginia. Här delades intressanta fall om skador som de behandlat under säsongen och diskuterade hur de andra teamets läkare hade gjort. Sedan bjöds det på fika och mingel där vi fick träffa alla från det andra läkarteamet. Biljetterna vi hade fått var på VIP-läktaren, på långsidan nära planen där vi kunde se allt. Stadion var nästan full och stämningen var helgalen. Efter matchen mötte vi upp med en idrottsortoped fellow, Ian Engler, för ett klassiskt amerikanskt ”tailgate party” innan vi gick hem. Dagen efter fick jag möjligheten att följa med Ian för en check-up på fotbollsspelarna, något lagläkarna gör efter varje match. I deras gigantiska träningscenter finns det en särskild del för bl.a. läkare och fysioterapeuter, där dem hjälper atleterna att komma tillbaka till toppform. Både lokalen och möjligheten att jobba så nära atleterna var bland det häftigaste jag sett. Vi träffade flertalet spelare som skadat sig kvällen innan varav en hade en muskelbristning i ljumsken som vi undersökte med hjälp av ultraljud. Oftast tittar man på lite mindre skador eller följer upp spelare med tidigare skador. Stora skador som sker under matchen undersöks och röntgas eventuellt på stadion. Därefter skickas den skadade till sjukhuset. 

Veckan efter drog allt igång. Jag fick låna en väldigt snygg läkarrock som man har över kostymen på mottagningen. På måndagar och onsdagar hade vi mottagning med ett stort flöde av cirka 50 patienter per dag. Jag var väldigt imponerad av systemet som möjliggör denna stora patientmängd, vilket också ställer höga krav på Dr. Musahl och hans täta samarbete med sin fellow och resident. De opererade på tisdagar, torsdagar och ibland även fredagar. Det var väldigt kul att kunna följa patienten från första mötet till operation inom bara några dagar.

Majoriteten av operationer var främre korsbandsrekonstruktioner, men Dr Musahl gjorde även två bakre korsbandsrekonstruktioner vilket var spännande och lärorikt att få se eftersom detta är det området jag forskar inom och skrev mitt examensarbete om. Jag lärde mig också en hel del om idrottsskador, då det med fall-presentationer presenterades en specifik idrottsskada, som tex. SLAP-skada, varje onsdag. Varje måndag eftermiddag hade vi även ett möte med forskningsgruppen i Pittsburgh där utbytesforskare som jag och Bálint, professorer och doktorandstudenter samlades för att diskutera nuvarande forskning samt pågående projekt.

Resan var ju inte komplett utan lite sightseeing. Jag, Bálint och Rebecca, en klasskompis som gjorde en liknande resa, hade fullt upp varje helg med att upptäcka staden, maten och springa mellan alla basket-, hockey- och fotbollsmatcher som erbjöds. Det var verkligen en av de bästa och mest lärorika resorna jag fått vara en del av, och jag vill verkligen tacka professor Kristian Samuelsson, Sahlgrenska Sports Medicine Center, Dr Volker Musahl och UPMC för denna möjlighet.

AV: ERIC NARUP

(Foto: Okänd fotograf/Eric Narup)