Transition – övergång från barn- till vuxensjukvård

Transition är den period då unga personer successivt går från barnsjukvården till vuxensjukvården. Det är en process som ofta pågår under flera år och handlar både om praktiska förändringar och om att steg för steg få mer inflytande över sin egen vård.

I barnsjukvården finns ofta en helhet kring barnet och familjen, medan vuxensjukvården är mer organspecifik och inriktad på individens egna behov och önskemål. För unga kan det innebära nya arbetssätt, nya personer att möta och ibland en annan typ av ansvar. Transitionen syftar till att göra den här förändringen trygg, tydlig och anpassad efter var och ens förutsättningar.

För ungdomar med sällsynta eller komplexa sjukdomar/tillstånd kan övergången vara extra betydelsefull, eftersom vårdkontakterna ofta är många och information behöver hållas ihop. Därför behöver övergången planeras i god tid, och att både barn- och vuxensjukvården samverkar för att skapa kontinuitet.

För en del unga är det inte möjligt att själva samordna eller bära ansvaret för sin vård, exempelvis vid omfattande eller intellektuella funktionsnedsättningar. Det kan vara svårt att koordinera sina kontakter, förstå vårdens organisation eller vara den som kommunicerar alla behov. Då fortsätter föräldrar eller andra närstående att spela en viktig roll även efter 18-årsdagen.

I slutändan handlar transition om att ge unga en bra start i vuxensjukvården: Rätt stöd, rätt kunskap och känslan av att inte behöva stå ensam i förändringen, även som närstående.

Hur arbetar CSD Väst med övergången från barn- till vuxensjukvården?

För vårdgivare

Transition vid sällsynt diagnos – en sammanhållen process för trygghet och kontinuitet

Övergången från barn- till vuxensjukvård är en viktig fas för många unga, särskilt för dem med sällsynta och komplexa tillstånd. Många av dessa unga har omfattande och varierande vårdkontakter, och det som ofta upplevs som mest värdefullt är en känsla av sammanhang och igenkänning genom hela processen.

Arbetssätt som stärker övergången

Överlämningsmöten mellan verksamheter.
Koordinatorfunktioner.
Tidig dialog om transition.

Viktiga framgångsfaktorer

Vårdpersonal som möter den unga där den är.
Trygghet i förändringen.
Delaktighet för både patient och familj.

Konkreta behov

Tydliga kontaktvägar.
Gemensamt språk mellan verksamheter.
En plan som följer patienten över tid.

För föräldrar/närstående

När ditt barn tar steget in i vuxensjukvården

Övergången från barnsjukvård till vuxensjukvård är en stor förändring – både för den unga och för er som familj. Det är vanligt att känna en blandning av stolthet, oro och osäkerhet. Många föräldrar beskriver att de under många år haft en nära kontakt med barnsjukvården och att det kan kännas ovant när arbetssätt och roller förändras.

Transitionen är inte en enskild händelse utan en process som kan pågå under flera år. Under den tiden får den unga steg för steg möjlighet att få mer kunskap om sin diagnos och ta större plats i sin vård, i den takt som känns rimlig, samtidigt som du/ni finns kvar som viktiga personer runt barnet/den unga vuxna.

För unga med sällsynta diagnoser kan själva förändringen ibland upplevas som extra stor, eftersom det kan finnas många kontakter, mycket information och ett behov av att hålla ihop flera olika delar av vården. Därför arbetar många verksamheter med att skapa tydliga rutiner för överlämning och med att se till att kunskap och erfarenhet förs vidare.

När den unga vuxna inte själv kan ansvara för sin vård

I en del familjer innebär transition inte att ansvaret automatiskt flyttas över till den unga. Många sällsynta diagnoser kan innebära kognitiva svårigheter, omfattande funktionsnedsättningar eller komplexa vårdbehov som gör det svårt, eller omöjligt, att själv hålla ihop sin vård eller ta egna kontakter. Kraven som ställs kan vara svåra att möta för ungdomar med nedsatta exekutiva funktioner eller intellektuell funktionsnedsättning och din roll som förälder fortsätter då vara central även efter övergången. I dessa situationer är familjens fortsatta engagemang både nödvändigt och värdefullt, och vården strävar efter att anpassa arbetssättet så att trygghet och kontinuitet bibehålls.

För unga vuxna

Att byta från barnsjukvård till vuxensjukvård – vad innebär det för dig?

När du blir vuxen förändras ofta kontakten med vården. Det kallas transition, och handlar om att du steg för steg ska få mer inflytande och större utrymme att påverka din egen vård. Det är inte meningen att allt ska hända på en gång, tanken är att du får växa in i rollen i den takt som passar dig.

Inom vuxensjukvården träffar du oftast nya personer och kanske också hamnar på nya mottagningar. Det kan kännas ovant i början, men många beskriver att det blir enklare när man lärt känna de nya kontakterna och fått tydligare koll på hur allt funkar.

Har du en sällsynt diagnos kan du ha haft många olika vårdkontakter tidigare. Då är transitionen extra viktig eftersom det behövs bra planering för att du ska få samma trygghet i vuxensjukvården. Ofta görs överlämningsmöten där personal från både barn- och vuxensidan deltar så att viktig information följer med och du får chans att ställa frågor.

Det viktigaste att komma ihåg är att transitionen handlar om dig, om att du ska få en bra start i vuxensjukvården, veta vart du kan vända dig och känna att du har koll på din diagnos på ett sätt som passar dig. Du är inte ensam i den här förändringen. Flera personer inom vården finns där för att göra övergången så trygg som möjligt.

Lättläst för unga vuxna

Sjukvård när du blir vuxen

När du blir vuxen får du komma till läkare som arbetar med vuxna i stället för läkare som arbetar med barn.

Vad händer då?

Du kanske får träffa nya personer på vårdcentralen eller på sjukhuset.
Det kan kännas annorlunda.
Du får hjälp att förstå vad som ska hända.

Om du behöver hjälp

Ibland kan det vara svårt att ta hand om sin vård själv.
Det kan vara svårt att hålla reda på alla kontakter och allt man ska göra.
Då får föräldrar eller andra vuxna fortsätta hjälpa till – även när du är vuxen.
Det är vanligt för unga med sällsynta diagnoser och helt okej. Vården ska anpassa sig efter vad du behöver.

Du är inte ensam

Både dina barnläkare, dina nya vuxenläkare och dina föräldrar eller andra vuxna runt dig hjälper dig när det behövs.